Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »