(…har starka svenska kopplingar…)
Staden Kavala hade vi hört en del om, så vi tänkte vi skulle göra en dagsutflykt dit. Sagt och gjort! Med bil for vi österut på en av Makedoniens bästa vägar. En vägbana utan skador är vi ju inte bortskämda med i Grekland, men så var vägen avgiftsbelagd också – vilket nog förklarar saken.
Framme i Kavala började vi med en cappuccino och en äkta klassisk spanakopita. Det är en grekisk spenat- och fetaostpaj och lätt slank den ner, där vi satt i solskenet intill vattnet. Stärkta letade vi därefter upp en stadskarta som vi fann på turistinformationen. Sen gav vi oss ut på upptäcktsfärd.
Plötsligt stod vi mitt i en karneval med utklädda barn som med fulla lungor blåste visselpiporna i hörselskadlig ljudvolym. Vi tänkte ett tag att det kanske var tinnitusförbundet som var ute och värvade nya medlemmar. Men så var det inte, det visade sig vara februari månad. Då anordnas det karnevaler runtom i landet och när karnevaldammet lagt sig på gatorna, så tar en 40 dagars lång fasteperiod vid. Ja i vart fall var det så förr, men idag är det få greker som fastar. Dock lever karnevalfirandet kvar med dans och musik, god mat och fyrverkerier. Kul, men rätt fort kände vi oss mätta på spektaklet, så vi drog vidare.
Från slutet av 1800-talet och fram till andra världskriget var Kavala en av de viktigaste orterna kring Medelhavet för odling och handel av tobak. Svenska tobaksmonopolet var ett av de företag som köpte tobak härifrån och det fanns till och med cigaretter som hette Cavalla. År 1936 byggde Tobaksmonopolet ett hus i Kavala där bolagets svenska representant bodde och hade kontor. Svenskhuset finns kvar och idag fungerar Souidiko spiti ”det svenska huset” som gästhem för forskare och kulturarbetar från Sverige. Styrman tog kontakt med föreningen Kavallahusets vänner som sköter huset, men tyvärr var det stängt för det var söndag. Så vi kunde inte göra något besök.
Istället letade vi upp ett av de gamla kvarvarande tobaksmagasinen som minner om den forna handelstiden. En vacker och imponerande byggnad minst sagt. Flertalet av de gamla magasinen i stan är förfallna, men denna byggnad är en vacker och varsamt renoverad dito till eftervärlden.
Nästa sevärdhet var den ståtliga akvedukten från 1500-talet som byggdes av turkarna. Den är enormt hög och välbevarad, där den skär tvärs genom gamla stan. Tänk att man redan på den tiden visste hur man skulle leda vatten för att folk skulle slippa bära. Hatten av!
Imponerande akvadukt…
Tappra promenerade vi vidare, upp mot toppen av staden och den gamla borgen. Utsikten därifrån var värd mödan opp. Vilken utsikt! Innanför den yttre borgmuren anordnar man teatrar och konserter och högst upp i tornet ser man ut över hela stan; hamnen, akvedukten och husen på ena sidan. Vänder man sig om så har man hela havet och ön Thassos ett stenkast bort.
Det knorrade betänkligt i våra magar när vi promenerade ner mot stan, så vi slank in på ännu ett hak. Där beställde vi grillad kyckling och friterad zucchini samt vår stora favorit – saganaki. Kyparen kom ut till vårt bord där han flamberade den gula osten framför våra förväntansfulla blickar. Det här blir nog dyrt tänkte vi när vi har en kypare som lagar mat framme vid bordet. Men hör och häpna, maten kostade bara 13,50 euro för oss båda, galet billigt. Om det smakade gott? Kolla in den korta filmsekvensen så får ni gissa…
Innan vi åkte tillbaka till hamnen så tog vi oss en promenad och avslutade med en kopp kaffe inne på en bar som lovade skön värme, det hade börjat kyla på ute eftersom solen börjat gå ner. Vi pratade igenom dagen och vi var rörande överens om att vi ville återvända hit. Men att vi gör det med Wilma. Framför allt så skulle vi vilja besöka Kavallahuset och titta närmare på den koppling som finns mellan Sverige och Grekland, inte minst genom den gamla tobaksindustrin. Men sen fanns det så mycket mer att se som vi inte helt enkelt inte hunnit med. Faktum är att få turister hittar hit. Men det gör ju bara platsen mer grekiskt genuin.
projektsunshine.se 