Tre dagar med äventyr…vi höll på att fastna i en vik. Motorn sprang läck. Och vi lyckades ta oss till Lorient utan fungerande kylsystem och på kuppen även bogsera en annan trasig segelbåt…

TISDAG

Under en strålande sol så lämnade vi Lesconil strax före lunchtid och tog sikte på ön Ile de Groix. Något svaga vindar gav oss inte mycket mer fart än tre knop. Men vem har bråttom när dagen bara är underbar och båten glider fint genom vattnet. Med andra ord så tog det sina timmar att komma fram till ön Groix.

Vi tänkte ankra och hade sett ut i sjökortet att det skulle finnas tre platser för ändamålet som stämde utifrån våra vindar. Man vill ju när man ankrar, att ön läar så man slipper för mycket vågor.

Första stället för ankring såg mycket litet ut när vi närmade oss. Det hade börjat blåsa upp lite mer. Ju närmare vi kom desto mer tveksamma blev vi. Det var knappt plats för en båt att vända på och det var på väg att bli lågvatten. Men vi gjorde ett försök, vi tänkte att är det lungt så kan vi lägga fast kring något på land så inte båter vrider sig under natten. Men när vi väl kom nära så försvann djupangivelserna på plottern och svallen tryckte oss rätt raskt in genom den smala passagen. Vi vågade inte fortsätta för rädsla att bli fast i lågvattnet. Vi kunde inte vända runt i den lilla viken, vinden låg på åt fel håll och då vill inte Wilma samarbeta. Obönhörligen ville hon lägga arslet till vinden, och man kommer inte runt om man inte har tillräckligt med fart och kan använda den kraften att vända runt på. Det blev till att backa ut. –HÅLL I DIG, ropade Tjoppe som var beredd på en grundstötning. Fortfarande inget utslag på plottern och djupmått, endast error. Vi kom ut ur viken tack och lov, backandes, motorn fick jobba rätt hårt i vågorna.

Vi pustade ut men tyckte väl att vårt vågade tilltag var lärorikt om inte annat. Vi skrattade gott och tänkte att vi kollar in nästa ankringsställe.

Väl där så tvekade vi på djupet inne i den bukten. Den var stor nog men de båtarna som låg där var mindre motorbåtar samt segelbåtar med centerbord eller tvillingkölar gissningsvis.Och dessa sticker inte alls lika djupt som Wilma. Skulle vi behöva gå in i hamnen på Ile de Groix, i Port Tudy…

Det sista alternativet var på östsidan av ön, och inte alls inne i en vik som de tidigare, utan mer en bukt som inte läar lika bra. Då vinden skulle vrida sig från ostligt till västligt under natten så tyckte vi inte att idén var så lysande. Men när vi kom fram till ankarplatsen så såg vi att det fanns bojar utlagda i viken och att det låg två andra segelbåtar och guppade på varsin boj. Klockan var halv tio på kvällen vid det här laget och solen skulle snart börja gå ner. Vi diskuterade fram och tillbaka men till slut så girade vi dikt babord och styrde in oss mot viken och hängde upp oss på en boj. Djupet på plottern sa att det var 3,30 meter under kölen och då skulle vi klara lågvattnet som inföll klockan 22.30.

Vi fick en makalös vacker solnedgång. Och en rätt sen middag. Vilken plats vi hade funnit. Gratis är gott och när omgivningen påminner om Karibien så klagar man inte. Vi sov gott hela natten och trots den vridande vinden så kom aldrig Biscayas svall åt oss.

 Vi hittade bojar i ankarviken och la oss bredvid två andra segelbåtar…

Vi fick en makalös vacker solnedgång…

ONSDAG

Morgonen därpå vaknade vi till ett underbart solsken. Någon mer segelbåt hade tydligen dykt upp under natten. Det blev frukost i sittbrunnen och därefter så badade vi från båten. Rätt kallt i vattnet men vad gjorde det när luften var stekhet. Varmaste dagen hittills i år, 30 grader. Vi kände oss fria som fåglar i vår ankarvik.

 Ännu en dag med trettio graders värme…

 Det fick bli årets första dopp. Vi hoppade i från båten och havet var BRRRRR….kallt. Men jätteskönt så fort vi var uppe ur vattnet igen…

På eftermiddagen så gick vi för motor runt ön och gick in i hamnen, Port Tudy och hängde upp oss på en boj. Anledningen till att vi lämnade vår underbara ankarvik var att det skulle blåsa upp till natten. När vi stängt av motorn så upptäckte vi ett läckage från motorn. Tjoppe undersökte och fann att frostpluggen sprungit läck och kylvattnet rann ut. MEN vilken tur att vi klarat oss ända in i hamn. Motorn hade inte hunnit gå helt torr.

Vi tog lilljollen in till byn och letade upp en båttillbehörsaffär, som visades inte finnas. Upplysningsvis fick vi veta att vi kunde få hjälp i Lorient. Vi funderade…det var mycket tveksamt om vi kunde använda motorn alls och att segla in i hamn med Wilma är ett nästintill omöjligt uppdrag, tung som hon är.

 Så vi gick en promenad på ön istället…

 Hamnen var full med båtar denna soliga långhelg…

Själva hade vi lagt oss på en boj. Kostar gratis (gratis är gott). Passagerarfärjan som går mellan Lorient och Ile de Groix håller just på att lämna hamn…

Vilken utsikt från båten…vi var hungriga och sugna på något gott…

Så vi slog upp grillen och slängde på några köttbitar. Mums!

Vi tog oss tillbaka till Wilma och njöt av en god middag i sittbrunnen. Då kom en annan segelbåt och la sig utanpå oss. Men den gjorde en lite annorlunda entré. Segelbåten bogserades in och så blev de släppte nära Wilma och med gemensamma krafter så lyckades vi tillsammans få deras segelbåt på plats intill Wilma och så var de tryggt förtöjda bredvid oss. Två trasiga båtar! De saknade framdrift på deras båt och hade nödgats ropa på hjälp. Vi skrattade gott åt bådas våra problem.

TORSDAG

Vi hade bestämt oss för att gå in till Lorient. Och att bara använda motorn minimalt när vi gick ut ur hamn samt vid tilläggningen. Däremellen skulle vi segla. Vindriktningen var på vår sida. Och medan vi gick för motor så skulle Tjoppe fylla motorn med vatten, för att fortsätta kyla systemet så motorn inte skulle gå varm.

Och våra båtgrannars problem visade sig vara för stort för att lösa på plats. De hade anlitat en dykare som kollat propellern, men det var något bekymmer med själva axeln. De behövde bogsering ut ur hamn.

Vi erbjöd dem bogseringshjälp och de tackade glatt ja trots att de visste om Wilmas problem med kylvattnet.

Sagt och gjort. Vi släppte vår gemensamma boj. Wilma pinkade kylvatten och en stråle stod rätt upp från motorn. Tjoppe fyllde vatten och Helena tog rodret. Och vi tog en tamp från dem till oss och vi drog dem ut ur Groix´s hamn. Väl utanför så drog vi båda segel. Och snart kunde vi stänga av vår motor. Och så seglade de tu båtarna ”kaputski” mot Lorient. Inte ett ledset öga.

 Vi har just släppt varandra och vi seglar. Vi har kunnat stänga av motorn, läget lugnt tills det är dags att angöra nästa hamn…

Vi hade återigen en dag med trettio grader, vilken fin dag på havet. Och när vi närmade oss Lorient så tog vi ner storseglet och med bara förseglena så fortsatte vi upp i floden mot hamnen. Vi hade som plan att starta motorn så sent som det bara gick. Och till slut så kom vi till punkten då vinden blev för svag. Vi startade motorn och återigen fick Tjoppe fylla kylvatten medan Helena styrde. Och precis innan vi gick in genom pirarmarna till hamnen så fyllde vi vatten en sista gång. Tog sikte på vår norske väns båt och gjorde en extremt snabb tilläggning. Så fort vi hade två tampar på hans båt så sprang vi ner och stängde av motorn och kunde pusta ut.

Ja så där ligger vi nu. Utanpå vår norske vän. Och här är tanken att vi ska mecka med hans båt, han har råkat ut för elproblem ombord. Nu har vi således två båtar att laga.

Senare på kvällen ropade våra franska bogservänner till oss. -Kom över till vår båt!!! Sagt och gjort, vi blev tackade för vår insats med vin och hemmagjord paté. De (ett äldre par) pratade knapphändig engelska men vid det här laget så var det inga bekymmer. Helenas franska rullar på hyggligt och så deras knapphändiga engelska på det så kan det inte bli annat än succé. Deras dotters man pratade hygglig engelska. De bjöd på rosévin som dotterns man tillverkar på sin vingård i Loire-dalen. Ja ja mänsan. Här hade vi hamnat bredvid en vinproducent.

Det hela slutade inte sämre än att innan vi gick tillbaka till Wilma, det var närmare midnatt, så hade vi blivit inbjudna till vingården. Från La Rochelle så är det ett par timmars bilkörning. Gissa om vi är sugna…vinintresserade som vi är. Fantastiskt trevliga människor. En kväll vi sent kommer att glömma. Nya vänner.

Så här ligger vi nu. Med en trasig svensk båt. En trasig norsk båt och en trasig fransk båt. Men vad gör väl det. Solen fortsätter att skina och alla är glada. Problem är till för att lösas. Men det tar vi i morgon….