Efter att vi sussat gott på vår första plats i två nätter så knackade hamnkaptenen på och meddelade att vi behövde byta plats. Så vi klev upp och fick i oss lite te innan vi startade motorn och gick till vår nyanvisade plats. Den nya platsen ligger precis uppevid slussporten och vår Kapten kunde därmed inte längre se den stora neonskylten som tidigare suktat honom efter en Quattro Formaggi. Varannan gång lysande röd text och varannan gång blå.
PIZZA (röd) PIZZA (blå) PIZZA (röd) PIZZA (blå)…som ett mantra i kvällsmörkret har den kallat på Kapten.
Däremot har vi annat som blev bra med den nya platsen. Vi kan se när slussporten är öppen eller inte, vad det nu ska vara bra för. Och vi har närmare till duscharna och soptunnan. Vi tror att den nya platsen därmed är bättre än den förra…även om saken kan diskuteras.
Vår norske vän ligger ännu på utsidan. Han åker hiss upp och ner i tidvattnet medan vi får ligga skyddat i innerhamnen. De timmar som slussporten står öppen vid högvatten så gungar det och lever om även i innerhamnen. Men så fort de stängt så infinner sig lugnet. Vi uppskattar att ha det lugnt, havet och vindarna får gärna vänta när det blåser upp.
Efter ett par dagar i gråväder här så gjorde Kapten slag i saken. Han deklarerade för Styrman att ”ikväll fixar jag middag”. Så han gick med bestämda steg bort till pizzerian med neonskylten och beställde en stor familjepizza ”fyra ostar”. Senast vi åt pizza var i somras i Dordrecht. Gisses så gott och så mätta vi blev. Vi känner verkligen att detta inte är vad kroppen egentligen behöver, man (vi iallafall) dricker kopiösa mängder vatten efteråt (för saltet kanske) och man känner sig däst och uppsvälld. Men ta me tusan så var det verkligen värt det. Det bästa med att leva nyttigt är att varje avsteg blir till en enorm fest. Vår reaktion på en torr liten kaka: Woohoo! Det är så nackhåret reser sig.
Vi har trotsat vädergudarna och gått långa promenader varje dag. Fecamp är charmigt slitet och gammalt. Trottoarerna är så lappade och ojämna att Åres puckelpistar känns lättare att forcera. Men vi upplever allt detta som väldigt positivt. Skulle man jämna till det för mycket så skulle det förstöra helheten. För man vet inte riktigt i vilken tidsålder man knatar runt i, stundom tusentalet bara, för att senare vara på 1500-talet och vips så står man nere i hamnen framför neonskylten och då är det 1980-tal. Det är enormt kuperat, man knatar gata upp och gata ner. Så här mycket backar har vi inte sett sedan Höganäs i Sverige. Vi överväger att ta fram cyklarna men inser att en mountainbike hade varit lämpligare än våra minicyklar. Frågan är om man orkar uppför och om man slår ihjäl sig nedför. Vi måste testa…det värsta som kan hända är att man hamnar på ett franskt sjukhus och får rödvinsdropp eller nåt.
På tal om alkohol så är det så att många utav frankrikes ädla drycker från början är skapade av kloster (Champagne bland annat). Fecamp är världsberömt för deras örtlikör DOM Bénédictine. Den kallas även för Munklikör och framställdes av benediktinklostret här i Fecamp efter ett recept som komponerats år 1510 av den Italienske munken Don Bernardo Vincelli. Idag inhyser klostret ett museum och här kan man titta på tillverkningen av de ädla dropparna (och även köpa).
Vi gick förbi museet men vi gick inte in. Inte för priset alls, utan det var stängt. Här i Fecamp är allt öppet två timmar på förmiddagen och sen är det siesta i minst två timmar innan man öppnar åter efter klockan två på eftermiddagen förhoppningsvis. Vi lyckas alltid gå våra promenader då allt är stängt. Men nu hade vi nog inte gått in på museet oavsett, huset var väldigt vackert och imponerande i sig och utanför fann vi en skylt som förkunnade att hundar som bajsar på klostrets gräsmatta får punga upp med just 68 euro. Varför inte 70 Euro när man ändå var i farten undrade vi, men så är det bestämt. Så nödiga jyckar får ta med sig den stora plånboken till platsen.
För övrigt så kan vi berätta att vi är i regionen Normandie nu. Namnet Normandie härstammar från Normanderna (”nordmännen”) som var ättlingar till skandinaver som på 900-talet invaderade och ockuperade den delen av Frankrike som idag kallas för Normandie. Så kanske är det någon av våra förfäder som satt sin prägel på staden. Kul tanke.
Det finns nog en massa mer att berätta om Fecamp. Mycket historia inte minst. Men vi återkommer säkerligen. För nu inväntar vi rätt vindar som inte ser ut att komma. Så vi blir här ett tag. Och för att inte försoffa oss så sätter vi upp lite mål och planer för varje dag. Härnäst står på agendan att slänga den tomma pizzakartongen. Och se, vilken tur, vi som har nära nu till sopnedkastet. Vi visste väl att den nya platsen var bra. Det blir gärna bra. Häpp!
Skepp o Hoj!
projektsunshine.se 