Kalamaria, Thessaloniki, Grekland

Läget är mer eller mindre oförändrat här i Grekland. På försök har dock landet denna veckan öppnat vissa detaljhandelsbutiker för att se vad som händer med smittspridningen. För oss gör det ingen större skillnad, annat än att vi nu möjligtvis skulle kunna
komma åt att köpa oss en stekpanna. I övrigt är det som tidigare – krav på munskydd, skriftligt tillstånd och pass på fickan varje gång vi behöver ta oss ut. Inga caféer eller restauranger håller öppet och vi får inte förflytta oss, bara röra oss
i närområdet. På kvällar och nätter råder totalt utegångsförbud. Med andra ord fortsätter tillvaron att vara rätt torftig. Det sorgligaste är kanske att seglingsförbudet ser ut att kunna bestå länge än, vi befarar fram till sommaren. De grekiska myndigheterna
är helt enkelt oroliga för att smittan ska ta fart på nytt och i värsta fall lagom till årets turistsäsong drar igång. Debatten handlar till stor del om den stundande turistsäsongen och Grekland försöker förmå att EU gemensamt ska ta fram ett vaccinationspass
som tillåter fri rörlighet för de personer som fått vaccin mot Covid-19. Det är inte helt enkelt. För initialt, när man inte kan välja när man vill bli vaccinerad utan man får vänta på sin tur, riskerar detta placera människor i ett A- och ett B-lag.
EU enas nog på något sätt vad det lider, men bekymret utifrån grekiskt perspektiv är att turistsäsongen lurar runt hörnet bara några få månader bort. Grekiska turistsäsongen varar mellan april och oktober med högsäsong under juli och augusti.

Här i hamnen är vi några fritidsseglare som skulle vilja kunna börja segla så snart det bara är möjligt. Inte minst kostar det ju att ligga i en marina och det ligger i mångas heltidsseglares budget (liksom i vår) att bara ligga still ett kortare tag.
När underhåll av båten är avklarad och värsta vintermörkret passerat vill man börja förflytta sig, om inte annat till ett ställe där man kan ligga billigare. En båtgranne tog frågan med sig till Port Police häromdagen och frågade om han skulle kunna
få byta hamn, till en annan som bara ligger ett stenkast härifrån. Men svaret lät inte dröja, över tjänstemannens läppar kom ett tveklöst och resolut NEJ. Lite stilla konstaterar vi att det nu gått tre månader sedan Thessaloniki stängde ner helt (nedstängningen
skedde först här, innan resten av Grekland följde efter). Därtill ska läggas vårens nedstängning. Gaah! Ett halvt år av kraftigt inskränkt rörelsefrihet det senaste året, visst är det tur att man i förväg inte vet vad som väntar…

Ja, det var en liten lägesrapport. I väntan på att vi ska få släppas fria har vi servat vår dieselspis. En gång om året gullar vi med spisen och ger den ett nytt glödstift. Det känns skönt att vi för fem år sedan valde att rationalisera bort andra bränslesorter
så att vi bara behöver diesel (till kamin, spis och motorn). Vi slipper därför leta efter gasol och bekymret med länders olika system på flaskor och kopplingar. Vi är i grunden inte så jätteglada åt gasol, den har ju förvisso den fina fördelen av
att ge en snabb och direkt värme (något som man inte får med en diesel- eller elektrisk induktionsfri spis). Men gas är gas och emellanåt uppstår olyckor därav. Byggs systemet säkert är det nog ingen större risk men den psykologiska aspekten väger
in, tänker vi. Utan gas minskar risken för brand, explosion och kvävning ombord, så är det helt enkelt. Vår spis ser ut som en vanlig keramikhäll och det finns ingen öppen låga som kan antända andra föremål, det är en så kallad ”safe flame”.

Efter att vi servat, satte vi på kaffe för att se att spisen fungerade. Kaffet smakade ypperligt, kanske mest för fikastunden intogs ute. För även om greken menar att det ännu är vinter, så upplever vi en tidig vår. Ni vet perioden då man vänder upp ansiktet
mot den värmande solen samtidigt som man knäpper upp jackan. Dessa dagar känns livet helt ok, trots corona. Solen är vår tröst.

Skepp o Hoj!

 Länk; https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0ng9P0/expert-kan-bli-flera-dodsfall-i-gasololyckor

wallas dieselspis – dieselspis på båt – byta glödstift – seglingsförbud i grekland – vaccinationspass – problem med olika gasolkopplingar – segla i medelhavet – segla i norra grekland – långseglarblogg – övervintra i grekland – vinterhamn – ferrocement – colin archer – 

Fortfarande i Kalamaria, Grekland (under lockdown…)

Kapten for förbi med saxen. Den saxen som endast får användas i speciellt syfte, i detta fall för att klippa kapelltyg med. Snart måttades och mättes tyget uppe på taket till styrhytten och solpanelerna fick agera bord. Tygets färg skulle väl de flesta kalla för svart, men det stämmer inte. Det är melerat. Pappa Felix kallade tyget ”peppar och salt” och vi har tagit efter. Upprinnelsen till den plötsliga aktiviteten hängde ihop med att vi innan behövt stuva undan Wilmas gamla storsegel. Numera vårt reservsegel. Men i helveteshålet visade det sig vara fullt, lika så under arbetsbänken i verkstan. Vädjande tittade Kapten på Styrman och frågade. ”Du har ingenstans du tror vi kan få undan seglet”. I själva verket bad han om få lägga segelsäcken i något av de utrymmen Styrman Pimpsten styr över. Jo vi har det lite så. Uppdelat likt två kungar som härskar över olika landområden. Inget av detta var från början planerat eller överenskommet, utan vart efter har vi pinkat in våra respektive revir. Outnyttjat utrymme är hårdvaluta ombord. Tack och lov har inget krig brutit ut ombord hittills, men ibland lånar vi plats av varandra. Inte sällan behövs förhandlingar.

 Med en segelsäck lika omfångsrik som de snälla barnens tomte om julen, var den enda möjliga platsen bakom något av ryggstöden i salongen. På samma ställe där vi för några år sedan gömde en ansenlig mängd vin som vi undanhöll de marockanska myndigheterna. Till Marocko ska man helst segla utan bar, det kan annars få tråkiga konsekvenser. I vart fall ska man inte stuva ner hundratals liter som vi gjorde. Vi hade före Marocko besökt en fransk vingård och vi hade bunkrat. Mycket. Men allt gick bra, till vår stora lycka var sökhunden värdelös på att söka upp vin. Och polismännen som också letade (efter knark och alkohol) förstod aldrig att ryggstöden var lyftbara. HAHA…vi gick fria. Det enda sökhunden lyckades vittra var våra salamimackor, den stackaren var uppenbarligen hungrig. (På sina platser är det rutin att få ombord myndigheterna vid inklarering och ibland tar de med sig en sökhund).

 Nu lyfte Styrman på ryggstödets skiva och sneglade in. Två resväskor med betydelsefullt innehåll var det första hon fick syn på, därefter överlevnadsoverallerna. Detta kvalade nog in. Däremot hängde nog resten löst, det vill säga den fullstora madrassen och det överblivna stoppningsmaterialet från ett tidigare tillverkningsspektakel. Efter lite tänk fann madrassen sig en ny plats, nu under soffans dyna och sittkomforten gick därmed upp ytterligare ett par snäpp och grader, till vår stora lycka. Att vi inte kommit på det tidigare. Stoppningsmaterialet däremot, hade vi väl ingen användning av, eller!? Det var då Kapten kom på det och for ut med saxen.

Symaskinen brummade senare sitt dotdotdotdotdot och Kapten drog i tyget, än hit och än dit. Snart var han klar med sin skapelse och i denna placerade Kapten sen stoppningsmaterialet. Men vad hade han sytt??? Jo en regnsäker madrass åt minicyklarna. Detta för försäkra oss om att cyklarna i sin stora påse inte nöter på däcket, något som annars sker i sjögång. Den gamla gummimattan kunde vi därmed slänga, den var sprucken och torr efter år av seglande på varma breddgrader.

 Ja, på något sätt ska ju dagarna som inlåsta på marinan kämpas igenom. Inför att bli seglingsklara passade det därför bra att ha ”prylarna på däcket” på vår agenda. Så förutom den hemtillverkade cykelmadrassen har Kapten även snidat till ett par nya ställ/stöttor till jollen, i bästa allmoge-stil minsann. Röda, för det var den färgen vi hade. Återstår nu, är att serva cyklarna. Innan dessa åker i säcken. Säcken som ska ligga på madrassen. Som i sin tur ska placeras under jollen. Som ska stå på sina röda ställ. Ställen som sen surras hårt för att vi ska kunna segla i hög sjö. Hänger ni med??! Vi tror det…

Skepp o Hoj!

Fler bilder;

 Vad är det han tillverkar månne, något inpirerande från Dalarna eller Hälsingland…???

 

Röda jollestöttor…

 

 Kapten vid symaskinen, här gör han en öppning för stoppningen…

 

Färdig, här har vi fått in det överblivna stoppningsmaterialet som annars skulle ha kastats…

 

Med denna tjockleken ska nog inte cyklarna skava på däcket (och madrassen tål vatten…)

 

 Så här ska det se ut…cykelsäcken på och därefter jollen…

 

Kapten Betong demonstrerar…(eller så är han bara trött)…

 

 Att laga, reparera och tillverka själv är en stor fördel, inte minst nu under rådande lockdown när prylar inte går att handla…Tyget, stoppningsmaterialet, virket och färg hade vi ombord. Tid likaså. Näst på schemat är att ge cyklarna lite kärlek! We will be back!

 

Over and Out 

(…med investeringar sånär som på ett vindroder…)

Som vi berättat om tidigare har vi som ambition att segla i andra vatten framöver. Tiden i Medelhavet har varit fantastisk. Inte minst har tiden här varit lärorik och vi har i lagom takt kunnat vårda och utveckla Wilma till en båt som vi kan känna oss riktigt trygga med, även på platser långt från civilisationen. Nu har Wilma aldrig varit en ”dålig” båt på något vis, det såg pappa Felix till när han en gång i tiden byggde henne. Inte heller anser vi oss vara några duvungar när det kommer till segling, uppvuxna på varsin skärgårds-ö som vi är. Men därifrån – till hur Wilma idag är utrustad och vad vi kan och vet, skiljer sig avsevärt mot när vi för fem år sedan seglade från Sverige. Fullärda blir vi förvisso aldrig och förbättringar kommer nog Wilma alltid kunna se fram emot. Men bortsett från det vindroder som väntar på oss i Gibraltar har vi faktiskt inget mer på vår lista (idag) när det kommer till just investeringar. Nu kommer vi enkom kunna lägga vår själ i att vårda, underhålla och reparera. För sönder går båtar, det är bara en tidsfråga. Med all den kärlek och förbyggande underhåll Wilma får (vilket är mycket) kan vi inte göra så mycket bättre. Inte med de förutsättningar vi har i vart fall. För första gången har vi nu samlat fakta om Wilma med beskrivning om hur hon idag är utrustad. Vi har säkert glömt nämna något, men vi lägger till vart eftersom vi kommer på. Wilmas information har samlat på en underblogg som du hittar i bloggens länklistan (Fakta om Wilma).

Trevlig läsning, för att komma till sidan går det även att klicka HÄR.

Skepp o Hoj!