Jag tog Medelhavets kulinariska landskap med storm; de platsbundna grönsakerna och frukten som fått mogna i solen, charkuteriernas sällsamma smaker med tusenåriga anor och ostarna som fyllde gomseglet med lycka. Olivoljan. Citronerna. Lokala specialiteter. Åren med Wilma kommer för all framtid ha en speciell plats i mitt hjärta…
Läs mer »
Mitt sociala nätverk har under de senaste tio åren till största del bestått av andra seglare. Lite skämtsamt brukar jag kalla dem för min seglarfamilj. Helt fel är inte uttrycket trots att det enda som egentligen förenar oss är kärleken till havet. Fastän det saknas blodsband så håller vi ihop. Som en familj. På havet. När jag nu söker min nya väg i livet har det visat sig att jag även har stöd av dem på torra land…
Läs mer »
”Mormor, jag vill resa någonstans med dig”. Frågan hade mitt äldsta barnbarn ställt några veckor tidigare. Eftersom jag missat hennes 18-årsdag på grund av operationen, tyckte även jag att det var en bra idé. Att det hade varit fint att göra något ihop som vi för all framtid skulle kunna minnas tillbaka på med glädje…
Läs mer »
Under utbildningsveckan i Stockholm har jag visat prov på obändig segervilja. Inte i den meningen att jag försökt mäta mig mot andra, utan för bevisa för mig själv att jag visst klarar mer än jag själv tror…
Läs mer »
Mellan förberedelser och kursen blev det ett litet andhål i mitt schema. Jag passade då på att träffa min gamla klasskompis Pia. I väntan på att hon skulle dyka upp stod jag i nyfallen pudersnö i solskenet utanför Kungliga Dramatiska Teatern, där vi bestämt träff…
Läs mer »
Efter diverse strul med förseningar så kom jag till slut hem. Men bara kort för att tvätta, kolla posten och packa om. För nu går tåget strax mot den Kungliga Huvudstaden. Stockholm. Mitt kursmaterial är utskrivet och jag är beredd för nästa steg i livet…
Läs mer »
Efter ett gäng dagar med hårda vindar kunde vi äntligen ta oss i land. Detta firade vi med en härlig promenad på ön Culatra. Lite extra påklädda eftersom temperaturen droppat något, följde vi kustremsan som vetter ut mot havet. En vandring på tre timmar och i bästa Coddi-anda passade Konstruktören på att fånga mig på bild…
Läs mer »
Jag känner igen mig i de tankar jag bar kring ungdomsåren; när det var dags att välja utbildning och inriktning i livet. Nu brottas jag återigen med samma frågor. Vad vill jag göra i framtiden? Och hur vill jag forma mitt fortsatta liv? I kölvattnet av 2023 finns flera luckor som på nytt behöver fyllas. Vill jag få livshjulet att åter rulla välsmort, får jag nog lov att anstränga mig lite…
Läs mer »
Med dörren till 2024 öppnad sitter jag i Nómadas järnmage och funderar över min framtid. Vart ska det bära därhän med mig? Vilka förändringar kommer jag behöva göra? Och inte minst, vad VILL jag göra? Att forma mitt liv på nytt är både spännande och lite läskigt. Bara det att jag varit borta från arbetsmarknaden en längre tid, får mig att känna osäkerhet…
Läs mer »
Under dagarna Nómada ligger här i Ria Formosa och vaggar sina järnhöfter har jag haft tid att tänka över året som nu går på sin sista vers. Den grundläggande känslan idag är att de svåra dagarna betydligt lättat. Därför vill jag (innan det nya året inträder) blicka tillbaka. Inte för att riva i såren, utan för att ta till mig de insikter jag fått. Som ett slags bokslut. För det känns som det blivit dags för mig att friskna i en ny bild, vilket jag tror kommer ske under nästa år. Hur konstigt det än låter så bär jag en längtan efter att få fira livet. Vad jag menar med det återkommer jag till. Men först en kort reflektion över året som nu går mot sitt slut…
Läs mer »
projektsunshine.se 