Asså, slå klackarna i taket till två på natten är inget som vi två trötta normalt ägnar oss åt. Men nu hände det. Vår norrmansvän har hunnit knyta nya bekantskaper här medan vi seglade på annat håll. Och nu hade vi blivit inviterade av detta gäng. Vi blev hämtade med bil i hamnen och därefter kördes vi till en flott villa intill havet. Där satt vi ett stort gäng och vi blev introducerade för varandra. Många nationaliteter blandades, vi har inte kolla på alla men vad sägs som ett axplock såsom Sverige (vi), Norge (vår norske vän), Belgien, Frankrike (såklart), Senegal, Elfenbenskusten och Kongo. Vi skålade alla tillsammans för en alternativ fredskonferens som vi räknade ut att det ju faktiskt var. Det var fantastiskt intressant att prata med alla nya vänner och särskilt en del gav nya insikter och kunskaper.

 

Vi två hamnade framför allt i samtal med en kille från Kongo, en hjärtkirurg. Vi pratade om Afrika och Kongo och vi var rätt nyfikna. Vi pratade skillnader mellan Afrika och Europa och han gav oss några kloka ord att fundera över.

 

Han sa; -Huruvida ni skulle gilla Afrika om ni reste dit, beror mycket på er själva. Man måste förstå afrikaners mentalitet och att ingen stressar eller tycker det är så viktigt att passa en tid. Kan man förstå och gilla detta förhållningssätt så är den afrikanska kontinenten och dess människor en skatt att ösa ur…”

 

När vi kom in på Europa så diskuterade vi kring den stress som vi i västvärlden lider av och den enorma effektivitet som ständigt måste råda för att få samhället och vardagen att gå ihop för människor.  Kirurgen beskrev det hela mycket klokt;

 

-Européerna äger klockan…..MEN afrikanerna äger tiden!

 

Så fantastiskt klokt och väl beskrivet.

 

Efter minglet så drog vi vidare till en restaurang. God mat och nu hamnade vi bredvid nya personer i sällskapet. Det blev mycket franska och såklart engelska. Vi hann givetvis inte prata med alla då vi var arton till antalet. Men de vi fick närmast oss fick vi rätt bra kläm på och vi diskuterade allt mellan himmel och jord bara språket mäktade med. Helena åt torsk och Tjoppe slog till på en entrecote. Det hör ju inte till vanligheterna att vi går ut och äter så det kändes väldigt lyxigt. Klockan rann iväg och halv tolv bröt vi upp.

 

Då åkte nästan hela gänget med ner till hamnen där vi hade nattsudd på normannens båt. Han hade dukat upp norsk rökt och gravad lax, såser, kex och champagne, vin och vatten. Alla var såklart nyfikna på våra nomadliv som kringseglande ledighetsutövare. Våra allas världar var rätt olika minst sagt. Och det är fantastikt hur många människor man kan knö in i en båt, vi satt 14 personer i norrmanvännens salong. Först klockan två på natten bröt vi alla upp och vi var sannerligen glada för att ha nära hem. Vi klev över normanvännens reling och över Wilmas mantåg så var vi hemma och nära sängen.

 

Innan vi somnade så summerade vi kvällen lite grann. Vilka nya inputs och så annorlunda en del var oss själva. Men med öppna sinnen så är det ju fantastiskt. Dels konstaterade Helena att när vi satt på förminglet innan middagen så kände hon sig malplacerad bland de övriga damerna. Jo visst var Helena finfixad och så, men på fötterna hade hon ett par schyssta (men väl användna) ecco-gympadojjor. Ni vet, praktiska skor för långseglar-livet. De övriga tjejerna i sällskapet hade högklackat, stilettklackat och enormt påkostade modekläder. Smink och hår låg felfritt kring huvudknopparna. Hela deras skapelser doftade taxfree-parfym från någon internationell flygplats. Helena försökte göra sina skor mindre synliga när vi satt och förminglade. Vilket inte var det lättaste då de i trädgården hade ett glasbord så man såg allas skor oavsett vart man gjorde av sina fötter.

 

MEN…

 

Efter restaurangbesöket när alla drog till hamnen och ner till normannans båt. Ja då kom damerna trippandes på kajen i sina klack- och stilettskor. Promenaden är rätt lång på bryggan och det var lite bekymmersamt för modefolket att trippa bekvämt bort till båten. Men då kände sig Helena desto mer hemma och rätt klädd för ändamålet. Helt plötsligt var hon tacksam för sitt val av skor. Att vara snygg är inte alltid det primära, nä tacka vet vi praktiska skor och kläder.

 

Ja det var många världar som möttes denna kväll och våra huvudet alldeles trassliga av allehanda språk. Så när vi fick lägga våra huvuden på kudden så konstaterade vi att såna här utekvällar får det inte blir för många av på ett år. Nä tacka vet vi tidig sänggång. Men kul vara det.

 

Skepp o Hoj!