(…och några andra nedstamp under vår Sverigevistelse…)

Tiden har bokstavligen rusat fram och vi börjar runda av vår Sverigevistelse. Vår långa lista av göromål är så gott som avbockad. Vi kan väl inte direkt påstå att vi hunnit med allt vi önskat men dock det viktigaste. Vi har lekt och vi har skojat, det är ju lite så vi är.

 

Väskorna är packade och vi reste till Sverige med 20 kilos bagage och reser tillbaka till Wilma med hör och häpna 140 kilo. I packningen ligger bland annat Kaptens fräs som vi inte trodde vi skulle behöva när vi kastade loss för tre år sedan. Så diverse verktyg, en massa båttillbehör, en nytillverkad trälåda i ek, kapelltyg och vårt nysydda segelkapell mm, en rulle vajer, kläder i mängder, nya regnställ och gummistövlar, sill och knäckebröd är några av de ting man finner vi vår packning. Vi har ingen aning om hur allt detta ska kunna kånkas mellan Halmstad och Naxos – men vi blir hämtade vid dörren av en svärson som kör oss till Köpenhamns flygplats, vilket blir en stor hjälp.

 

Några av de nedstamp vi gjort (som vi inte nämnt tidigare) är följande;

 

SEMLORNA

 

Ett starkt skäl för att lämna Sverige är att Kapten älskar semlor mer än både Bert Karlsson och Ture Sventon. Detta har mynnat ut i en hel del mumsande och vi vet inte om det är något slags rekord men hela tio stycken semlor har han ätit under denna korta tid. När vi kontrollvägde vårt bagage så kontrollvägde även Kapten sig själv. Han gått upp 4-5 kilo på tre veckor! Förutom semlor så har det blivit rätt mycket annat gott som slunkit ner genom strupen…en massa god mat inte minst. Därtill så har vi inte rört på oss så mycket. Vi upplever att människor över lag är mer beroende av bil i Sverige då avstånden är längre och all service ligger utanför stadskärnorna. Man tenderar att köra bil från dörr till dörr. Så nu känner vi att vi behöver ta oss tillbaka till Wilma och slanka av oss lite.

 

 

BARNBARNEN…

 

Våra barn och barnbarn har varit underbara att träffa, många skratt och mycket spex. Inte minst är våra barnbarn en stor glädjekälla och nu har vi tankat oss fulla av kramar och minnen så vi står oss till nästa gång vi ses. Häromdagen var Kapten med ett av barnbarnen på BILTEMA, den lille sexårige gossen hade det som en högsta önskan att få gå på BILTEMA med morfar. De fick en fin kvalitetstid ihop som de båda kommer att leva länge på.

 

Ett annat barnbarn packade sin väska för han ville följa med tillbaka och sova hos oss, hur gulligt är inte det. Det äldsta barnbarnet visade sig vara lika lång som sin mormor och vi inser studenten snart är inom räckhåll, hon fyller 14 i år. Ja listan kan göras lång…barnbarnen är 11 till antal och alla är de fantastiska var och en på sitt sätt.

 

 

VÄNNERNA PÅ VIKTORIAGATAN…

 

Sverigevistelsens stora skratt uppstod dock på Viktoriagatan i Halmstad där våra vänner Claes och Yvonne bor. Vad är sannolikheten att två väninnor som inte sett varandra på ett och ett halvt år visar sig klä sig lika den aktuella kvällen. I Kamoflagemönstrade byxor och en vit stickad tröja brast vi alla ut i ett gapskratt. Vad är oddsen liksom? Kvällen hos Yvonne och Claes blev oförglömlig där vi bland annat lekte mannekänger. De hade ett par kassar med utrensade kläder som väntat på vår ankomst. Alla plaggen satt som en smäck, fina kvalitetskläder som är perfekta för ett långseglarliv. God middag och godaste glassen där vi pratade mycket kring våra olika äventyr, våra vänner reser ofta till Norge för att uppleva vårt grannlands vackra natur. Tusen tack goa vänner, ni bjöd på en oförglömlig kväll och Styrman Pimpsten förälskade sig i en cowboyhatt som fanns med i gåvopåsen – den kommer ni läsare få se mycket av kan vi lova!

 

 

VÅRA ÄLSKADE BARN…

 

Tack våra barn för att ni öppnat dörren för era mossiga gamla föräldrar – vi älskar er. Särskilt den yngsta dottern som gett oss tak över huvudet i Halmstad där hennes arbetskamrat med pojkvän också bor. De har alla tre fått stå ut med att vi kommit och gått genom dörren som ett par tonåringar på sommarlov.

 

 

ALLA ANDRA MÖTEN i STORT och SMÅTT…

 

Vi har emottagit kramar och glada hejarop ute på stan, inte minst från butikspersonal som glatt överraskats av vår plötsliga uppenbarelse. Vi har varit flitiga kunder på en rad ställen från åren då vi renoverade fiskebåten och det känns gott att inte vara bortglömd. Tack Susanne i Nyköping för att du släpat med dig medikament ända från Marocko till Styrman Pimpsten. Det är inte varje dag vi står i Skatteverkets trapphus och kramar före detta kollegor. Andra vi träffat har vi sannolikt nämnt i tidigare inlägg, och vi hoppas vi inte glömt tacka någonstans.

 

Därtill har vi fått en rad övriga inbjudningar från vänner och familj – det får bli en annan gång! Vi ville gärna men hann helt enkelt inte med.

 

INTERVJUER

 

När vi var i Lysekil så blev vi intervjuade av Glenn Glicko Andersson. Det är en Lysekilsprofil som flitigt skriver om vad som händer i den lilla bohuslänska pärlan. Glenn kom förbi Felix verkstad en dag när vi stod och arbetade som bäst och dagen därpå så tog han några foton på oss med havet som bakgrund. Vi fick en fin gåva av Glenn, hans bok om Lysekil som han signerat och den ligger nu nedpackad i vårt tunga bagage så den hamnar i vårt skeppsbibliotek ombord. Titta gärna in på Glenns hemsida, den är garanterat trevlig även för den som inte har anknytning till Lysekil. Länk hittar du HÄR.

 

 

En intervju som förvisso inte skett i nutid, men som dock blev publicerad nu, är den som ett par långseglarvänner gjorde i somras. Ryan och Elena som driver youtube-kanalen Sailing Kittiwake. En dag fikade vi på Wilma och de ställde upp sin kamera och mick framför oss och vi berättade om mötet med migranterna vi hade där. Det var skoj och lärorikt, intervjun är på engelska. Men helt klart var det en utmaning att mer eller mindre fritt sitta och prata framför en kamera i fyrtiofem minuter (intervjun är sen ihopklippt). Att då få till grammatiken fläckfritt och finna ord i farten är en utmaning och hela tiden hörde vi oss själva göra små språkliga grodor…ha ha ha. Men det bjuder vi på för huvudsaken är ju att budskapet går fram. Elena och Ryan är fantastiskt ambitiösa och trevliga människor som lyckas kombinera sitt långseglarliv med att arbeta samtidigt. Vid sidan youtube-kanalen så har de andra uppdrag som de sköter på distans. Se och njut vår fina solbränna där vi sitter ombord på Wilma i en ankarvik på Mallorca, och ha överseende med att inte engelska är vårt modersmål. Länk kommer HÄR.

 

Nu återstår några få beting innan vi tar vårt pick och pack och far.

 

 

Skepp och Hoj!