Kapten sover ännu i skrivande stund. Vi har sovit fantastiskt gott. Wilma vaggar skönt i vattnets svaga rörelser. Vilken fröjd. Vi är i Le Havre. Ännu har vi inte lämnat bryggan så vi har inte så mycket att säga om platsen. Men bryggorna är helt nybyggda, breda, hela, rena, generöst med el från nya skåp. Och framför allt, vi ligger skyddade för väder och vind.

Seglingen gick otroligt fint. Vi hade kanske närmare två meters vågor när vi la ut från Fecamp. Men tidsintervallen på vågorna låg hyggligt glest vilket gjorde att det inte var några bekymmer alls. Men vinden var lite för svag för att kunna segla, så vi fick stötta med motor. Efter ett par timmar så började havet lägga sig och strax innan Le Havre så var det så gott som vindstilla och havet var helt platt. En underbar dag på havet. Faktiskt lite sol och äntligen, äntligen…så är det lite mer vårvärme i luften. Så det var lätt att hålla sig varm under hela seglatsen.

 

 

 

Vad vi vet om Le Havre är att staden egentligen heter…

 

 

Ett riktigt kort namn så säg. Den ligger precis vid flodens Seines inlopp. Härifrån kan man ta sig in till Paris vattenvägen, något som vi faktiskt övervägt, men bestämt oss för att avstå. Vi vill möta våren längre söderut istället. Här bor närmare 200.000 personer.

 

Här bjuder vi på en film från gårdagen.

 

 

Skepp o Hoj!

Har du planer på att segla till Fécamp???

Fécamp är fin stad, det finns en hel del att se och göra. Absolut tycker vi att man ska ta bussen till Etretat och där titta på Elefantklippan och inta en lunch i den pittoreska byn. Däremot så har Fécamps hamn inte de bästa förutsättningarna. Rent seglingsmässigt, särskilt off-season när man helst vill nå en hamn till kvällen, så ligger Fécamp mycket strategiskt. En lagom dagsseglats från Dieppe.

Man kan inte alltid nå hamnen pga tidvattnet. Men man kommer in i den yttre hamnen väldigt många timmar om dygnet iallafall då den aldrig blir helt torrskodd. Så det är egentligen inte så svårt att passa in tidsfönstret. Mellan hamnpirarna så är vattnet nästan alltid oroligt och beter sig som en bubblande gryta. Men det lugnar sig strax bara man kommit igenom.

Yttre hamnen: Går bra att ligga här under lågvattentimmarna, båtarna sjunker ner i dyn bara. En av bryggorna står märkt ”visitors” och från den kommer man upp till Capitanerie och landbacken. De övriga kräver nyckel. Hamnhyran billig på vintern. Det gungar hela tiden och blir det storm så behöver man ta sig in i inre hamnen för att söka skydd.

Inre hamnen. Inga givna gästplatser. Trångt och fullt. Bryggan närmast slussporten har några sura gubbar som rycker elkontakter. Det rycker även obehagligt i båtens förtöjningar då man ligger med sidan till vinden om det blåser västligt. När slussportarna öppnas så väller vattnet in och det rycker och sliter än mer i båten. Vi hade ju väldigt blåsiga dagar i Fécamp, så helt klart så ska man försöka pricka in ett vackert väder. Vi blev dock kvar längre just på grund av vädret. Det blåste upp varenda natt och det var sannerligen inte lätt att hitta en dag att segla vidare på.

Varning för duscharna. Det var ett tag sedan vi lämnade betyg på sanitärerna.

Fécamp:

Temperatur: 1 (skållheta, inte ens kapten fick till det med någon reda. Det står varningsskyltar om att de har bekymmer med ojämn temperatur. Men står man och väntar tillräckligt länge så blir vattnet tillslut tillräckligt ohett för att man ska kunna kliva in)

Duschstråle: 3

Miljö: 2

Det var sååå skönt att lämna Fécamp. Vi led båda av sömnbrist på slutet. Vi blev rätt trötta av att bo i en gnisslande torktumlare.

Vi lämnar härmed Fécamp och återkommer Le Havre när vi sammanställt lite material.

 

Skepp o Hoj!

Vi är framme i Le Havre. Allt har gått bra. Men nu ska vi äta o sova. Så skriver vi mer i morrn. 

 

Skepp o Hoj

 

Nu har vi flyttat oss från den inre till den yttre hamnen. Men vilken morgon. Slussporten skulle stänga klockan 07:01, så vi var tvungna att ge oss ut i mörkret. Vi kastade loss 06:30.

 

Det har blåst rejält i natt och när vi gick ut så var det säkerligen 14-16 sekundmeter i byarna. Utläggningen blev stökig då vi inte riktigt kunde lossa på springen samtidigt som vi behövde lossa för- och akterförtöjningarna. Samtidigt som någon behöver köra båten. Med vinden starkt i sidan så vill Wilma kasta stäven med vinden och få vinden in från aktern. Men men…loss kom vi. Grannbåten hakade vi fast i med ankaret men inga skador. Vi fick lägga i frammen och haka loss oss och backa igen.

 

Vi fick även ett litet udda farväl från våra båtgrannar. Återigen hade någon dragit ur vår elkabel. Så vi vaknade utan landström. Mycket märkligt beteende. Först blev vi sura. Sen tänkte vi lämna en lapp med texten: Keep on smiling. Men vi gissar att båtgrannen saknar humor så vi lät det bero, och inte bli ett bekymmer för oss. Vi vet fortfarande inte varför dock. Det kommer hur som helst bli vår fortsatta taktik ifall folk är sura, att replikera med glädje och humor.

 

När vi kom loss med Wilma så hade vi inte yta att vända henne uppe vid slussporten, så vi gick ner och gjorde en stor lov i hamnbassängen. Där vår norska vän hade gjort loss och stod och väntade. Även han hade haft det kämpigt att lägga ut, fast han låg förtöjd i vindriktningen.

 

Ut ur innerbassängen gick vi och vi kunde lägga till i ytterhamnen. Höga vågor och stark vind gjorde det helsvårt. Det gick inte att promenera på bryggan med någon reda utan risk för att trilla i. Och innan vi fick på ett par spring för att förhindra Wilma att slå i kajen med stävern, så var det rätt oroligt. Stävern for upp och ner metervis och det fanns ingen suck att försöka hålla henne ut från bryggan med handkraft. Men tids nog så hade vi lagt på tamparna. Just nu sitter Wilma som i ett spindelnät där vi lagt förtöjningar tvärs över grannbryggan för att hon inte ska ligga och trycka mot sidan hela tiden. Just nu spelar hon fint i alla sju tamparna.

 

Medan vi gjorde fast så låg Sandenmannen och cirkulerade och väntade på att vi skulle bli klara. Så kunde vi hjälpa honom att lägga till. Han hade omöjligt fått till det utan yttre hjälp i detta väder.

 

Således. Klockan halv 7 gick vi ut och la oss i yttre hamnen där vi ligger nu. Att man inte byggt en vågbrytare här överstiger vårt förstånd. För det går meterhöga vågor inne i hamnen. Hamninloppet har västlig öppning och det blåser ju västligt till 95 procent här. Det måste kosta på rejält på bryggor och båtar att inte arbeta bort vågorna. Fast vi ligger i hamn så måste man hålla i tekoppen, för den far iväg i nästa våg som väller in i ytterhamnen.

 

Nu har vi bestämt träff med Sandenmannen klockan tio. För att stämma av. Vi vill jättegärna ta oss till Le Havre. Det kommer in ett ännu värre oväder om ett par dagar och vi känner att det vi vill hitta en lugnare hamn innan dess. I morse när vi gick ut så var det 2,5 meter höga vågor utanför hamninloppet. Vågorna och vinden lägger sig sakterliga under dagen och vi ska försöka lägga ut härifrån när vågorna lugnat sig till 1,4 meter och med en grundvind på endast 4 meter per sekund. Detta bör inträffa framåt lunchtid.

 

Vi är rörande överens med Sandenmannen att vi hellre tar oss vidare med lugnare vatten, och att eventuell motström och angöring i mörker får ha en lägre prioritet. Det ska vara trevligt ute på havet. Inte hård vind och hög sjö. Vi har dock en jäkla tur, för lågvatten inträffar strax efter middagstid, klockan 12.30. Just idag så är lågvattnet högt, vi kommer därför att ha ca 3 meters djupt vatten under oss istället för 1,6 meter. (Wilma sticker 1,90 meter). Vi vill ogärna fastna i hamninloppet på vägen ut. Så vi har iallafall någon parameter helt på vår sida idag.

 

Ja nu har vi ätit ägg och bacon. Planen är att gå till Le Havre vid lunchtid och vi kommer fram vid mörkrets inbrott. Det går nog inte så fort, då vinden kommer att vara rätt svag och vi får lite motström med oss en del av färden. Vid midnatt blåser det upp igen, men dit har vi gott om marginal.

 

Nu börjar vinden lägga sig, lite vågor är det som stökar runt lite ännu. Men vi lägger oss ner och sover en timme. Så tar vi beslut senare om och när vi sticker iväg.

 

Skepp o Hoj!

Vi har avverkat en natt med bristfällig sömn. Av någon konstig anledning så blåser det upp här varje natt. I byarna ofta 20-30 meter per sekund. Därefter lägger sig vinden och dagen blir rätt angenäm. Vi har haft flertalet nätter då vi lekt torktumlare här, trots att vi ligger i den inre hamnen.

Vi har verkligen haft svårt att hitta något bra väder att ta oss vidare med. Men nu ser det ut att bli en öppning på i morgon (läs tisdag). Vi håller tummarna att tidsfönstret inte försvinner för oss med ändrad väderprognos. För nu vill vi verkligen byta hamn. Vi har betalt för oss i hamnen och mitt i detta gungande så var det en tröst att konstatera det humana priset om 96 euro för 16 dagar, inklusive el.

Vid högvatten så öppnar de slussportarna till den inre hamnen här i Fécamp. Två timmar före HW (Highwater/Högvatten) och så stänger de 45 minuter efter HW. Så man kan lämna hamnen under knappt tre timmar per var tolfte timme.

Och när HW inträffar på natten samtidigt med dessa vindbyar så far alla båtarna här i hamnen fram och tillbaka. Ortsnamnet Fécamp måste vara ett sammansatt ord från orden Fender och Kamp. Denna natt har varit den värsta hittills. Vi vaknade klockan 3 av att de öppnade slussporten. In väller det vatten från ytterhamnen. Vindbyarna rycker i Wilma och hon kämpar med sina förtöjningar. Och utanför hamnpirarna går vågorna höga, 4 meter i snitt. Det drar och kränger oroväckande i hela båten och en surrealistisk tanke hinner fara förbi för vårt inre. Vad händer om hela bryggan slits loss från sitt fäste och tjugo båtar kommer vandrande genom den inre hamnen i gemensam guppballett.

Efter några riktigt hemska stötar så far Kapten upp på däck. Innan hinner han precis få på sig lite kläder. Och han lägger på extra förtöjningar och överväger samtidigt att försöka få iland en lina för att säkra upp oss från landbacken. Vattnet beter sig som kokande vatten precis innanför portarna. Med sju förtöjningar av stöddigt tågvirke så kände vi oss till slut trygga. Men vi håller koll. När slussportarna stängts så blir innerhamnen åter en lugnare plats.

Vi tror månen påverkar mer under vissa perioder. Det senaste dygnet har högvattnet varit extremt lågt. Lågt så till den grad att vår norske vän inte kom i land. Han fick be en förbipasserande att ställa ner en stege som låg på kajen. Hans båt ligger dock bättre än vår, han ligger längsmed kaj utanpå ett annat träfartyg. Han ligger längre in i hamnen samt att han får vågorna in från aktern. För vår del så ligger vi precis innanför slussporten. Troligtvis på hamnens sämsta plats. Och Wilma får ta emot alla naturkrafterna från sidan.

Så nu längtar vi vidare, vi hoppas att vi kan komma iväg till Le Havre i gott segelväder. Vi har legat i många hamnar fram till nu, och Fécamp tillhör nog en av de sämre. Inte minst för utsattheten när det stormar.

Vi har förutom en sömnlös natt haft lite annat för oss. På lördagen hjälpte vi vår norske vän, Sandenmannen som vi kallar honom. Han hade drabbats av skitproblem då hans toalett hade fått stopp. Efter att han gjort tvåan. Inte mumma precis. Sandenmannen har försökt att lösa proppen på enklare väg men utan att lyckas. Nu erbjöd vi honom lite rejälare hjälp då vi har en vattendammsugare med oss ombord. Så Kapten knatade över och gemensamt så löste de den norska skiten. Det här med bajs är ju inte så roligt, men Tjoppe har en viss vana att mecka toaletter från sin tid vid flyget, så han får väl anses som såväl luttrad som erfaren. Ja vi menar här att Kapten inte gick bort med en parfymerad klädnypa på nästippen. Utan som en riktig karl, helt oskyddad, med näsvingarna fullt utslagna. När proppen så småningom var löst och Tjoppe kom tillbaka på Wilma, så berättade han att det egentligen bara var papper och vatten som fastnat. Så det var aldrig äckligt på något vis. Vilken lycka!

När operation ”Norske-bajsproppen” var över så kom Isabell och Jean-Michel förbi Wilma. Paret vi mötte allra först när vi lagt till här i Fécamp som vi fick låna nyckeln av. Vi bjöd ombord dem på en kopp kaffe. Isabelle arbetar som lärare och undervisar i engelska och pratar utmärkt engelska därav. Jean-Michel är polis till yrket, och pratar enkom franska. Men det gick väldigt bra och Isabelle var en fena på att tolka för sin man. Hon flikade in och översätte tätt mellan meningarna, så att han också kunde delta i konversationen. Isabelle var imponerande duktig på att fånga in alla i samtalet trots våra språkhinder. Vi hade mycket trevligt, det blev många skratt och vi fick även lite uppslag till sevärdheter längs med vår kommande rutt.

På söndagen gick vi på lokal, till en trevlig restaurang här i hamnen. Sandenmannen ville tacka oss för all hjälp han fått med sin båt, så han bjöd ut oss. Vi åt så fantastiskt gott. Skaldjur, musslor, entrecote, ostar, glass. Emellan maträtterna så blev vi serverade en iskall Calvadosglass, för matsmältningens skull. Att dra en tre-fyrarätterslunch var vi inte ensamma om här, utan det är en lunch på franskt manér.

Vi fick i oss all mat, tro´t eller ej. Vi hade enormt trevligt och vi fick en fantastisk service av ägarinnan som med fast hand styrde sina anställda. Och när vi betalt så kom ägarinnan fram och bjöd oss på en lokal specialitet. Calvados med en skvätt Benedectinelikör i och en isbit. Vi smuttade avslutande på detta och när ägarinnan vände ryggen till, så smög sig hennes man fram med flaskan och fyllde på våra glas. Samtidigt som han gjorde tysttecken med fingret över läpparna. Vi skrattade gott och vi kände nog alla tre vid detta laget, att nu var vi nog väldigt mätta och nöjda. Inte minst på grund av allt gott vin. Så vi lullade tillbaka till hamnen. Vi följde Sandenmannen till hans båt och såg till att han kom ombord ordentligt. Därefter gick vi till Wilma och trots att vi bara ätit en enda gång denna dag, så fick det bli dagens enda måltid. Vi var mätta resten av dagen och kvällen.

Ja så detta kan bli det sista inlägget från Fécamp. Vi hoppas vi kommer iväg som tänkt och slipper ligga här och gnida fendrar längre. Vi kan denna Fenderkamp nu. Vi hörde för övrigt att det hade blåst över 200 kilometer per timme natten som var, noteringen gjordes utanför kusten strax söder om oss. Så kanske inte konstigt då att vi funderade på om hela bryggan skulle slita sig.

Skepp o Hoj!

 

 

 

Nattligt inlägg;

 

Ja det var ett jävla knakande i förtöjningarna. Vågorna rullar in i inre hamnen, slussporten stänger först om en halvtimme. Fyra meters höga vågor utanför hamnen får allt att slita, dra ock kränga. Man får bita hårt i löständerna så de inte far ut. Detta trots att vi ligger i innerbassängen. 

 

Någon enstaka timmes sömn bara, vi hoppas kunna sova ikapp lite på förmiddagen. 

 

Allt gott, men kunde det stilla sig lite så hade det varit skönt. Lite avigt att ligga vid kaj men det känns som man är ute och seglar i oväder. 

 

Värsta hamnen o natten hittills. Inte ens när vi låg med Wilma i Lysekil i stormen så var det lika ryckigt som här. (Å det vet ni Varvsnissar hur det såg ut😂)

 

Längre inlägg kommer. Ska bara försöka locka hit John Blund ett tag. Men den grabben har förnuft att hålla sig på landbacken. 

 

 

Skepp o Hoj! 

 

 

 

Vi hade ställt klockan på ringning. En dagsutflykt med zoologiskt inslag väntade i form av Elefantklippan i Etretat. När vi stod klara för avgång så upptäckte vi ett meddelande från vår norska vän som vi skulle göra sällskap med. Vädret var regnigt och han undrade om vi skulle kunna skjuta på utflykten till en annan dag. Jovisst, svarade vi. Men vi gick ändå bort till bussen, för vi tänkte att då åker vi till Le Havre. Vi var sugna på något annat än Fecamp.

Vid stationen så kunde vi inte köpa tågbiljett till Le Havre. Dörrarna till väntsalen/biljettluckan hade gått sönder så det var stängt. Vi var lite osäkra på om det gick att lösa biljett på tåget. Vi frågade några väntande resenärer men ingen visste. Vårt tåg lämnade Fecamp och vi hoppade istället på bussen till Le Havre, den som även tar vägen förbi Etretat.

Det gick att lösa biljett ombord på bussen, endast 2 euro per näsa vilket vi tyckte var billigt. När bussen började gå så tog det bara någon minut så stannade vi och chauffören gick ett varv runt bussen och spanade efter något. Därefter körde bussen tillbaka till stationen. Vi passagerare satt och väntade och vi förstod att något var fel och knasigt. Efter en lång väntan så kom en annan buss som vi fick byta till. Och bussen kunde äntligen rulla iväg.

När vi passerade Etretat så bestämde vi oss för att hoppa av där. Vädret hade blivit bättre och vi ville utnyttja vår utflyktsdag till max med tanke på förseningen. Etretat visade sig vara en bedårende liten  by. Massor av små restauranger och butiker. Vi är ju i området Normandie och de är kända för sina äppelprodukter. Inte minst Calvados och Äppelcider. Vi hittade  en butik med ett enormt sortiment av Calvados. Det var calvados på längden och tvären, gjorda på olika äppelsorter. Calvados på päron. Calvados med olika lagringstider. Calvados i roliga flaskor. Och cideravdelningen var inte sämre den. Vi handlade två flaskor med torr äppelcider.

Vi promenerade även upp för berget och klippformationerna och beskådade elefantklippan. Imponerande och magiskt. Absolut värt ett besök. Det artade sig inte sämre än att solen började titta fram. Det var ett smärre träningspass att gå upp för den lilla stigen upp till toppen. Men värt det. Vi knatade på rätt obehindrat, men andra såg ut att ha det kämpigare. Men med all frisk luft och bedårande utsikt så var allt glömt och förlåtet.

Under andra världskriget så grävde tyskarna ner 1500 minor i stranden för att omöjliggöra för de allierade att landstiga i Etretat. De rev även en del av den riktigt gamla vackra bebyggelsen närmast havet och uppförde nitton betongbunkrar på dess plats. Idag finns bara resterna kvar från en bunker tack och lov. Det är sorgsamt att läsa och se vad kriget ställt till med.

Tillbaka nere i byn igen så hittade vi en mysig restaurang. De lagade dels mat över en öppen eld. Trivselfaktorn var bästa tänkbara. Vi hade redan innan bestämt att denna dagen skulle vi verkligen njuta av, så även med gommen. Så vi släppte tillfälligt på vår småländska plånbok och lät smaklökarna bestämma. Vi båda föll för vinkokta musslor med persiljecreme. Till det ett franskt vitt vin från Loiredalen. Vi sa till varandra mellan tuggorna, att fransmännen är förlåtna för allt tack vare deras underbara mat. Hela befolkningen här är lite som Zlatan. Han är ju rätt kaxig stundom den grabben, men det kan man vara också om man är bäst. Ungefär så. Efter maten så beställde Kapten in en kula äppelsorbet. Ja det gick att beställa mer, men nu stod magen i alla fyra hörn. Men då man är expert på äpplen här så måste man ju prova äpple i glassform. Sorbe´n innehöll äppelbitar och den var mild och fin, söt och frisk på en och samma gång. Kapten satt och ”Mmmmm-ade” länge och väl.

Nöjda och mätta lämnade vi restaurangen. Vi gick en promenad, svängde in på turistbyrån och frågade om det var något mer vi borde se än elefantklippan innan vi lämnade denna trevliga plats. Jo den gamla kyrkan Eglise Notre-Dame. Vi styrde stegen dit och gick in i kyrkan. Vackert, stilla och rätt kallt. Risk för stadigvarande snuva för tjänstgörande präst tänkte vi. Men visst var det fridfullt. Vi gillar kyrkor fast ingen av oss är särskilt troende. Vi har ännu inte funnit någon anledning till att anamma det andliga, så vi har väl inte stängt dörren åt några håll alls. Vår syn på livet är nog rätt krass.

Ja efter den kalla kyrkan så behövde vi värma oss med kaffe. Vi fann ett nytt hak och beställde in varsin cappuccino. Wow, gräddtoppen på koppen touchade näsan när man skulle ta första sippen. Vi satt länge för vi hade rätt lång väntan på bussen. Men tiden gick fort, som alltid när man har trevligt. Vi knatade bort till busshållsplatsen. Bussen var rejält försenad även denna gång. Men vad gjorde väl det. En mycket trevig chaufför tog oss säkert hem till Fecamp där Wilma väntade. Det var skönt att slå sig ner i salongen efter en lång dag. Men vilken dag. Jättebr….zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Skepp o Hoj!

Och så en film från dagens utflykt, håll tillgodo gott folk!