Ooops! Plötsligt blev det en stor grop i plånboken vi inte räknat med. Vi pratar om backslaget (vilket vi kommer skriva om längre fram). Nu gör vi allt vi kan, för att hämta igen det ekonomiska nederlaget. Tyvärr är det sånt som händer. Vill man inte ha oönskade merkostnader, är det inte segling man ska ägna sig åt…

Lite tjurigt känns det dock att en sån stor del av 2023 års seglingsbudget redan är förbrukad. Ja ja… vissa förändringar i vår planering får det lov att bli. Några inplanerade arbeten styrker vi helt, i övrigt löser vi situationen genom att spetsa vårt tekniska och ekonomiska sinne till max. Dock tullar vi inte på säkerheten – för viktigt är att ta hand om Wilma, för att hon ska kunna ta hand om oss. Den devisen lever vi efter.

Men så till det roliga. När man tvingas finna alternativa lösningar så kan det bli riktigt bra. Som med vår nya ankarrulle. Den gamla sprack ju vid ett ankringsförsök i en flod med hård vind och motström i somras. Nu hade det blivit dags att byta ut den provisoriska vi seglat med sedan dess, till en permanent sådan.

Istället för att be en mekanisk verkstad svarva en rulle, valde Kapten att traska runt på varvsområdet ett tag. Och bland allt bråte av allehanda form och material, fann han snart något att bygga sig en svarv av. Därefter modifierade han en av sina filar, till ett svarvstål. Som drivenhet använde han sin gamla halvtrötta borrmaskin som bara fungerar i framåt-läge och på helfart. Nu kunde han sätta fart.

Kapten monterade den stora klumpen av materialet POM (ett samlingsnamn för den sortens plast) i svarven och så började han svarva. Till en början gick det inte så lätt. Men snart hade Kapten fått till tekniken och ur den primitiva svarven började snart den specifika formen uppenbara sig. Vid något tillfälle kom en varvsgubbe förbi och beskådade arbetet med kommentaren ”BEAUTIFUL”.

Vi kunde inget annat än att hålla med. Priset på arbetet landade på noll kronor, vilket ju får uppfattas som tillräckligt billigt. Ankarrulle-fästet har även det modifierats och stärkt, för att den nya och bredare rullen ska få plats. Nu löper kättingen så fint i rullen och man kan knappt tro att den blivit tillverkad med så primitiva metoder. Eller vad tycker ni?!

Skepp o Hoj!

Kaptens hemmabyggda svarv…

Som drivenhet använde han sin gamla borrmaskin…

Nu sitter ankarullen på plats i sitt nya fäste…

Att svarva rullen tog två dagar och ytterligare en dag för att modifiera fästet…

Ankarrullen måste ha en specifik form för att kättingen ska löpa korrekt…

Se filmen så får ni er ett gott skratt! När vi menar att svarven var primitiv, så menar vi vääääldigt primitiv! (glöm inte ljudet)

Over and out