Vi har det oförskämt bra här i Lorient. Alla är fantastiskt trevliga och tillmötesgående och nya och gamla bekantskaper sammanstrålar.
Läget för de tre trasiga båtarna, den franska och den norska och så vår är följande.
Den franska båten kan inte lösa sin trasiga propelleraxel nu i helgen, projektet blir större än så. Men besättningen är inte ledsna. Istället har vi haft förmånen att umgås med dem en hel del. Vilken fantastisk familj, trots att vi språkligt har våra hinder så landar vi i en fantastiskt vänskap.
Andra kvällen så var den franska familjen över på vår båt. Med sig hade pappan i familjen vår frostplugg, som han fick av oss kvällen innan. Han stod på sig och ville hjälpa oss täta hålet i frostpluggen. Och nu fick vi tillbaka den lagade pluggen, mycket snyggt lagat med kemisk metall som han putsat till fint.
Pappan visade sig vara lite av en tjoppe-personlighet som lagar, bygger och renoverar där hemma i Nantes. I garaget bygger han båtar med imponerande resultat. Han blev även intresserad och imponerad av vårt byggprojekt med M/S Sunshine. Vi visade bilder från vår blogg på det stora byggprojektet (är du en ny följare på vår blogg så finns hela bygget att läsa om du går in under arkiv).
Mamman fiskade glatt upp sin paté och gav Helena. Ahhh…vilken fröjd. Mat mat mat mat mat. Och denna paté bjuder vi ingen på. Den ska vi slicka i oss av själva. Och NJUUUUTA. Så generöst.
Och givetvis så blev det en hel del prat om vin och den vingården som dotterns man driver. Dottern själv arbetar som ambulansförare. Men mannan producerar viner som vi vill lova sitter härligt mjuka i gommen en varm sommardag. Unga parets son som var med och som är i sjuårsåldern, satt mycket tålmodigt med trots att det språkligt måste ha varit rena rama rapakaljan stundtals. Då vi som svenskar troligtvis pratar deras språk med en hel del felaktigheter. Och i övrigt en salig mix på engelska och franska, inte sällan halva meningar på vardera språk. Men den lille grabben tackade artigt på engelska efter att han druckit ett glas svensk flädersaft.
Nu hoppas vi få möjlighet att hälsa på dem hemma i Nantes när vi seglar ditåt. Vi fortsätter hålla kontakt med varandra även efter de lämnat Lorient i morgon, då de ska hem till vardagen med arbete och skola.
På den norska trasiga båten så går det framåt. Vår norske vän kom tillbaka från Norge i går natt. Och det blev en gemensam frukost på hans skuta där vi la upp planerna. Strax därpå så tog Tjoppe tag i fixandet av det trasiga elsystemet.
Dels är felet lokaliserat, det är generatorn på hans motor som gått sönder och som ger backström. Och landströmskabeln var det ett brott på, mitt i själva kabeln, osynligt. Och därtill så var det en trasig givare på hans elverk. Nu är allt det fixat utom generatorn. Men den är iallafall bortplockad och drar inte en massa tjuvström. På agendan så ska en ny laddare monteras och en splitter. Löser vi inte generator-frågan i Lorient så gör vi det i någon större hamn längre fram. Han klarar sig provisoriskt bara vi får laddaren på plats.
Med vår båt, den trasiga svenska båten. Så ska vi sätta tillbaka frostpluggen och testköra motorn. Läcker inget kylvatten ut, så är problemet löst. Läcker det ut så har vi fortfarande problem. Som säkerhetsåtgärd och inför framtida bekymmer så kommer vi beställa ett par frostpluggar från Sverige som Helenas bror fraktar med sig till Schweiz i sommar. Där vi ses på ett bröllop. Brodern ska även leverera ett par nya vattenfilter till vår kran ombord. Så han är just nu vår huvudleverantör så att säga. Ja och så är ju livet som långseglare…man får ta vänner och familj till hjälp för att lösa en rad saker. Så vet ni läsare med er att ni ska resa någonstans i närheten av där vi är, så hör gärna av er. Det finns en konstant önskelista.
Som ni säkert förstår så meckar vi inte bara här i Lorient. Vi njuter också. Vi har haft riktigt varmt i några dagar med trettio grader och strålande sol. Men inatt kom ett svalkande regn och idag blir det vackert väder igen men med lite mer moderata temperaturer, 23-24 grader. Känns skönt när skinnet svider lite grann. Och ikväll ska vi ha mingel ombord på norske vännens båt, dit hans vänner kommer också. Och så ska vi dra till en restaurang och äta som en annan av hans vänner äger. Ja som ni märker så blir man snabbt bekant med lokalbefolkningen, man umgås och har skoj tillsammans. Det går enligt någon princip som att ”mina vänner är dina vänner”. Och det blir snabbt ett gäng på en 8-10 pers.
Vi upplevde det inte alls lika enkelt när vi var i norra Frankrike. Men här bara älskar vi människorna och omgivningarna (OCH MATEN FÖR GUDS SKULL!). Här hade vi kunnat bli kvar om det inte vore för att vi är på väg till än varmare breddgrader.
Så avslutningsvis så konstaterar vi att trasiga båtar är bra! Utan norrmannens trasiga båt så hade vi inte kommit till Lorient. Vi hade ju lovat komma förbi här och hjälpa honom. Och utan vår trasiga båt och den trasiga franska båten så hade inte våra vägar möts på detta fantastiska sätt. Där vi hjälper varandra och på kuppen bli så goda vänner.
Problem är bra, det för människor samman. Tänk på det nästa gång din bil börjar hosta till oroväckande när du är ute och kör. Får du motorstopp så kanske du får ta hjälp av en främling. Och denna någon kan bli den framtida vän, kanske till och med din framtida livspartner eller någon som du bara kommer att minnas som en hjälpsam person. Och har du själv blivit hjälpt av någon främling så ligger det nära till hands att hjälpa någon i din tur som du ser har fått bekymmer. Vi betalar gärna tillbaka, men det behöver inte vara tillbaka till samma person. Som en stafettpinne, som man ger vidare till någon ny.
Främlingar är vänner man ännu inte känner.
Och.
Människor är goda.
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 