(…i sparsamhet men att samtidigt på få ut så mycket som möjligt av långseglarlivet…)

Det är långt ifrån vanligt att man pratar öppenhjärtligt kring långseglarekonomi. Men alla är till synes nyfikna… Till och med våra sjundeklassare som vi kopplade upp oss emot, ställde den frågan. Nä, möjligtvis så finnar man att läsa om temat på ekonomibloggar som inriktar sig på enkelhet och sparsamhet (fast utan segling då). Några av dessa läser vi med stor förnöjsamhet, för de kan ge en del spartips och idéer. Men framför allt så är de roligt skrivna, så de hamnar helt enkelt under nöjeskategorin.

 Så innan vi sätter tänderna ordentligt i Gibraltar så kommer dagens inlägg att glida in på ämnet ekonomi. För nu har vi kunnat sammanfatta februari månads totala kostnader.

 Vi har ju alltid ett mål med vår slant, en budget för vad saker får kosta i slutänden. Och här vill vi vara tydliga och berätta att själva båten, Wilma, har ett eget konto (det är lite som att ha en tonåring i sitt hem). Det kontot kan vi inte riktigt budgetera för utan det avser underhåll och reparationer av olika slag (som tonåringar, de äter och växer likt ingen annan). Som med motorbytet som sved i lädret rejält…vi visste att vi kanske någon gång efter många års seglande skulle behöva byta motor en vacker dag. Men vi hade aldrig trott att det redan skulle ske i Portugal efter ett och ett halvt år.

 Vi anser (då vi aldrig gör några övriga onödiga inköp till själva båten) att det får kosta vad det kostar. Skulle vi slarva med båtvården så skulle det ju till slut kosta på säkerheten och hon skulle sannolikt sjunka i värde också. Genom att upprätthålla underhållet så ser vi till att vi har en trivsam, säker och väl fungerande båt.

 

Övriga kostnader kan vi däremot absolut räkna på. Och påverka. Lättast är matkostnaderna. Vad som lättast spräcker den budgeten är restaurangbesök. Det kan vara en enorm skillnad på att gå ut och äta mot att fixa något hemma. Här får man se upp för latmasken, att man inte faller åt att ta något ute på stan för man är trött, hungrig och har glömt att planera (det gäller inte bara oss långseglare, utan även ni därhemma om man önskar leva sparsamt).

 Hamnhyror är desto svårare att räkna på, för det kostar olika beroende på hamn och säsong (just nu när det är lågsäsong så är hamnarna billiga, där vi här betalar 9,45 pund per natt medan det finns hamnar i Medelhavet som under augusti kostar 300 euro natten). Därför strävar vi efter ankring som är gratis. Men samtidigt så ska vi ju finna bra ankringsplatser (vilket inte alls finns överallt, särskilt inte i engelska kanalen) och emellanåt är det skönt och nödvändigt att lägga sig i hamn. För att bunkra vatten och om det ska blåsa upp. När man väl är i en hamn så ligger man som regel billigare ju längre tid man stannar. Som i Lagos nyligen, där vi stannade sju nätter. Det var billigare att ligga sju nätter än fem nätter, då det finns en tariff för en dag, en vecka och en månad…(det blir billigare ju längre du stannar…).

 Att vi valde att gå in i Gibraltar berodde på att vi har saker som hör till Wilma-kontot som vi behöver fixa. Något vi vetat om sedan vi lämnade varvet på Lissabon. Och vi sa där att ”vi tar det i Gibraltar”. För här är det taxfree och det vill vi dra nytta av. På så sätt så blir ju kostnaderna för Wilma-kontot lägre, och det kan ju kompensera hamnhyran på olika sätt. För vi hade behövt söka en hamn oavsett för de saker vi nu beställer till båten (man kan liksom inte kräva att en hamn tar emot varor som du beställt om du samtidigt ligger ankrad utanför i viken…)

 Som exempel. Nu har vi gjort 50 gångtimmar på Wilmas nya motor. Och det är dags att byta olja i motor och backslag. Oljan här i Gibraltar kommer att kosta oss motsvarande 300 kronor. Vi hade knappast landat under det dubbla någon annanstans. Och med en besparing på säg trehundra pix så ligger vi ju tre nätter gratis här i Gibraltar. Där vi samtidigt kan dra nytta av allt det en hamn faktiskt erbjuder (för oljebytet måste vi ju göra).

 

Så vad är det då på vår agenda vi har att göra här i Tax-free-Gibraltar?

 Jo vi upptäckte på varvet i Amora att den ankarkätting vi köpte i Holland förra året. Att den kvaliteten inte höll måttet. Vi har ett mindre vanligt länkmått på vår kätting, en engelsk sådan för att det ska passa i vårt manuella ankarspel. Men nu visade sig förzinkningen inte ha varit av bästa kvalitet. För den hade börjat rosta. GAAAH! Rätt irriterande är det att köpa nytt som inte visar sig hålla måttet. Den var beställd från England, och utlovad bra. Men vi misstänker att vi blev lurade och att den var Kinatillverkad (allt är inte bra med Kina…vi har själva ledsnat på allt billigt för mycket är rena skiten). Ja så det var ju en liten nit…så vi målade vår ankarkätting på varvet. Kanske någon noterat detta på något foto…att den numera är ROSA.

 

Samtidigt har vi pratat om att vi i Medelhavet för att kunna ankra så mycket som möjligt, behöver mer kätting (djupare ankarvikar samt att ju mer det blåser, ju mer kätting lägger man ut). För varje natt vi kan ligga på ankare istället för i hamn gör ju stor skillnad på ekonomin.

 Så nu har vi beställt 50 meter ankarkätting från England på nytt (vi behåller den andra men använder den bara när vi behöver förlänga).Vi har beställt själva (inte via någon firma och mellanhand) från ett företag som säljer rätt sort och till hög kvalitet. Typ varannan länk är kvalitetsstämplad och vi får ett äkthetsintyg på kättingen (ja tänk vad marknaden har ställt till det, att det finns kättingar gjorda för ankring som inte tål vatten…vilket hästskojeri). Och vi slipper betala moms då vi ligger i Gibraltar. Men däremot så går fraktkostnaden på. Men nu är det så fiffigt så vi har beställt varor från denna firma tillsammans med en båtgranne, Marcus. Han har också beställt kätting samt ett Rocna-ankare. Så vi delar därför på fraktkostnaden. Smart va?!

 Därtill så har vi även beställt sjökort till plottern för hela Medelhavet. För dessa tar slut kring Ibiza för oss… Och även det blir ju taxfree… Och framför allt så ska vi bunkra diesel…tanken och varenda dunk ska fyllas med sannolikt Europas billigaste diesel. Senast vi tankade var i Frankrike innan vi gick över Biscaya för snart åtta månader sedan. Och vi har lite mer än en kvarts tank kvar! (man får se till att segla mycket och inte gå för maskin).

 Så visst kostar det att ligga i hamn för oss. Men vi hade behövt köpa kätting oavsett och likaså sjökort (kättingen väger multum så den släpar man inte ombord när man ankrar). Och medan vi väntar här på våra saker så passar vi på att upptäcka omgivningarna och sköta annat praktiskt som att tvätta kläder och lakan.

 

Av den anledningen så har vi fram tills nu faktiskt inte sett så mycket av Gibraltar. Utan vi har arbetat med att lösa våra beställningar och fixat ombord, städat och röjt och lite så. Vi tog även en tur till mataffären här för att spana in om vi kunde finna riktigt bra engelskt bacon (bacon i många länder är ett skämt). Likaså är vi här i Gibraltar för att bunkra upp nytt högkvalitativt Earl Grey-te (te i många länder är ett skämt). Sen därtill så älskar Kapten ombord Cornish Pasties (en liten sydengelsk pirog med potatis, lök, kålrot och köttfärs). Vi fann dessa i frysdisken under ett annat namn. De får inte heta Cornish när de inte är gjorda i Cornwall. Men nu kan kapten få tag på sin älsklingspirog…

 Vi handlade inte så mycket, utan vi spanade mest runt. Vi håller dessutom på att äta oss ur frysen. Vi hade ju den avstängd en natt när vi hade vårt haveri på densamma. Och fast maten fortfarande var frusen efter ett dygn så vill vi inte låta maten ligga där i evigheter. Dessa små bakterier kan man ju inte se med blotta ögat. Så nu lagar vi oss ur frysen och så kan vi stänga av och frosta den så blir även det gjort. Så därför kom vi ut ur butiken med bara några få ting…

 Vad sägs om äkta smör, 500 gram för 80 pence. Vi köpte tre paket.

 

Ja och det är så vi hela tiden jobbar med slantarna. Det man förlorar på karusellen får man ta igen på gungorna…blir något konto dyrare ena månaden så blir kanske något annat billigare…eller man ser till att det blir så. Tanken är att över året så ska vi landa på vår budget.

 

Februari månad hamnade vi som följande;

Matkostnader (inklusive kemtekniskt och busstur till IKEA) 215 Euro

 Café o Restaurangbesök 55 Euro (fördelat på fem besök)

Under februari så blev det 15 nätter i hamn, fler än vi planerat. Dels så var det ju fullt i ankarviken i Rio Alvor där vi gick till Lagos istället. Och så krävde ju blåsvädret nu att vi sökte hamn…och direkt efter vi sjösatt så var ju hamnen inne i Lissabon svajna-dyr (..skånska…på svenska heter det svindyrt) vilket grävde en liten grop (56 euro för bara två nätter…)

Kostnader för hamnar totalt 256 Euro för februari.

Det gör en totalkostnad på 526 Euro för två personer. I detta ingår ALLT utom Wilmas konto (reparationer, underhåll och bunker). Men vi tror inte vi handlat något till Wilma sedan sjösättningen. Allt trasigt vi hade när vi låg i Rio Formosa, löste vi ju utan några sekiner.

 

Tanken är ju inte att vi ska leva som sparsamma råttor i en liten sandhåla någonstans…utan att vi ska maxa slantarna så vi får så mycket som möjligt för dem. Och vi ska väl kunna putsa på dessa siffror betydligt mer, framför allt med mer ankring framöver.., (En goding vi har är att den diesel vi använder till att myselda i kaminen med om kvällarna är gratis, vi fick gammal diesel av vår vän Hamish på varvet i samband med hans motorbyte…och den duger fint till reflexkaminen. Woop woop!)

Här kommer en liten bonuslänk där du kan läsa vad saker och ting kostar i de olika länderna och hur prisläget ligger i förhållande till Sverige. På så sätt kan vi dra nytta av vilken typ av vara vi ska bunkra var. Länk kommer HÄR.

 Japp…och nu så kan vi nog börja leva lite som turister här i Gibraltar och se vad denna speciella plats har att erbjuda en besökare. Det väntar eventuellt en överraskning…vi vår väl se vad det kan vara!

 

Skepp o Hoj!