(…en plats för sjöfolk och åsnor…)

 

I slutet av inlägget så finner du en film som bonus…

 Oinousses, Nordegeiska Öarna, Grekland

Vi tog en promenad genom Oinousses gränder, den lilla ön öster om Chios som ligger blott ett stenkast från Turkiet. Detta var något helt annat än det vi hittills sett av Grekland. Oinousses är känt för att flera av Greklands framgångsrika redarfamiljer kommer härifrån, just detta bekräftar den man vi möter och som står och målar fasaden på ett hus. Det är varmt och mannen ser ut att längta efter en liten paus. Han tänder en cigg och generöst erbjuder han Kapten Betong ett bloss som han vänligen tackar nej till. Temperaturen dallrar kring 35 grader uppe i byn, afrikanska vindar har letat sig norrut och gett stora delar av Europa värmebölja. Mannen berättar vidare.

 Vi får veta att mannen arbetat som kock där han lagat mat åt fartygsbesättningar världen över. Europa, Nordamerika, Sydamerika, Asien, Afrika och Oceanien…i alla världens hörn har han brassat käk, till och med i svenska vatten. Men nu hade han mönstrat av för gott och arbetar lite med att underhålla grannarnas hus. Han pekar utmed gatans fristående villor och berättar att ”där bor en sjökapten” och att det i nästa hus bor en redare och i nästnästa finner man en sjöman. Vi får veta att de samlas här på ön, sjöfolket. Att de på ålderns höst slår sig till ro på Oinousses men att de yrkesverksamma också har hus här som nyttjas om somrarna. Vi noterar att de förmögna redarfamiljerna har de finaste husen och att ön överlag verkar må bättre ekonomiskt än resten av Grekland. Här är husen är mer påkostade och omskötta och flera av dem är riktigt exklusiva.

 Hamnen är relativt nybyggd, kan hända med EU-pengar men oavsett så verkar underhållet finnas även efteråt. Gamla husrenoveringar verkar heller inte ha stannat av som på så många andra platser, utan tvärtom så arbetas det flitigt med att rusta upp den äldre bebyggelsen på ön. Avstannade nybyggen såg vi inte ett enda, vilka vi för övrigt tycker är en sorglig syn. Överallt kan man se dessa husskelett som lämnats åt sitt öde, men inte här på Oinousses. På ön bor det ett tusen personer året om och dagligen går det färja över till Chios.

 Vi tackar för samtalet och promenerar vidare. När vi gåendes kommer förbi ankarviken där vi först tänkt lägga oss vid så plingar det till i vår mobil. Framför oss ser vi siluetten från Turkiets berg och meddelandet kommer från svenska Telenor. ”Välkommen till Turkiet, härifrån ringer du och surfar för….”. Vi blev fulla i skratt, vi befann oss alltså så nära grannlandet att mobilen fångat upp signaler därifrån. Men jisses så dyrt, det kostar femton kronor per minut att ringa från Turkiet. Kan vi så håller vi oss ifrån sådana telefonkostnader, lågbudgetseglare som vi är.

 När vi kommer ut ur byn möter vi en åsna som är ute och promenerar helt på egen hand. Bilarna som vill passera honom får stanna och tuta och åsnan verkar måttligt intresserad av att samarbeta. Men när Kapten erbjuder den fyrbenta kraken färskt dricksvatten så blir han glad och kommer fram till oss. En egendomlig situation som känns helt naturlig här men som hade varit helt otänkbar i Sverige. Frigående åsnor som får sätta taktpinnen för trafiken är så långt ifrån ett Sverige man kan komma. I övrigt så ser vi många slags fåglar och tusentals fjärilar här och i folks trädgårdar dinglar vindruvsklasar och fikon och vi tar in allt i våra sinnen som vi ser. Ön är riktigt vacker.

 Att vi överhuvudtaget hamnade på Oinousses var lite av en slump för den egentliga planen var att segla till Chios. Men vid ett samtal med våra svenska seglarvänner på S/Y Sally så nämndes ön och att det där finns en massa fina ankringsplatser att välja emellan. Vår plan var att lägga oss i en vik bortom Oinousses tätort som bär samma namn, men när vi seglade förbi de vackra husen som skockades utmed bergssluttningen så blev vi vansinnigt lockade att gå in till hamn. Vi såg att det fanns gott om plats i hamnen och att vi kunde lägga oss längs med kajen, vilket för oss är mer attraktivt än att droppa ankaret och lägga aktern mot bryggan som man gör på de flesta håll i Grekland. Men vi visste att detta inte var någon gratishamn, sex euro per dygn kostar det att ligga här men den smällen var vi beredda att ta.

 I sammanhanget måste vi nämna den fina seglingen vi hade mellan Lesbos och Oinousses. Till en början var vindarna svaga men bara vi kommit ut en bit från kusten så fick vi jämna nordliga vindar som manade på Wilma. Med fullt segelställ och vindar på tio meter per sekund så flög hon fram över havet och gjorde som mest 7,3 knop. Seglingen var trots den friska vinden behaglig, vindarna var jämna utan inslag av bångstyriga vindbyar och svallen var försynta. Wilma är ju en tung dam som inte sällan börjar segla bra när andra funderar på att börja reva. Här trivs Wilma!

 Sammantaget så ger vi Oinousses ett riktigt högt betyg. Vi tycker oss ha sett så mycket fint nu att vi tänker att det nog inte går att överträffa våra favoritplatser. Men döm om vår förvåning. Störst behållning av ön har man av den vackra byn vars välskötta hus vilar tryggt i slänten utmed berget och mitt i smeten av hus så ligger en vacker blå kyrka. Utsikten från Wilma slår alla rekord där hamnen är naturligt skyddad genom små kobbar som ligger i en halvmåne runt bukten. Det känns som vi är mitt ute i en skärgård när vi tittar åt babord medan vi är mitt i stan när vi blickar åt styrbord. Därtill så gillar vi naturen här och då främst djuren. Mest uppskattar vi åsnan och den afrikanska gåsen men även änderna, fjärilarna och humlorna. Ön är dock sparsmakad vad det gäller kommers, ett par tavernor och en enkel matbutik finner man, ett apotek likaså. Vill man komma åt annan samhällsservice så får man ta båten in till Chios. Helt klart så älskar vi platser som är lite udda, öde och svårtillgängliga och för oss lite okända. Att få upptäcka en plats utan förutfattade meningar är absolut det roligaste. Detta blev en just en sådan glad överraskning. Så ett glatt hopp för Oinousses.

 

Skepp o Hoj

 

Over and Out