Vi lämnade Povoa de Varzim framåt lunchtid. Målet för nästa etapp var Porto…eller snarare en hamn som ligger fyra kilometer norr om Porto som klingar till namnet Leixões. För vår del tog seglingen fem timmar då vi valde att segla utan motorgång i den svaga vinden. Men för den som ville stå på så var avståndet i tid den halva.
Leixões hamn är betydligt billigare än den i Porto, och dessutom slipper vi floden Douros strömma vatten att navigera i. Och då kommunikationerna mellan Leixões och Porto är ypperliga så föll valet på att inte lägga oss i den fantastiska staden Porto. Så vi tar oss dit med buss eller tåg istället.
Porto känns stort. På flera sätt. Och det finns anledning till att låta hjärtat fladdra som fjärilar inför denna plats. Här börjar den så vackra Silverkusten där dess bedårande vitbrusiga stränder sträcker sig ända ner till Lissabon.
Porto är Portugals näst största stad med dess närmare 1,5 miljoner invånare i storstadsområdet och 260.000 invånare i centrala Porto. Under romartiden kallades staden för Portus Cale och staden kom att namnge hela landet (portus-cales = portu-gal = Portugal, ni hänger med? Woop woop!)
Staden Porto är byggd på branta kullar vid mynningen av floden Douro. På båda sidorna så klättrar husen längs sluttningarna med vindlande gränder. Här kan man flanera runt och låta sig själv gå vilse. Och går man på den norra sidan av Dourofloden så kan man stanna till vid någon av alla caféer, barer och restauranger som ligger här.
Över Dourofloden så löper den berömda Ponte Maria Pia (Maria Pia-bron). Det är en järnvägsbro konstruerad av ingen mindre än Gustave Eiffel. Ni vet snubben bakom det berömda tornet i Paris. Bron byggdes på mindre än två år och den invigdes år 1877 av kung Luis och drottning Maria Pia, vilken den fick namnet efter (ja efter drottningen alltså). Bron var i bruk i 114 år fram till 1991 då den ersattes av en annan bro.
För övrigt så är Portugal en republik idag efter en republikansk stadskupp den 5 oktober år 1910. Maria Pia lämnade landet vid revolutionen och flyttade till Italien, där hon dog året efter i juli 1911. Hon var känd för sitt slöseri. Ja så nu vet ni vem som namnat den berömde bron i Porto, det var en slösaktig drottning som hamnade i exil (fast hon ägnade sig även åt välgörenhet, så vi ska inte döma henne för hårt)
Den över 100 år gamla tågstationen São Bento är en annan unik byggnad i Porto. Stationen är prydd med över 20.000 blå kakelplattor. Det här blåa kaklet, azulejo, ser man på många platser runt om i Portugal. Detta vackra kakel är så romantiskt vackert. Vi bestämde redan innan vi lämnade Sverige att vi ska kakla väggarna ovanför köksbänken ombord på Wilma med detta blåa azulejo-kakel.
Ja och inte minst är ju Porto känt för sitt världsberömda Portvin och regionens gastronimiska kök, där de är stora på fisk och skaldjur. Här kan man besöka något av portvinshusen och gå på en provning. Och det finns en massa annat att nämna. Det finns en häftig linbana, hela Dourofloden tillhör en av de bästa vindistrikten i hela Europa. Och här finns en fantastisk marknad.
Så ni förstår säkert att vi är lite smått otåliga på att hinna sätta tänderna i fantastiska Porto. Vi kommer inte att hinna allt. Tyvärr hinner vi inte hyra bil och ta oss in längs med vackra Douro-floden och dess vingårdar och vidunderliga natur. Men absolut ska vi försöka hinna med en portvinsprovning och testa det portugisiska köket. Vi ska beskåda bron och flanera runt i de små gränderna. Och leta kakel.
Det är en fantastisk glädje att få uppleva alla platser längs med vår resa. Och vi kan inte nog poängtera att det inte är tiden på havet som gör resan. Beslutet att segla långsamt och se mycket längs med vägen är ett av de klokare besluten vi tagit i vårt liv. Det är inte alltid längst bort i världen som det mest fantastiska finns. Utan framför dina egna ögon där du står, eller i vart fall runt husknuten.
Skepp o Hoj!
(Bilderna lånade utan förfrågan från Wikipedia, med risk att hamna bakom lås och bom och tvingad att leva på kall gröt som straff – tar risken!)
projektsunshine.se 
Ni kommer aldrig att hamna bakom lås och bom efter so m Ni förmedlar så fina inntryck från Oporto. Att ge vänner och bekanta möjlighten att se och förstå andra kulturer är ju toppen, fortsätt att informera det Ni upplever under er segling så blir jag och flera andra så glada. Stor kram till Er båda. FELIX
GillaGilla