En modern riddare…

(…utan springare och sabel på utflykt i Nafpaktos…)

Kapten leker riddare…här utan springare och sabel…

Nafpaktos, Korintiska viken, Grekland

Det fortsätter att blåsa här. Vi ligger ändå rätt skyddade från de riktigt djupa lågtrycken som sveper strax söder om oss och som går i en bana mellan Grekland och Sicilien där den vänder och går tillbaka igen. Även om vi får vår beskärda del så är vi rätt så förskonade. Det är vi tacksamma för!

Vågorna slår in mot Nafpaktos…

Vi har därför ingen anledning att stressa oss fram till vårt mål att möta upp Styrman Pimpstens syster, vars familj har hus på Naxos. Som prognosen ser ut för stunden så passerar lågtrycket rakt över Naxos på söndag. Man kallar lågtrycket för en ”mediclone”, som en slags cyklon för Medelhavet. Vi vill inte segla in i detta väder och vi får helt enkelt vänta ut det…

Röda ringen är Naxos…detta väder väntas in till helgen där…HUA!

Tvärtom så har vi flax för Nafpaktos har visat sig vara en underbar plats att slå ihjäl sin tid på. Här finns en 3500 år gammal historia att sätta klorna i och det är bara att sätta på sig skorna och gå på upptäcktsfärd. Vilken plätt du än väljer att ställa dina fötter på så blir man stum av allt det vackra och historiska. Den pittoreska hamnen med dess små båtar och omgärdande restauranger och caféer är nog höjdpunkten trots allt. Igår hade vi ett nygift par här som fotograferades i solnedgången, ibland med Wilma i bakgrunden. Jo fint ska det va! Till kvällen tänder staden upp den hästsko-formade ringmuren. Då känns det som man förflyttats bakåt i tiden, till ett ridderligt 1500-tal. Den vackra Rio-bron ligger väster om Nafpaktos, betydligt modernare men man ser den härifrån. Medan man uppe på det pyramidformade berget ovanför staden finner det gamla slottet från Ottomanska Rikets storhetstid. Vi har långt ifrån sett allt här än, det kräver nog längre tid än vårt lilla korta stopp. Men vi gjorde ett tappert försök på vår promenad.

Utsikten från borgen/slottet ner mot hamnen går inte av för hackor…lite av Wilmas mast syns bakom trädet närmast hamnen till höger i bild…

En liten rolig parentes är att på kajen inte långt från Wilma så står det en staty. En smärt man som höjer sin hand och pekar upp mot skyn. Mannen föreställer lite otippat Miguel Cervantes. Ja vem är det undrar ni. Jo det är en känd spanjor och författare. Det var han som skrev mästerverket Don Quijote. Han deltog som menig i sjöslaget i Lepanto (Nafpaktos) där han stred för spanjorerna, året var 1571. Han skadades av ett muskötskott och efter det fick han öknamnet ”El Manco de Lepante” vilket betyder ”Den enarmade från Lepante”. Så här står han, författaren till Don Quijote i Nafpaktos, eller Lepante som platsen kallades förr. Ja ja…nog om kulturell fördjupning.

Här står författaren till mästerverket Don Quijote (ja inte grabben med solbrillorna då…).

Folk vi möter här är hjälpsamma, pratglada och lättsamma. Människor kommer gärna fram och pratar med oss. I den lilla hamnen ligger vi ensamma och till synes gratis med fri tillgång på vatten. Igår var det en mulen dag och våra solpaneler laddade rätt dåligt. På kvällen valde vi därför att plugga in oss på landström istället för att starta Wilmas motor. Men här finns ingen som vill ta betalt. Ja vad säger man…tack tack!

Människor är snälla här…även de söta djuren…

Nu hoppas vi kunna segla som på lördag, då ska det inte blåsa lika mycket längre. Men vi går inte igenom Korintkanalen förrän ”Medelhavs-cyklonerna” har luckrats upp och försvunnit. Tids nog. Så länge kan ni roa er med fler vackra bilder från denna underbara plats. Res gärna hit…ni lär inte bli besvikna!