(…något om vintervilans göromål…)

 

Dagarna passerar och ombord arbetas det för fullt inför årets seglingssäsong.

 

Startbatteriet. Det blev ett nytt. Varje månad startar vi motorn och nu i mars så sa det plötsligt ”klick-klick” när vi vred på nyckeln. Det visade sig vara en cell som gått, och det var väl inte hela världen – för batteriet hade närmare fem år på nacken.

Rigg. Vi har beställt ny stående rigg och fått den levererad. Det var inget fel på Wilmas gamla rigg, långt ifrån. Men den har suttit där i 35 år och då är det klokt att byta oavsett. De gamla vajrarna behåller vi som reserv, ifall något skulle hända på en plats på jorden där vi inte har möjlighet att fixa ny. Den nya riggen är inte på plats ännu, men inom kort skickar vi upp Kapten i masten.

Sprayhood. Fönsterrutan i sprayhooden hade blivit tråkig av tidens tand, och inte blev det bättre när Kapten råkade ta fel medel när han skulle torka av rutan. Ytan blev alldeles mjölkig och knappt längre genomskinlig. Nu mallade han till en ny ruta och sydde dit den. Resultatet blev prima fint.

Mystiska lådan. Kapten håller på att snickra på en mystisk låda. Men vad vill vi inte avslöja i nuläget, utan vi behåller det som en cliffhanger. Dock så är det ingen karl som ska gömmas i den, så som Lill Lindfors sjöng om i den gamla slagdängan från 1969.

 

Bevakning av politiskt läge och coronavirus. För stunden råder seglingsförbud i de grekiska vattnen närmast Turkiet. Öar som Lesbos, Chios och Samos får endast angöras med färja. Orsaken till förbudet är flyktingkrisen, där Turkiet mot ersättning ska se till att inga flyktingar tar sig vidare till Europa. Det avtalet har turkarna nu kastat i papperskorgen och öppnat för migranter som befinner sig i landet att ta sig över gränsen till Grekland, vi pratar om miljoner människor på flykt. Grekland går på knäna och hur länge seglingsförbudet kommer råda beror väl på hur situationen utvecklar sig. Vi bevakar, för till saken hör att vi har för avsikt att segla just där – för att besöka flera av de öarna vi aldrig hann med förra året.

 Avseende coronaviruset så är vi inte alls oroliga, annat än att vi tycker det skulle bli väldigt begränsande om vi själva skulle tvingas sättas i karantän. Vi har ju liksom andra önskemål för vår fritid, än att gnugga insidan av Wilma och se på Big Brother och liknande värdelösa tv-serier dagarna i ända. Till saken hör att vi har coronavirus rätt nära oss, lite av ett ”jag mötte Lassie-syndrom” råder, där vänners vänner bär på smittan här i Thessaloniki. Vi undviker den knökfulla 5ans buss som främsta åtgärd till att skydda oss.

Rent allmänt så håller grekerna andan. Charterbåtsägarna uppger massavbokningar av sommarens segelbåtar och absolut ingen bokar nytt. Förbättras inte läget avseende flyktingkrisen och coronaviruset inom snar framtid så kommer det slå enormt hårt mot den grekiska turistnäringen. För vår del blir det nog väldigt gott om plats på tavernorna och i ankarvikarna denna sommar. 

 

Livflotten. Ja till slut fick vi tillbaka vår livflotte, det tog en månad ungefär. Nu är den ompackad och vi har ett tjusigt intyg på detta. Livflotten är åter på plats i aktern på Wilma och redo att sjösättas om vi skulle behöva överge skeppet (vid brand eller om båten sjunker). Samtidigt ser vi över vår ”grab-bag” som innehåller ytterligare förnödenheter. Tanken är att vi ska rycka med oss väskan i farten om olyckan skulle vara framme. Genom att syna livflottens specifikation så ser vi vad den INTE innehåller (det finns en ännu högre säkerhetsnivå på livflotte än den vi har). Nu arbetar vi på att komplettera. Som exempel kan nämnas sjösjukepiller och spypåsar som inte finns i vår livflotte, men dock i vår grab-bag. Innan vi är klara för avfärd så ska även vår nödsändare EPIRB testas.

 

Strandstädning. Hur går det med Styrman Pimpstens städprojekt? Jo, ett par dagar i veckan beger hon sig dit och plockar en stund. Än finns det skräp men det är stor skillnad mot när hon började plocka. Lite intressant är att folk uppenbarligen har sex på stranden, särskilt mellan småbåtarna som ligger uppdragna i slänten. En handfull kådis-förpackningar och begagnade gummin har hon hittat. Rätt äckligt och ett tag övervägde hon att inte nämna det för sina läsare. Men va fasiken, lika bra ni får veta. Man får väl trots allt vara glad att grekerna skyddar sig mot könssjukdomar och oönskade graviditeter. Men utomhus, och sannolikt efter mörkrets inbrott…hmm…kvällar och nätter är ännu rätt kyliga så det måste blåsa kallt om baken!

Pyssel. Styrman har saknat en hobby att ägna sig åt när hon seglar, något som inte har med dataskärmar att göra och som hon kan utföra i sittbrunnen. Nu har hon införskaffat garn och börjat virka! Det låter kanske inte så svårt, men betänk då att hon inte är någon syslöjds-tjej. Är ni spända på resultatet så är det ingenting mot vad hon själv är, det kan bli precis vad som helst. Drömmen vore väl att kunna virka en sjal men det känns mer som det kan landa i något som skulle kunna platsa på moderna museet, något oidentifierbart och abstrakt.

 

En liten film (där Kapten babblar på svenska) kanske kan roa någon sysslolös läsare. Är du inte väldigt duktig på att läsa på läpparna, så föreslås att ha ljudet på. 

 

 

Skepp o Hoj!