Nu har vi ätit ostron. Vi upplever att denna lilla delikatess antingen hatas eller älskas. Med handen på hjärtat så har ostron varit lite som en mörk fläck på vår kulinariska karta, på det viset att vi är högst novisa. Helena har ätit ostron på restaurang för länge sedan, då i hop med en skaldjursbuffé vilket gjorde minnet lite oklart. Hon har burit med sig att det smakade hav… Tjoppe kan inte riktigt minnas att han ätit ostron, han har ätit en massa konstiga saker i sitt liv…så han var osäker. Så med andra ord så sällade vi oss till gruppen som kallar sig nybörjare.

 

Vi hade köpt en liten ostronkniv för att underlätta öppnandet. Här köper man en liten ostronkniv för några kronor bara, även om det finns lite lyxigare varianter. Ostron här är lite som potäter hemma, det finns överallt och det är billigt, lite som basföda.

 

Vi hade kollat upp lite vad en nybörjare med fördel kan tänka på. Vi tror inte på att köra hardcore som de tuffa grabbarna, som bara sväljer ostron på ostron utan att ha några tillbehör till. Vi hade blivit rekommenderade att pressa lime över ostronet och skölja ner detta med champagne. Vi har nog alltid tyckt att det låter gott och vackert när man läser menyraden; Ostron med Champagne.

 

Men därifrån till att verkligen äta och tycka om ostron så är det ju en bit. Och nu ville vi ta vårt kulinariska ansvar. Att passera Bretagne utan att prova äta deras nationalrätt är inte att ta ansvar. Det tillhör en god uppfostran och allmänbildning tycker vi. Tänk er bara att höra om en fransman som varit i Sverige i flera månader och aldrig smakat på inlagd sill. Ja ni hör ju. 

 

Vi funderade lite…står vi upp och äter, sitter vi ner och äter…? Tänk om vi behöver spotta ut? Ska vi äta dem på sekunden efter att vi öppnat skalen? Vi bestämde oss att förrätten skulle intas i byssan. Lite vardagsromantik att skölja ner ostron ståendes vid diskbänken. Tjoppe öppnade den hård inneslutna delikatessen, det var inte alls så svårt. För säkerhetsskull så googlade vi på hur hantverket ska utföras. Därefter så laddade vi med lime. Skumpan (som i detta fallet var en fuskvariant av schysst kvalitet, då dropparna inte kom från rätt område för att kvala in under namnet Champagne), var redan i glasen och smuttade på sedan någon halvtimme. Kanske för att vi ville stärka oss inför detta mandomsprov. Eller så var det bara gott…

 

På med lime och så åt vi tre ostron var. Tjoppe var väldigt positiv även om han tyckte det var lite ovant. Nackdelen menade han efteråt var att han har nog svårt att bli mätt. Han behöver ju dra 50 ostron för att hans hungrande mage ska kunna överleva till nästa måltid. Men som förrätt, absolut. (Kapten ombord är lite som ett barn, han behöver mat frekvent och gärna skrovmål av tyngre dignitet).

 

Helena kände direkt igen smaken från förra gången hon testade. Och det smakade just…hav. Ett friskt hav, lite samma som doften man kan känna i skärgården på västkusten. Doft av tång och saltvatten. Som en kallsup smakar ungefär (fast utan drunkningstillbudet). Eftersmaken var riktigt god, den som lämnades kvar i gommen när ostronen var uppätna (eller om det var champagnen). Inte var ostron äckligt…men Helena kände nog att detta måste tillvänjas precis som många av hennes andra favoriträtter krävt. Musslor var inte heller en hit första gången, men idag är det ju underbart gott. Likaså med havskräftor, räkor, sniglar, krabba, lax, sill, rom…det kräver sin inskolningstid.

 

Så visst kommer vi äta ostron fler gånger. Inte backar vi om vi blir bjudna. Däremot kommer Helena ha kravet på att ha citron eller lime till, vin eller champagne likaså.

 

Och då vi har lite koll på näringslära så har vi länge vetat att ostron är rena rama dunderkuren för en rad vitaminer och mineraler. Speciellt sådana vi har svårt att få i oss tillräckligt av. Vad sägs om att man får i sig 900 procent av rekommenderat dagligt intag (RDI)  av vitamin B12 per hundra gram ostron. Och Zink, som Helena äter tillskott av för att slippa herpesblåsorna. Där får man i sig 333 procent zink av RDI per 100 g ostron. Selen ligger på 140 % RDI per 100 g.

____________________________________________________________________