Vad händer nu

Medan vår båt ligger där tryggt på botten så jobbar vi febrilt med att lösa på vilket sätt vi ska få upp henne.

Det är ju så att hon är en rejäl ekbåt, med spant tjocka som stockar. Men att bara komma med en kran och lyfta henne vattenfylld skulle bli för tugnt för kranen och hon skulle gå sönder. Skrovet är spikat utifrån, för att normalt så råder det ett tryck från utsikan, från havet. Skulle vi lyfta henne vattenfylld så blir trycket det omvända, utåt och borden skulle börja ge vika.

Vad man då gör är att man lyfter henne till marvatten, dvs upp till brädden så hon vilar i däcksshöjd med vattenytan. Där får man hålla henne stilla ett tag och täta henne. Antingen att vi lagar det som är fel, som vi tror kan vara en slang till en genomföring. Eller om det visar sig svårt så kan vi helt enkelt klä henne utvändigt med presenning. Därefter kan vi börja länspumpa henne så kommer hon ju resa sig självt ur vattnet när hon blir tömd vartefter. Så här långt råder inga tvivel utan det är så här det kommer att gå till. Diskussionen i denna fas har gällt om det går att lyfta henne med luftkuddar eller om vi behöver en kran. Så länge hon är i vatten så är hon ju betydligt lättare, som allt annat i vatten. Fast vi är osäkra på hennes egentliga vikt. Man pratar olika vikter på en och samma båt och vi har hört vikter på vår Orskär alltifrån 50 till 80 ton. Vi har pratat med Orskärs förre ägare och han ska i sin tur kolla upp tidigare vägningar.

Vi är lite tveksamma till att luftkuddar orkar lyfta henne så just nu lutar det åt kranen.

Sen var vår tidigare tanke att lyfta henne på land för en uppställning någonstans nära vår kajplats. Eventuellt har vi en plats där vi kan få stå. Men ett lyft innebär alltid risker. Vi behöver en kran som klarar 200 ton då lyftarmen ut behöver gå 11 meter. Kranen kan inte stå för nära kajkanten, då riskerar kajen ge vika. Men detta är fortfarande ett alternativ.

Vi har ju en önskan om att plasta henne. Då behöver hon upp på tork. Om hon inte ska plastas och man lyfter upp henne så har vi bara ett fåtal dagar på oss att reparera skadorna för sen börjar hon, som ekbåt, att spricka isär. Så här måste beslut tas innan lyftet om hur vi gör eller inte.

Just nu i skrivande stund så är vi inne på lösningen att vi lyfter henne till marvatten och lagar och länspumpar henne. Sen bogserar vi henne till varv för uppställning. Ett varv har ju alla resurser. På det stället hon ligger nu i vattnet, så är det ganska bökigt att ta upp henne på land. Ett museiföremål i form av kranen står mitt framför och ivägen och skulle behövas flyttas på, en kajkant som inte håller för vilka vikter som helst, det faktum att vi inte kan ställa upp henne precis på kaj utan hon skulle behövas fraktas en bit osv.

Sen när hon ligger på varv kan vi se över henne och samtidigt få henne plastad enligt konstens och sjöfartverkets alla regler.

Idag är tanken att Tjoppe och en annan dykare ska ner och titta på henne. Helena kan inte närvara då. Tyvärr har andra åtanganden gjort att vi inte kan vara i Halmstad båda två denna vecka. Helena finns i Nyköping och jobbar och Tjoppe finns på plats men han undervisar en hel del så han kan inte vika hela sin tid åt projektet. Det blir mycket prat med varandra och med andra berörda, vi måste försöka jobba på med detta ändå trots att annat kommer emellan. Men vi hoppas som sagt kunna komma ner och titta närmare på henne idag.

Hallandsposten hade inte fått tag på oss i och med måndagens artikel. Det föll ifrån när vi klippte in artikeln i bloggen att ägarna inte hade kunnat nås för en kommentar. Nu dock fick de kontakt med oss och de har fått veta lite mer. Fast vi vet ju inte så mycket själva just nu så så värst mycket klokare blev nog ingen. Iallafall så kunde vi berätta lite mer i detalj om hur det gått till och sen lite om vilka vi är och vad tanken med båten är. Vi håller koll i HP om det kommer någon mer artikel så klipper vi in den i bloggen. Sen hade de en önskan om att få veta när vi ska lyfta henne ur vattnet, de ville närvara om det gick bra.

I övrigt så har det varit en massa kontakter med myndigheter, företag och vänner. Alla är förstående och fantastiska och många erbjuder hjälp på olika sätt. Vi är otroligt tacksamma. Och vi behöver fortfarande alla hejarop vi kan få. Det är så mycket jobb som återstår, så många frågor som måste lösas och det är inte minst kostsamt (hade vi inte haft försäkring så skulle läget varit rätt så mörkt kan vi säga). Och vi är rätt så trötta då vi inte haft en chans till vila på många dar.

Fast vi är inte ledsna och nedslagna, vi löser det här. Det är ungefär som när vi i Vaxholm när vi var barn lyckades med konstycket att få Tjoppes jacka hamna i vattnet. Det enda sättet att få upp jackan på var att Tjoppe hävde sig med hela överkroppen över kajkanten medan Helena satt på Tjoppes ben. Så vi kan ju säga att vi sedan tidigare har vanan att plocka upp saker ur vattnet.

Vi håller bloggen uppdaterad om hur det fortsatta arbetet går lovar vi.