När vi la till så hade det blivit kväll och vi tog med oss en fotogenlampa och grill, lite vin och en köttbit till hamnens grillplats. Strax brevid låg en svan och ruvade på sina ägg men hon (om det nu är honor som ruvar) verkade ta vårt sällskap med ro. Ett gäng ungdomar hade tidigare badat alldeles intill fru svan så hon tyckte nog ett medelålders seglarpar var lagom underhållning att titta på.

Rätt trötta efter en hel dag på havet så somnade vi ovaggade (kan man säga så på en båt??).

På morgonen vaknade först Helena alias Styrman Pimpsten, och var alldeles för rastlös för att låta morgonen gå till spillo. Kapten Betong, dvs Tjoppe har dock inga problem med sömnen eller tidiga mornar. Tjoppe var helt ovetandes om att Helena smugit i land på en morgonpromenad. Dock lämnades en liten lapp som förklaring ”Är på morgonpromenad”. Något som i och för sig är helt onödigt då det möjligtvis av något misstag någongång hänt att Tjoppe vaknat till av sig själv före klockan nio.

Tillbaka på båten igen så blev det en kopp te, därefter packades matsäcken med sill och potatis, kaffetermos och en stor flaska vatten. Dagen lovade sol och höga temperaturer. Och Tjoppe plockade fram minicyklarna och vi drog iväg. Mellan böljande rapsfält, hus av sten och tegel med de mest pittoreska trädgårdarna och däremellan havet som uppenbarade sig cyklade vi på de små grusvägarna. Nu hade vi nog inte bara ont i baken från cykelsadeln utan allt nog lite i ögonen av den bedårande naturen. Detta måste vara den grönaste platsen i Sverige konstaterade vi, som ett klorofyllens Mecka.

Ven runt på cykel.

En häst kliade sin bak mot ett träd, väldigt länge, såg skönt ut (och komiskt)

Tjoppe myser.

Och Helena.

Vid en vägkorsning så hittade vi en butik i form av ett obemannat skjul. Där såldes rapsolja, marinerade vitlökar och såpa gjort på raps. Betalningen togs emot antingen med Swish eller så lämnade man sin kontanta betalning i en burk. Enkelt och i full förtroende för människors vilja att göra rätt för sig. Vi köpte en burk med marinerade vitlökar där även lökarna vuxit på ön.

Men fylld med fina lokala varor.

Marinerade vitlökar köpte vi, dessa ska ätas med andakt, såväl rapsolja som vitlökar kommer från Ven.

Vi trampade vidare och kom efter en bit fram till en camping och där slog vi oss ner och åt vår medhavda matsäck. Ännu en svan låg och ruvade på sina ägg där ungdomar badade intill. Den ena störde inte den andra så allt verkade lugnt.

Vi gick ner till vattnet och sköljde av våra fingrar efter lunchen. På stranden låg det massor av minnen från tegelbruket, delar från gula och röda tegelstenar. Inte alls negativt. Upp på cyklarna igen och så bar det iväg hemåt till båten. Trodde vi ja, för på vägen visste vi att vi skulle passera en liten hamn till, Norreborg. En gullig hamn med välskötta gräsmattor och en fantastisk utsikt mot Svenska sidan. Vi började samtala med mannen som stod i Hamnkontoret, han svingade ledigt och vant med en skurmopp och höll huset i ordning. Detta visade sig vara en hyvens trevlig man och han hade en massa intressant att berätta då han visste en hel dels om ön Ven och annat inom sjöfart. Det slutade inte sämre än att vi hamnade i mannens trädgård över en kopp kaffe och en riktigt smarrig bulle. André hette denna sympatiska man och det slog oss gång på gång att det som sätter mest avtryck i ett långseglande är definitivt de människor man träffar och bekantar sig med.

Timmarna gick, kaffet och bullen låg i kistan och det började bli sen eftermiddag. Vi vinkade hejdå och vi fick med oss en bok om ön Ven, ett stycke historia från tegelbrukets storhetstid.

Raps o Vallmo längs med cykelvägen.

Tjoppe visar vägen.

Måsarna visar vägen.

Tillbaka vid båten igen så blev det en stund i hängmattan, en dusch och sen lite mat i sittbrunnen. Vi summerade vår vistelse och nog blev vi lite förälskade i Ven och dess människor som bor och lever här. Men hur mysigt vi än har haft det här så siktar vi mot att avsegla mot Malmö där vi har barn och barnbarn att besöka.

Skepp o Hoj!

Igår när vi kastade loss från Halmstad så blev vi avvinkade av några vänner och familjemedlemmar. Det kramades och sades hejdå och sen bar det av ut ur Nissan. Det blåste friskt och vi fick fort upp Wilmas röda segel.

Av vännerna Claes o Yvonne så fick vi en liten maskot att ha med, han heter numera Brudde. Så söt o go med svenska färger om magen.

 

Vi fick en fantastisk slör över Laholmsbukten och vi toppade med 7,5 knop vilket är rätt så fort för att vara vår gamla tunga stenbåt. Vi tänkte då att, ja i Höganäs är vi ju framme till trefikat i eftermiddag. Vi hade såväl vågor, vind och ström med oss. Solen gassade fint med sina 26 grader.

Men som det är med segling så är det naturen som bestämmer mycket, särskilt tidpunkten för ankomst. När vi rundade Kullen, ni vet den där tarmen som sticker ut som en förlängning på Hallandsåsen, som ett litet Kap Horn. Ja där runt hörnet möts vågor, vind och ström på något mystiskt sätt. Vågorna krockade med varandra så Wilma fick det lite gropigt det var under ett tag ingen ordning  alls på naturlagarna. De stackars fåglar som försökte flyga for lite som vantar i luften, de flaxade och flaxade men kom ingenstans. Som i serietecknad film ni vet, rätt komiskt syn. Det var mycket få segelbåtar ute och de flesta hade betydligt mindre segel uppe än vi. Någon seglade utan storseglet uppe utan bara med ett försegel, någon hade revat storseglet. Vi hade alla segel uppe och nog har vi väl aldrig seglat om några aldrig båtar förr, men nu gick det som en dans.

Vi tog oss runt Kullens fyr och så vad händer då. Vår fina vind snett bakifrån får vi som rent sydlig. Vi får en enorm avdrift, rakt emot oss och det blåser uppemot 14 meter per sekund i byarna. Gässen släpper från vattenytan och det yr omkring oss. Hela havet glittrar i solen och det är en underbar segling. Men att vinna mark visade sig inte så enkelt. Vi kryssade och kryssade och varje gång vi slog och vi låg på babords bog på väg in mot land, där vi gick så högt upp i vind som vi bara kunde så drev vi lika mycket i sidled som framåt. Trefikat passerade i tid och vi insåg förundrat hur nära Höganäs kan ligga men ändå så långt borta. Samtidigt så var det enormt lärorikt för det är ju strömmar som vi kommer att få hantera i Engelska Kanalen.

Ett kvällsfint höganäs. Ute på badpiren badade människor och njöt av högsommarvärmen i maj.

 

Första biten mellan Halmstad och strax innan Mölle gick som en dans, sen runt Kullens fyr så blev alla strömmar och vindar emot oss samtidigt som det blåste upp. Sista biten blev lite krokig.

Det är en speciell känsla när man styr och stävar mot högnäs men inser att man driver tillbaka mot Kullens fyr hela tiden. Till slut startade vi motorn. Vi mötte en gammal man i hamnen senare på kvällen som berättade just om hur besvärligt det kan vara med strömmarna, särskilt om det blåser rejält också. Men nu har vi fått en liten mersmak av kommande strömmar.

 

Ja så var första dagens segling avklarad, den bjöd på det mesta i seglingsväg och Wilma bekräftar att hon är en bra båt som vi känner oss väldigt trygga med.

Idag ska vi ta ett kortare ben, vi ska över till Ven är tanken. Det kommer inte blåsa fullt lika mycket idag så vi tror att resan blir angenäm och kanske att vi hinner fram till eftermiddagsfikat. Fast vi säger inget, strömmarna kanske vill något annat med oss. En sjöman kommer när han kan. Japp, så är det.

Skepp o Hoj!

Nu har vi satt datum för avfärd, vi sticker på måndag morgon då de lovar fina vindar i angenäm riktning. Vi har under veckorna i Halmstad förberett och fixat en rad saker. Vi har dels varit till läkaren och fått medicin utskriven mot eventuell allergichock, där risken förvisso är en försumbart liten. Men skulle det inträffa så kan det bli allvarligt. Ute på havet måste vi kunna hantera de alla situationer själva. Tjoppe är allergisk mot getingar, blir han stungen så  börjar hans hjärta att rusa och andningen påverkas. Nu brukar getingar vara ett ovanligt inslag ute på havet, men det kan ju tänkas att man inte tål något som man inte vet om. Något som finns i ens nya miljö. Och då är det ju tryggt att ha sin medicin till hands. Men i övrigt, lite grovt sett, så behandlar vi yttre skador med plåster och inre, själsliga skadorna med vackra solnedgångar. Dessa kan i ett mer akut läge uppgraderas till tryckförband samt whiskey (i hamn och i terapeutiskdos bör tilläggas)

På måndag som sagt så kastar vi loss och styr oss söderöver. Vi siktar på Höganäs. Glöm inte att du kan följa vår båt S/Y Wilma på Marintraffic, som du hittar i vår länklista. Där kan du se vart vår båt befinner sig i realtid. Och när vi lämnar Sverige, vilket kommer att ske inom ett par veckor (vi ska besöka Malmö först) så kommer inte telefon eller sms att fungera så bra som kontaktväg. När vi når hamn så söker vi upp wi-fi, så mejl är att föredra samt att det går att lämna kommentar via bloggen (vi behöver dock verifiera kommentaren först innan den syns för läsarna). Även Facebooks Messenger fungerar bra. Vi har även Skype, sök efter namnet ”tjoppes”. När vi kommer åt internet hör vi av oss om att vi mår bra och givetvis så uppdaterar vi med blogginlägg så ofta vi kommer åt. Händer något allvarligt hemma med familjen, så kan vi kasta oss på flyg så fort vi kommit fram till en hamn. Men vi kommer givetvis inte hem för småsaker, söka in tv-kanalerna får ni barn fixa själva 😉

Så här ungefär ser vår planerad rutt ut. Vi vet inte om vi ska gå innanför eller utanför Hallands Väderö. Oj vilka stora bekymmer vi har i livet. De utlovar 26 plusgrader, 7-8 meter per sekund med vindbyar upp till 13 m/s. Ostlig riktning. Kan nästan inte bli bättre. Vår plan är att lämna Halmstad strax efter klockan 9 i morgonbitti.

Våra mejladresser är:

helena.norberg@telia.com samt tjoppe.norberg@telia.com

Idag har vi planerat vår rutt lite närmare, vi kollade in Biscaya, där de allra flesta seglar rakt över mellan Brest i Frankrike och A Coruna i Spanien. Men vi har tänkt att följa kustlinjen. Biscaya är känt för att vara en stökig gryta, vattnet trycks in från Atlanten där djupet i bukten är 4000 meter och all vattenmassa ska ju på något sätt ta vägen någonstans. Men vem har bråttom egentligen. Vi får invänta bra väder helt enkelt, där vi får äta musslor under tiden. Och idag jämförde vi området kring Bordeaux mellan en vanlig karta och sjökort mot en kartbok över vinområden. Vi kan konstatera att det inte kommer gå någon nöd på oss. Några av vinvärldens bästa vinappellationer finns här, områden som Médoc, Haut-Médoc och Graves. För den invigde så är detta en fröjdefull plats att invänta bättre seglingsväder på. Men det dröjer…först ska vi ta oss an Höganäs och den något mindre Laholmsbukten.

Som Biscaya i miniatyr.

Men utan musslor.

Och utan vin.

Skepp o Hoj.