Vi har avverkat en natt med bristfällig sömn. Av någon konstig anledning så blåser det upp här varje natt. I byarna ofta 20-30 meter per sekund. Därefter lägger sig vinden och dagen blir rätt angenäm. Vi har haft flertalet nätter då vi lekt torktumlare här, trots att vi ligger i den inre hamnen.

Vi har verkligen haft svårt att hitta något bra väder att ta oss vidare med. Men nu ser det ut att bli en öppning på i morgon (läs tisdag). Vi håller tummarna att tidsfönstret inte försvinner för oss med ändrad väderprognos. För nu vill vi verkligen byta hamn. Vi har betalt för oss i hamnen och mitt i detta gungande så var det en tröst att konstatera det humana priset om 96 euro för 16 dagar, inklusive el.

Vid högvatten så öppnar de slussportarna till den inre hamnen här i Fécamp. Två timmar före HW (Highwater/Högvatten) och så stänger de 45 minuter efter HW. Så man kan lämna hamnen under knappt tre timmar per var tolfte timme.

Och när HW inträffar på natten samtidigt med dessa vindbyar så far alla båtarna här i hamnen fram och tillbaka. Ortsnamnet Fécamp måste vara ett sammansatt ord från orden Fender och Kamp. Denna natt har varit den värsta hittills. Vi vaknade klockan 3 av att de öppnade slussporten. In väller det vatten från ytterhamnen. Vindbyarna rycker i Wilma och hon kämpar med sina förtöjningar. Och utanför hamnpirarna går vågorna höga, 4 meter i snitt. Det drar och kränger oroväckande i hela båten och en surrealistisk tanke hinner fara förbi för vårt inre. Vad händer om hela bryggan slits loss från sitt fäste och tjugo båtar kommer vandrande genom den inre hamnen i gemensam guppballett.

Efter några riktigt hemska stötar så far Kapten upp på däck. Innan hinner han precis få på sig lite kläder. Och han lägger på extra förtöjningar och överväger samtidigt att försöka få iland en lina för att säkra upp oss från landbacken. Vattnet beter sig som kokande vatten precis innanför portarna. Med sju förtöjningar av stöddigt tågvirke så kände vi oss till slut trygga. Men vi håller koll. När slussportarna stängts så blir innerhamnen åter en lugnare plats.

Vi tror månen påverkar mer under vissa perioder. Det senaste dygnet har högvattnet varit extremt lågt. Lågt så till den grad att vår norske vän inte kom i land. Han fick be en förbipasserande att ställa ner en stege som låg på kajen. Hans båt ligger dock bättre än vår, han ligger längsmed kaj utanpå ett annat träfartyg. Han ligger längre in i hamnen samt att han får vågorna in från aktern. För vår del så ligger vi precis innanför slussporten. Troligtvis på hamnens sämsta plats. Och Wilma får ta emot alla naturkrafterna från sidan.

Så nu längtar vi vidare, vi hoppas att vi kan komma iväg till Le Havre i gott segelväder. Vi har legat i många hamnar fram till nu, och Fécamp tillhör nog en av de sämre. Inte minst för utsattheten när det stormar.

Vi har förutom en sömnlös natt haft lite annat för oss. På lördagen hjälpte vi vår norske vän, Sandenmannen som vi kallar honom. Han hade drabbats av skitproblem då hans toalett hade fått stopp. Efter att han gjort tvåan. Inte mumma precis. Sandenmannen har försökt att lösa proppen på enklare väg men utan att lyckas. Nu erbjöd vi honom lite rejälare hjälp då vi har en vattendammsugare med oss ombord. Så Kapten knatade över och gemensamt så löste de den norska skiten. Det här med bajs är ju inte så roligt, men Tjoppe har en viss vana att mecka toaletter från sin tid vid flyget, så han får väl anses som såväl luttrad som erfaren. Ja vi menar här att Kapten inte gick bort med en parfymerad klädnypa på nästippen. Utan som en riktig karl, helt oskyddad, med näsvingarna fullt utslagna. När proppen så småningom var löst och Tjoppe kom tillbaka på Wilma, så berättade han att det egentligen bara var papper och vatten som fastnat. Så det var aldrig äckligt på något vis. Vilken lycka!

När operation ”Norske-bajsproppen” var över så kom Isabell och Jean-Michel förbi Wilma. Paret vi mötte allra först när vi lagt till här i Fécamp som vi fick låna nyckeln av. Vi bjöd ombord dem på en kopp kaffe. Isabelle arbetar som lärare och undervisar i engelska och pratar utmärkt engelska därav. Jean-Michel är polis till yrket, och pratar enkom franska. Men det gick väldigt bra och Isabelle var en fena på att tolka för sin man. Hon flikade in och översätte tätt mellan meningarna, så att han också kunde delta i konversationen. Isabelle var imponerande duktig på att fånga in alla i samtalet trots våra språkhinder. Vi hade mycket trevligt, det blev många skratt och vi fick även lite uppslag till sevärdheter längs med vår kommande rutt.

På söndagen gick vi på lokal, till en trevlig restaurang här i hamnen. Sandenmannen ville tacka oss för all hjälp han fått med sin båt, så han bjöd ut oss. Vi åt så fantastiskt gott. Skaldjur, musslor, entrecote, ostar, glass. Emellan maträtterna så blev vi serverade en iskall Calvadosglass, för matsmältningens skull. Att dra en tre-fyrarätterslunch var vi inte ensamma om här, utan det är en lunch på franskt manér.

 

Vi försöker hanka oss fram i vårt hårda liv… =)

Vi fick i oss all mat, tro´t eller ej. Vi hade enormt trevligt och vi fick en fantastisk service av ägarinnan som med fast hand styrde sina anställda. Och när vi betalt så kom ägarinnan fram och bjöd oss på en lokal specialitet. Calvados med en skvätt Benedectinelikör i och en isbit. Vi smuttade avslutande på detta och när ägarinnan vände ryggen till, så smög sig hennes man fram med flaskan och fyllde på våra glas. Samtidigt som han gjorde tysttecken med fingret över läpparna. Vi skrattade gott och vi kände nog alla tre vid detta laget, att nu var vi nog väldigt mätta och nöjda. Inte minst på grund av allt gott vin. Så vi lullade tillbaka till hamnen. Vi följde Sandenmannen till hans båt och såg till att han kom ombord ordentligt. Därefter gick vi till Wilma och trots att vi bara ätit en enda gång denna dag, så fick det bli dagens enda måltid. Vi var mätta resten av dagen och kvällen.

Ja så detta kan bli det sista inlägget från Fécamp. Vi hoppas vi kommer iväg som tänkt och slipper ligga här och gnida fendrar längre. Vi kan denna Fenderkamp nu. Vi hörde för övrigt att det hade blåst över 200 kilometer per timme natten som var, noteringen gjordes utanför kusten strax söder om oss. Så kanske inte konstigt då att vi funderade på om hela bryggan skulle slita sig.

Skepp o Hoj!