Styrman Pimpsten sprang omkring i båten med blott en hårsnodd i håret. Det var det enda plagg hon bar och helt klart stod det, att hon plagierade på den upptagna titeln ”den nakna kocken”. Den kvava luften och egendomliga värmen ville aldrig riktigt ge med sig, trots de dagliga urladdningarna i form av åska och regn. Hur många dagar hade det hållit på nu…hon hade tappat räkningen. En sak var dock säker, någon segling var det inte tu tal om. Det var knappt ens tillrådligt att ta jollen in till land. Nyfiket lyfte Styrman på locket till frysen och tittade ner. Det var länge sedan någon mat inhandlades och nästan all frukt och grönt var slut. Straxt därpå hade hon bestämt sig och med handen om en guldmakrill stängde hon locket. Det får bli fisksoppa i kväll, ett par potatisar och en lök och ja, kanske något mer… 
Från sin köksbänk tittar Styrman ut genom ventilen och därborta över kullarna ser hon åskan på nytt närma sig. Hon sträcker sig efter potatisskalaren samtidigt som hon stilla undrar, ska det aldrig ta slut…?

Sedan vi kom till Syrakusa har blixtarna flitigt studsat över de sicilianska kullarna och dess närliggande vatten. Trots att Moder Natur släppt ut åskan som förlösare verkar årets sommarvärme svår att knäcka, den kvava värmen tycks inte riktigt vilja
släppa sitt grepp. Ute på havet blåser nu hårda västliga vindar och någon segling inom närmaste tiden, är det inte tal om. De stundom intensiva åsknedslagen och regnskurarna gör det dessutom svårt att ta sig in till land. Med fasa har vi sett hur
någon stackars båtgranne totalt överraskats på vägen tillbaka till sin båt. Jollen är ingen vidare säker farkost när det åskar och regnar. Om inte annat blir man blöt. Väldigt blöt.

Det går trots allt ingen nöd på oss, vi om några har en enorm förmåga att sysselsätta oss ombord. Kapten Betong passade ena dagen på att fylla på med mer luft i expansionskärlet till tryckvattensystemet. Det är egentligen inget som varit fel och trasigt,
men tidigare startade pumpen direkt, så även om man bara behövde ett par få droppar. Med ett ökat lufttryck (som i sin tur motverkar vattentrycket) har vi nu fått en jämnare gång på pumpen. Kapten passade även på att kolla motorolja, kylvatten och
sjövattenfiltret till motorn. Pimpsten å sin sida, vars uppgift är att garantera att besättningen inte svälter, fick tänka till lite extra. Snart helt barskrapade på färska grönsaker och annat väsentligt, gäller det att vara såväl innovativ som kreativ.
I vart fall om man inte vill ta av de undanstuvade konservburkarna, som utgör vår nödproviant.

Fisksoppan behövde, i brist på varor, en ny komposition. Fänkål, morot och purjolök ersattes med potatis, rödlök och tomat. Ett vitlöksbröd därtill och en hemmagjord hummus. Det smakade så pass bra att vi hade kunnat bjuda självaste kungen på maträtten.
Det är vid dessa tillfällen hon gläds åt sitt stora förråd av kryddor – timjan, vitlök, saffran och en skvätt vitt vin utgör en fantastiskt kombo till en egenfångad fisk.

En del av tiden har gått åt att beskåda åskovädret. Framför allt har Wilma behövt att hennes besättning är på sin vakt när vädret gör sig gällande. Ena dagen fick vi en plötslig vindkantring och Wilma la sig ned på sidan och började segla på sitt ankare.
Med ens hade alla båtarna i viken svängt 180 grader och för den som inte sjösurrat sin båt ordentligt, fick garanterat en ovälkommen ommöblering på köpet. De blixtar som slagit ner nära Wilma har vi fått larm om, via appen ”my lightning tracker”.
Vid några tillfällen har varningen känts överflödig då utsikten från båten talat sitt eget tydliga språk. Som den gången då blixten slog ner 700 meter från Wilma. Förutom ljusskenet vars efterföljande knall fick oss att hoppa högt, knastrade luften
i flera sekunder efteråt. Lite fundersamma är vi om elektroniken ombord kan ha påverkats och under dagen ska vi starta upp systemen och testa.

Inte ett ledset öga ombord, så här långt. Men skönt vore det om vädret kunde bli något bättre, så vi kan ta oss in till stan och bunkra mat och lite mer diesel inför fortsatt seglats. Fram tills dess får väl Styrman springa runt med sin hårsnodd och glädja
sin Kapten på alla dess sätt. Med god mat om inte annat.

Skepp o Hoj!

En blixt slog ner blott 700 meter från Wilma och den hårda knallen fick oss att hoppa till…

(Wilma är den blå pricken i ankarviken)

 

På morgonen innan nästa oväder drar in passar Kapten på att ösa jollen…

 

Medan Kapten sköter om Wilma sitter Pimpsten och skriver…

 

 Styrman Pimpstens arbetsplats, en hel del tid läggs i byssan…

 

Fisksoppa gjord på guldmakrill med smaksättning av timjan, tomat, saffran, vitlök, vitt vin, grädde och en skvätt fiskfond. Därtill åkte ett par potatisar och en lök ner i soppan och som tillbehör serverades hummus och vitlöksbröd…

 

Och så en kort film från ruskvädret i ankarviken… (Hörrö…glöm inte ljudet…)

 Over and Out

Pssst…gillar du bloggen? I så fall får du gärna ge en uppmuntran och trycka på gillaknappen (I mobilversionen syns den som ett hjärta). Det är helt anonymt, vi ser bara antalet. Men det sporrar Styrman till fortsatt skrivande.