Vi fick en fråga från en av våra följare. Var Styrman Pimpsten hittar all information någonstans och hur hon hela tiden finner något att skriva om. Ja det sistnämnda undrar hon ju själv. Hur man hela tiden kan producera text som till synes verkar uppskattat och läsvärt. Någon av våra läsare kanske har en diagnos på åkomman. Kanske lider hon av den fruktade sjukdomen BS (berättarsjuka) eller att det i själva verket är en ovanligt utdragen variant av ordbajseri. Som ett slags rötmånad som aldrig verkar ta slut.

Njaa…sanningen är nog den att det i grunden bor en stor nyfikenhet i Styrman. Hon vill alltid veta mer… Och det ena ger det andra, att hon läser och söker kunskap tills hon känner sig mätt. Och då spottas det ut ett inlägg eller två. Nu är inte bara Styrman Pimpsten begåvad med stor nyfikenhet, hon är även blond. Och detta i dubbel bemärkelse. Så något halvår efter ett skrivet inlägg, så kan hon ställa Kapten korkade frågor kring något hon redan tagit reda på. Något hon borde veta och kunna. Men som nu plötsligt blivit bortglömt. På så sätt blir Kapten allt mer allmänbildad medan Styrman Pimpsten står kvar och stampar med sin nyfikenhet och sina frågor. Så hon är ingalunda klok som en uggla, utan liknar mer en virrig höna med starkt utvecklat korttidsminne. Fast nåt av allt hon läser in och skriver om fastnar ju…

Ja och så denna skrivklåda därtill…att vara begåvad med tio fingrar som kan dansa över tangenterna är en färdighet hon uppskattar och har stor glädje av. Att aldrig behöva titta vart tangenterna bor (hon skriver minsann inte med pekfingervals utan är faktiskt skolad) och kunna skriva i en hastighet som kanske inte kan jämföras med ljusets. Men i vart fall samtalets. Ja då är det lätt att skriva. Hon skriver faktiskt lika snabbt som hon tänker, vilket i och för sig inte är en garanti för att det går fort.

Sen bygger ju inte alla inlägg på faktainhämtning, utan det kan vara en ack så liten egen upplevd händelse som skildras. Och det går ju att blomma ut en text i oändlighet. Det är bara att krydda texten med lite utfyllnad och kanske lite humor. Så vips så har man en text. Denna berättarglädje har nog alltid funnits, där det redan i tioårsåldern skrevs små berättelser där samtliga handlade om hästar. Eller om hennes undulat.

Vet inte om frågande läsare har blivit klokare efter detta. Helt klart underlättar det med skrivandet att vi är på resande fot, med ständiga nya intryck. Man finner alltid något nytt att skriva om. Och så tid förstås…vi är bortskämda med mycket fri tid…

Nu ska ni få en lägesrapport från blomkrukorna…

 Det har dykt upp en blomsterknopp på pelargonen…den som kommer från ett knyckt blad från en rabatt i Amora…

Detta är ingen blomma ifall ni undrar…men vi vill visa hur man kan pimpa sitt hem… Vi åker inte till IKEA och köper krimskrams…utan vi finner fina ting på stranden. Snäckor och stenar i roliga färger och format…finns hemma i Sverige också…

 

 

Vårt enkla liv älskar vi bokstavligen. Att äga lagom få saker så man har tid att vårda dessa ger en tillfredsställande känsla…

 

 

Annars händer det inte så mycket här nu…vi kollar in väder, tvättar kläder och handlar mat. Som ni därhemma ungefär… Nu har vi börjat titta in väder och planerar för nästkommande rutter. Det börjar dra ihop sig. Det känns faktiskt som vi sparkar igång segelsäsongen 2018 på allvar nu. Årstiden börjar rätta till sig…

Här är vi ute på stan och dräller. På väg till mataffären…nu bunkrar vi upp rejält så vi står oss i flera veckor. Vi tänkte ha den mesta maten hemmavid under veckorna vi seglar utmed den Marockanska kusten…

 Väl hemma med maten så stuvades den in…såväl färskvaror som stapelvaror. Vad sägs om grönsakskorgen (den ena). En undran, varför köper man sig inte färgglada grönsaker istället för en blomma till helgen…samma pengar, lika vackert men med skillnaden att detta kan man äta… Snyggt att ställa korgen på köksbänken…

 

 Den andra korgen… När vi seglar så köper vi med fördel grönsaker som håller länge. Vitkål, morötter, lök av alla dess slag…men även tomater, aubergine, blomkål och broccoli eller vad som nu går att finna i butiken… Vi är lite försiktiga med sallad som fort blir ledsen, så numera så köper vi stora påsar med färsk spenat istället, som vi äter som sallad. Börjar den se ledsen ut på slutet så slänger vi spenaten i omeletten eller värmer och äter till fisk…För att inte behöva kasta grönsaker så sker daglig inventering av dessa, den grönsak som inte har tid att vänta blir först uppäten…

 

 

Något intressant kring mat och bunkring av densamma. Sedan Frankrike så har vi just inte kunnat finna färsk mjölk i affärerna. På många platser i Europa så är mjölken långbarhetsbehandlad och man finner den i butikens rumstempererade avdelning. Vi vet inte egentligen vad vi tycker om denna produkt. Men då det inte finns något alternativ och då vi behöver kunna bunkra för längre perioder, så passar ju detta oss fint (nu när vi vant oss). Vi kan nu konstatera att vi inte handlat mjölk sedan vi var i Lissabon…rätt skönt att handla mjölk endast 6 gånger om året… Nu är det dags igen att fylla på lagret…

 

 

Ja nog om smått och gott. Vi har säkert anledning till att återkomma kring det enkla livet ombord. Och har du läsare fler och mer frågor kring livet på köl, så för guds skull, SJUNG UT! Det finns inga dumma frågor… 

Skepp o Hoj!