Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Det var förmiddag när jag kom till minneslunden med mina rosor. Samma morgon hade jag gråtit alla de tårar som jag sen en tid tillbaka inte lyckats få fram. De hade på något vis fastnat i ett skrymsle av mitt innersta…
Läs mer »
Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…
Läs mer »
Min resa tog mig inte så långt bort denna gång, däremot gjorde det för Caroline som flög ända från Toronto för att träffa mig. På flygplatsen i Köpenhamn mötte jag henne på ett smått överraskande sätt; med mig hade jag en skylt där det stod ”Caroline, jag är din nya övervakare”. Det blev många skratt i ankomsthallen, inte bara för Caroline utan även från andra som passerade skylten…
Läs mer »
Det är bara att inse att jag är urkass på att vara ensam i längre perioder. Så har det alltid varit. Förändringsarbetet som nu pågått i ett år ger mig ständigt nya insikter. Därför har tankarna åter väckts till liv kring hur jag borde leva för att må riktigt bra…
Läs mer »