Kalamaria, Thessaloniki, Grekiska Fastlandet

Vi är tillbaka i Marina Thessaloniki i Kalamaria, på exakt samma plats vi hade i vintras. De lite blandade känslorna vi hade under seglatsen hit, förbyttes snart mot ren glädje när folk på kajen ropade ”welcome back” när de fick syn på Wilma. Lite som att komma hem. Man får inte glömma att så gott som överallt där vi dyker upp ses vi som främlingar, ingen vet vilka vi är. På varje nytt ställe hittar vi inte ens i omgivningarna och när vi ska handla mat måste vi leta upp matbutiken. I perioder är det varje gång vi behöver fylla på kylskåpet. Därför känns det gott att ibland få mötas av igenkännanden och glada ansikten.

 Vi tog en promenad. Först bort till hamnkontoret och där låg ett paket och väntade på oss. Paketet hade varit på drift i flera månader och nu hade äntligen det dykt upp. Allt var sig likt och det kändes nästan inte som vi vänt Kalamaria ryggen över huvud taget. Killarna i båttillbehörsbutiken sken upp när vi klev in, och när vi passerade brödbutiken knackade ägarinnan på skyltfönstret och vinkade glatt till oss. Men hur god känslan än är, hur vänligt vi än blir bemötta och hur bra vi än kan navigera oss fram mellan butikerna – så vet vi att det snart kommer att börja rycka i seglingsnerven. Det är bara en tidsfråga.

I väntan på att kranen kommer till hamnen, den som ska lyfta Wilma, har vi annat att stå i. Samma eftermiddag slet vi ner storseglet för att ta måtten. Efter trettiofem år behöver Wilma ett nytt, inte för att det är trasigt men vi ser att alla timmar på havet börjar betala sig. Beställningen går till Lundh Sails i Sverige och de skickar ner seglet när det är sytt. Tillfället är perfekt nu när vi ligger still, dessutom firar Lunds Sails 40 år och det med bra rabatter.

Och så kommer det rulla på, nytt segel, ny bottenfärg där vi ska lägga på coppercoat, lagning av propellerhylsan och mycket annat. Så istället för segling och nya platser kommer bloggen handla om livet på land, om renoveringar och förbättringar. Precis som i gammal hederlig anda från åren vi hade fiskebåten, som flera av er följare säkert minns (annars får ni titta tillbaka i bloggen). Så häng i, nu kör vi tills vi sjösatt och åter kan segla iväg.

 Skepp o Hoj!

Här kommer en film, på svenska. Glöm inte ljudet!