Sommaren 2014 är snart till ända. Det har varit en vansinnigt rolig, rätt arbetsam och otroligt lärorik period. Och när andra börjar återgå till sina arbeten så börjar vi planera lite ledighet.

 

Känns Gött!

 

Skepp o Hoj!

 

Tjoppe o Helena

 

 

Trälådorna som vi beställt via vår leverantör hade lite bekymmer att ta sig fram till oss. Två leveranser hann passera utan att de kom med. Och igår, samma dag som vi behövde dessa så kom de fram. Med lovordet att den ansvarige skulle personligen cykla ned med lådorna från Falkenberg till oss om han missade att skicka med dem. Vilken tur att de slapp ta fram cykeln, fast lite roligt hade det ju varit förstås.

 

Kvällen blev väldigt lyckad och många trivdes som fina fisken med sina lådor. Det blir ju inte lika många sittningar under en kväll då man äter skaldjur, arbetet tar ju lite tid så att säga. Men med lyktor på borden, skaldjur och fantastisk dryck i den varma augustikvällen – ja då trivs människan! Det var riktigt kul att se.

 

 

Och själva sorterade vi skaldjuren för att de absolut bästa skulle gå till våra gäster. Över blev det en krabba utan klor, små taniga havskräftor eller klolösa rackare, lite räkor förstås. Och på denna andra sortering så prövade vi vår skaldjurslåda själva efter att gästerna gått hem. Det blev efter midnatt o med oss hade vi goda vännerna Thomas o Christina. Vi fick en trevlig stund innan vi kallade på JB (John Blund).

 

När vi satt där under fullmånen och sög på kräftorna så pratade vi om allt o inget, livet och sommaren och så gled vi över på manligt och kvinnligt. Säkert har många par berört ämnet. Men Christina tittar upp på den fantastiska månen och säger -En del tror inte på att man påverkas av månen men jag sover verkligen sämre när det är fullmåne. Helena höll med, och hade en tes om att det finns säkert fysiologiska förklaringar en vacker dag om att det faktiskt är så. Och att med månens cykel så följer ju även kvinnan. Se bara på den månatliga blödningen som ju inträffar varje månad precis som månens återkommande beteende. Samtalet följde vidare och det kom senare till att vridas åt kvinnors PMS och underliga beteenden. Vi var nog rätt trötta men väldigt glada och Helena hade vid det här laget löst problemet för alla män på jorden som lever med en kvinna. Helena förklarade;

 

-Likt man i Transylvanien i Rumänien  förr i tiden skyddade sig mot Dracula med hjälp av vitlök så kan en man skydda sig mot sin kvinnas PMS med en 200grams Marabou Chokladkaka!!

 

När Helena fällt kommentaren så bokstavligen exploderade Thomas i ett jätteskratt. Jo jo, rätt roligt, vi alla vred oss på stolarna av skratt men nog är det sant alltid. Borde inte alla män ha ett lager av choklad i beredskap när det börjar svajja lite därhemma varje månad. Han blir skyddad och fredad av att hon finner lugnet i sig.

 

Vi berörde även temat shopping. Helena må vara den mest värdelösa kunden någonsin som fötts då hon är mäkta ointresserad av att handla och shoppa likt flertalet män! MEN så upptäckte vi ändå att shoppingbeteendet finns hos många män. När kvinnor står i en butik och snurrar på klädesställningar och känner på tyger och attraheras av vad som erbjuds. Många gånger utan att egentligen ha ett mål eller syfte med att handla. Utan att man roar sig med att se vad som erbjuds. Och kanske blir det ett köp, för att något var fint, för att något var billigt (med ofta den konstiga inställningen att man ”tjänar” pengar när man handlar på rea, medan Helena tycker att pengarna försvinner men kanske inte lika fort bara). Den manliga motsvarigheten på detta beteendet måste heta Blocket. Hur många män (och kanske kvinnor) går inte in dagligen och tittar på vad som finns på blocket, utan att ha ett egentligt syfte att handla. För man vill ”hålla koll på marknaden”. Männen i vårt sällskap höll väl med om att det var samma sak som kvinnors beteende fast man gör det i en annan form.

 

Ja många skratt blev det.. Vi avslutade till sist den trevliga kvällen med fullmånen ovanför våra huvuden, förvisso utan chokladkakor till oss kvinnor men däremot Blocket-appen i männens mobiler – sa god natt till varandra och gick o la oss. Vi konstaterade även att skaldjur även är goda fast de saknar klor och är små!

 

Skepp o Hoj

 

Nu väntar ännu en dag till att möta våra gäster. Ingen tid att förspilla. Gubbröran, SOS, Räkmacka, Lax o Soppa medmera. Ska bli spännande att se vilka gäster vi möter idag.

Och iväg seglar hon en julidag år 2014.

 

Vår syn på saken är att Najaden får det mycket bättre hos sina ägare. Med kunskap och hjärta kring båtar så är vi rätt kritiska till hur man undlåtit fartyget sin rätt till underhåll. Var trodde Halmstad att man kan lägga upp ett fartyg vid kaj och ha henne som vår stads stora stolthet och samtidigt tro att hon inte behöver kärlek och vård. Att man inte tagit tillvara på hennes unika historia och att hon är en av få fartyg som ännu finns av sitt slag. Som att riva Stockholms Slott, Vaxholms Kastell eller såga upp Regalskeppet Wasa. Halmstad förtjänar inte Najaden och kanske inte några andra båtar heller. För till skillnad från andra kuststäder så saknas i Halmstad en kultur och kunskap i de styrande leden om hur man tillhandahåller och vårdar den marina delen av sin stad. Man tycker båtar är vackra att titta på, men där tar det slut. Och vi törs nog uttrycka oss rätt vasst i frågan för vi har ju dock visat vår kunskap kring båtar och båtunderhåll och byggnation. Sprungna ur skärgården båda två där vi färdades dagligen på vatten för att komma till skolan som barn. Men färjor, Waxholmsbåtar och fritidsbåtar lika självklara som stadsbussen i Halmstad.

 

Om vi uppfattat saken rätt så har Najaden legat under Byggnadsnämnden, bara där går det fel. Och debatten har blivit infekterad och delat staden i två läger. Och Halmstad är i Svenska mått en rätt välmående kommun och man har gott om blomsterplanteringar, anordnar stora internationella tävlingar, genomför Marinfestivaler och är nog en av landets bästa kommuner på att sy ihop stora arrangemang. Här ska vi vara stolta. Men att samtidigt inte sätta någon som sköter ett dagligt underhåll på Najaden är för oss en gåta. Staden har ju parkskötare och varför hade man inte en timmerman eller annan skeppskunnig anställd ombord på vår fullriggare. En båt behöver fejas och gullas med. Dag efter dag. År efter år. Och när hon gått ner sig så har man gjort en insats och konstaterat efteråt att -Oj, vad det blev dyrt!! Som att välja att bara klippa gräset på Örjans Vall var femte år. Ja ni hör ju hur tokigt det låter.

 

Och oavsett pengen så är det så att ägandet i sig kräver sitt ansvar. Som att skaffa barn till världen och sen ojja sig för att barnet kostar pengar i form av mat och kläder. Och nu står Halmstad här med sitt resultat, båten går över i nytt ägo. Rätt sorglig utveckling.

 

Så det är med en tår vi idag står beredda när vår stolthet lämnar vår hamn. Vi blir fattigare. Och ser man inte upp så kan det vara så att när man planerar att bygga ut Halmstad, nu när man börjat vända staden mot havet att man missar något på vägen. Och här hoppas vi att styrande i kommunen läser dessa ord.

 

Man ser att i framtiden att det kommer att byggas utmed solsidan längs med Nissan där vi håller till. Bostäder främst. Jättetrevligt, men glöm inte kajpromenaden. Bygg inte för nära kajkanten utan låt det bli en plats för förströelse och kommers. Och när ni river de båthusen som ska ge vika för fina bostäder så glöm inte att alla de vackra båtarna som ligger i Nissan, att de finns någonstans om vintern.

 

De allra flesta båtägare förvarar sin båt uppe på land under vintern. Och med två lyft om året, i och ur, så är båtintresset förenat med en hel del kostnader. Därför är det en fördel om båthuset finns inom räckhåll för lyftet. Och utan båthus i närheten så börjar man sakta skära av den navelsträngen. Om du måste vinterförvara i en annan stad eller att lyft och förvaring ligger för långt i från varandra. Tänk på det nästa gång du promenerar längs med Sinnenas Promenad. Och beaktar man inte detta intresse när man far fram med sin grävskopa för att bygga bostäder så kommer vi bygga bort Halmstad som kuststad med en vacker, trivsam och levande båthamn. Och visst kan vi bygga bostäder men då måste man ha en plan för hur man tar hand om stadens båtnäring.

 

Så frågan är om detta är dagen då man påbörjar sin nedrustning av Halmstad som kust och båtstad? Man får inte glömma att båtar är flyttbara och blir förutsättningarna för dåliga så packar man tillslut och drar. För vår del så kan vi berätta att vi inte står utan erbjudanden. Där andra städer visar intresse för vårt flytetyg. En dålig skuta vill ingen ha, en välskött skuta förstärker och gynnar sin omgivning. Kanske skulle vi sälja vårt fartyg till Norge också.

 

Nu äger inte vi någon fullriggare med en lång historisk bakgrund av internationellt intresse. Men vi tycker och många med oss att vår fiskebåt förstärker staden med dess siluett. Att den ger många kajflanerare en positiv och förstärkande bild av vår marina stad. Faktum är att vi fått frågor om inte vi skulle ta över Najaden och rusta upp henne. Få har visat att de kan rent praktiskt. Själva känner vi till en handfull personer i vår stad som skulle kunna tagit ansvar för Najaden, och flera av dessa har ju givetvis varit engagerade i frågan kring Najaden. Ett stort tack till dem som kämpat för Najadens bevarande i Halmstad. Men kampen förlorade vi.

 

Så idag förlorar Halmstad något som har förstärkt dess stadsbild som många av oss trodde hade en lika självklar plats som solen på himlen. Själva Najaden får det bra och bättre i Norge än här. Och de personer som under alla åren har fattat beslut eller undlåtit sig att fatta beslut kring Najaden får ett uruselt betyg.

 

Vi bockar och bugar och står i givakt när fullriggaren Najaden lämnar vår hamn. Vi tutar i vårt signalhorn ombord och vi fäller tårar. Vi är med om ett av stadens sorgligare dagar, resultatet av ett dåligt omhändertagande av ett historiskt marint objekt. Och vi jublar över att skeppet hamnar i händer på någon som har engagemang och kunskap att föra arvet vidare. Lycka till Norge, ta väl hand om henne och ni förtjänar henne bättre än Halmstad.

 

Rätt sorgligt. Och vi får skylla oss själva. Där fick vi.

 

Och när Najaden vänder ut det sista i hamninloppet innan aktern försvinner för vår syn. Då kan vi sätta alla pengar i världen på att tårarna rinner ner för våra kinder. Långt ifrån beslutsfattarnas rum på kommunen.

 

Skepp o hoj!

 

Tjoppe och Helena