(…finner vi nya vänner…)

Piraeus/Aten, Saroniska bukten, Grekland

I förra inlägget fick ni höra om hur Styrman mötte den filmstjärna hon beundrat och begapat under större
delen av sitt liv. Plötsligt satt han där på restaurangen (förvisso uppklistrad på en kartongbit). Snyggingen och skådespelaren som gestaltat en rad suspekta karaktärer, allt ifrån den bleke Edward med saxhänder till chokladfabrikören Willy Wonka
och den ökände Kapten Jack Sparrow – som är så svag för rom och sitt ego. Wilmas Kapten hade haft en rackarns tur den dagen, att hans kvinna efteråt valde att följa med honom hem, och inte slå dank med Johnny Depp. Styrman intygade att det aldrig
varit någon risk, när det visade sig att den pappers-styva varianten av idolen inte ägde någon segelbåt. Men helt säker på sin status och attraktion kände sig inte Kapten Betong trots allt, så väl tillbaka på Wilma såg Kapten till att bättra på sin
image. Så vad tycks?!!

(Scrolla ner)

Nästkommande dag var det möjligtvis ännu lite varmare, trettiosju grader visade apotekens neonskyltar. Återigen hoppade vi in i en taxi med våra munskydd och for till den charmiga stadsdelen Plaka med sina slingriga gator och gränder. På adressen Sotiros
7 hoppade vi ur. Efter en påringning på dörrklockan öppnade Birgitta och vi hälsades välkomna in. Vi hade kommit till Svenska Kyrkan i Aten (SKUT/Svenska kyrkan i utlandet, tidigare Svenska Sjömanskyrkan).

Vad säkert inte många känner till, är att svenska utlandskyrkans historia tog sin början redan på 1600-talet. Svenska sjömän har i århundraden (vid sidan av kyrkans övriga verksamhet) erbjudits gemenskap och praktisk hjälp i det aktuella landet. I vår
sekulariserade tidsålder får vi inte glömma bort att vi svenskar har vårt ursprung i kristna värderingar och att kyrkans närvaro därför är betydelsefull, oavsett om man är troende eller inte. Och det fina med utlandsförsamlingarna är att deras dörr
står öppen för alla. Verksamheten vänder sig idag främst till svenska turister, utbytesstudenter och bofasta utlandssvenskar, även om den ursprungliga uppsökande verksamheten mot sjömän kvarstår. Därtill har församlingarna möjlighet att uppsöka
svenskar på sjukhus och i fängelser, i ett främmande land kan man känna sig väldigt ensam och sårbar. Annars är det populärt att som kärlekspar smita från svärmor som tjocka släkten och viga sig i ett annat land. Är man intresserad är det bara
att kontakta den utlandsförsamling det berör, så får man mer information.

Nu stod Birgitta och höll upp dörren till församlingshemmet och vi klev in. Vi bjöds på svenskt kaffe och kanelbullar och vi fick en rundvisning i det fina huset. Vi köpte också en del svenska produkter, sådant som inte går att få tag på i Grekland. Sirap,
ättiksprit, pepparrot, matjessill och svensk choklad var några produkter vi försåg oss med. I församlingslokalens sköna fåtöljer satt vi i timmar och pratade med andra trevliga människor. Vi insåg att vi nog var lite svältfödda och hade behov
av att träffa andra landsmän. För en gångs skull fick vi prata svenska med någon annan än med oss själva. I Grekland bor närmare tretusen svenskar som av olika anledningar hamnat i landet. Inte minst har svenska kvinnor funnit kärleken i en grekisk man, men såklart bor även svenska män i Grekland. Som Hans till
exempel, som Kapten fattade ett särskilt tycke för. Hans visade sig vara en före detta bankman som sadlat om till modedesigner. Kapten har ju själv ett intresse för sömnad och design, om än lite mer grovsömnad då. På Kapten repertoar står slagpytsar,
sjösäckar och ryggsäckar medan modeskaparen Hans verkar inom dammodet, under det egna varumärket jansson.hansson. Med stort intresse lyssnade Kapten till Hans, när han berättade om sina resor i världen. Resor han gjort i jakt på inspiration och samarbeten
och som resulterat i ett spännande kulturöverskridande mode. Till exempel kan en västerländsk klänning från jansson.hansson bära detaljer hämtade från Orienten, i form av handbroderade blommor. De färdiga
kreationerna distribueras sen vidare till utvalda klädbutiker i Europa, USA och Mellanöstern. Tänk vilka spännande människor man möter när man är ute och reser.

Plötsligt hade fem timmar passerat och vi kom på att Wilma låg ensam i hamnen och väntade på oss. Med en kasse svensk mat och våra hjärtan fulla av nya vänner tackade vi för oss. När vi klev ut på gatan sa Styrman till sin Kapten att ”det här var
nog en av de trevligaste dagarna i år”. Kapten höll med. Och då ska man veta att så gott som alla våra dagar, är trevliga dagar.

Skepp o Hoj!

 

STORT TACK till solstrålen Birgitta och Svenska Kyrkan i Aten för att ni så generöst bjöd in oss till en minnesvärd dag. Tack också alla andra vi fick möjlighet att stifta bekantskap med, vi kommer hemst gärna tillbaka. Kram!