(…eller hur vi ser på fenomenet tid)

 

Amora, Portugal

Någon kanske har funderat över vad man gör om dagarna, när man som vi är befriad från arbete och åtaganden. Grejen är att vi undrar detsamma (vi har nog fått lite mañana-takter i oss). Vi går upp på morgonen (vilket kanske mer ärligt skulle benämnas som halvvägs mot lunchtid) och sen går vi och lägger oss (vilket snarare infaller kring Bolibompa-tid hemma i Sverige). Men vi ska ändå göra ett ärligt försök att plita ner en typisk dags händelser och våra förehavanden där förrgårdagen som exempel såg ut som följande.

 

7.00

Vi vaknade faktiskt tidigt, redan vid sjutiden. Vilket inte hör till vanligheterna. Vi drack te i sängen och småmyste och pratade, så vi startade dagen med andra ord lugnt. Vilket Kapten gillar.

 

10.30

När vi väl masat oss upp så fann vi våra kläder. Kaptens kläder hänger på kroken i verkstan (ja det vill säga hans nationaldress, vilket är blåbyxorna och arbetströjan). Pimpstens kläder ligger aldrig på en och samma plats. De hittas lite överallt. Men minns vi rätt så hade de hamnat på navigationsbordet (Pimpsten är väldigt trött om kvällarna så kläderna åker av i något zombie-liknande tillstånd med noll minne för händelsen).

 

När vi väl stod upp så började Pimpsten att plocka och röja lite på köksbänken och Kapten mätte lite mer kring den motorn som vi nu har beställt. Vi måste bygga om motorbädden för att den nya ska få ligga skönt (och vem vill inte det).

 

11.30

Vi hade på agendan att cykla upp till färgaffären, till Andrej, för att köpa mer spackel innan deras siesta. På vägen ut ur båten så snubblade vi över en brödpåse innehållande två croissanter. Någon vänlig själ hade slängt upp påsen på däck. Någon av våra vänner hade uppenbarligen gett sig ut på en morgonpromenad för att köpa bröd. Vem den skyldige var hade vi ingen aning om (då).

 

Det var friskt i luften och Kapten tog täten medan vi trampade iväg. Andrej sken upp när vi kom och i vanlig ordning så slängde han fram handen för en handskakning med oss båda. Jo Portugiserna gör gärna det, skakar i hand när man kommer in i affärer. Iallafall efter första besöket och man tycker sig ha blivit lite tjenis med den andre. Vi köpte spackel och beställde färg till Wilmas däck.

 

13.00

Därefter ägnade vi en timme åt att hitta en affär som säljer elplintar. Vilket vi inte fann. Men vi fick motion i vart fall, då vi cyklade kors och tvärs här i Amora. Vi frågade oss runt och blev hänvisade en rad tänkbara butiker, men ingen plint. Till slut hade vi blivit hänvisade tillbaka till den första butiken där vi började. Häpp!

 

Så vi drog till mataffären istället, något spännande sorts pirog fann vi med ”carne” som fyllning. Det vill säga köttfyllning.

 

14.30

Tillbaka på Wilma så kände vi oss lite hungriga (i vårt liv så kan vi äta när vi är hungriga, och inte när klockan säger så). Så vi tänkte att croissanterna blir perfekta. Nylevererade och nybakta som de var. En sådan med lite ost och smör på till en kopp kaffe eller te.

 

Men döm om vår förvåning när vi fann att croissanten var fyllda med choklad. MEN, vi hade ju våra köttpiroger. Vi tog en varsin och då gick vi på nästa stora överraskning. Den ena pirogen innehöll fiskfyllning. Pirogerna var köpta i lösvikt över disk, så de måste ha blandat ihop sina produkter. Ja ja…båda var goda oavsett. Men minst sagt en överraskande lunch. Avslutningsvis så drog vi två partier Yatzy och Choklad-croissanterna.

 

15.15

Nu var eftermiddagen ett faktum och då försvann Kapten bort på norrmannens båt där han hjälper till att dra några kablar bakom-under-o-i hans skuta (oroväckande moln rörde sig på himlen så vi beslutade att inte spackla). Pimpsten ägnade sig åt några timmars skrivande.

 

17.15

På sena eftermiddagen så sammanstrålade vi igen över en enkel fika. Kapten sätter sig då åter och räknar lite på motorbädden som behövs byggas om. Plötsligt utbrister Kapten;

 

-Jag tror jag har räknat fel tidigare, jag tror inte motorn får plats!

 

Ja detta är ju inget man vill höra. Särskilt inte som motorn redan är beställd och på väg till Portugal.

 

Tillsammans började vi mäta och räkna. Den nya motorn behöver höjas för att backslaget ska passa på propelleraxeln. Och någonstans tar ju taket vid (dvs Pimpstens golv i byssan). Men vi kunde pusta ut, vår första beräkning stämde. Puh!

 

18.30

Och nu hade klockan dragit iväg…och blivit middagsdags.Vi åt en enkel middag bestående av en stor generös sallad och rosmarindoftande fläskkarré.

 

(Dagarna flyter gärna på utan att man iband tycker sig ha gjort så mycket annat än att fikat, ätit och spelat Yatzy. Men vi är nog egentligen rätt så disciplinerade när vi väl arbetar. Så dagar vi arbetar på Wilma så startar vi arbetsdagen i vart fall framåt lunch och håller på tills det mörknar vid 18, med avbrott för fika)

 

 

20.00

Klockan 20 traskade vi över till vår vän norrmannen och där möttes vi ett gäng upp för en trevlig ost-o-vin-kväll. Mys under skeppslyktans sken och många skratt. En mycket trevlig dag i vårt långseglarliv.

 

22.30

Godnatt (blev en lång dag för att vara oss, mycket lång)

Ja så så här kan en typisk dag te sig för oss. Visst har vi det jobbigt! Vart vi eventuellt skulle kunna klämma in en åttatimmars arbetsdag samt transport till och från denna, har vi ingen aning om. Vi bedömer att vi möjligtvis skulle kunna få plats med att arbeta utanför hemmet en tre timmar per dag. Men då måste vi kraftigt effektivisera och dra in på fikastunderna och Yatzy-spel. Något vi inte alls har lust med (för vi är ju inte tvungna).

 Idag skulle vi inte sälja vår tid så billigt, för att arbeta för någon annan. Vi värderar att kunna disponera vår egen tid högre än vad någon rimligtvis skulle vara beredd att betala oss (för ett klassiskt lönearbete). Eftersom vi har förmånen att kunna ta en paus från ekorrhjulet så handlar det inte längre om pengar, utan just om tid. Tid tillsammans och att känna lust och göra roliga saker. För livet passerar just i detta ögonblick…(tick-tack-tick-tack…) Och då kan en typisk dag te sig som ovan. Mycket ”luft” mellan göromålen. Och det är bra!

Tid är för oss lyx!

(Ps. Det var vår franske vän Victor som kommit med croissanterna, woop woop!)

Skepp o Hoj!