Missad broöppning

På morgonen passerade en hel del båtar förbi vår upphängningsplats norr om Gouda. Bland annat en segelbåt med blått skrov vid namn Rival 2, holländsk flagg. Vi gillar att ta det lugnt om mornarna och inte rusa sta, ifall vi inte måste.

Sedan drog vi, vid 11 rycket. Fick rätt snabbt en bro-öppning vid första bron. Därefter var vi inne i Gouda med lite olika bud på hur länge vi fick vänta. Dessa broar är mer traffikerade så det blir lite väntan ibland. Vid ett ställe var upphängningsstället precis ovanpå en akvedukt så vi hade en motorväg under oss. Kändes suspekt. Men ballt.

Denna del av kanalsystemet är väl tilltaget, som regel fyra meter djupt minst längst hela vägen och således mer traffikerad av pråmar. Däremot betydligt färre fritidsbåtar, särskilt segelbåtar med mast.

Vardag på Wilma.

Efter en si så där fyra broar kom vi fram till en sluss. Vi tittade i kanalkortet…men va fasen. Blir det tidvatten redan här??? Vi försökte tyda det holländska kanalkortet. Vår plotter skulle börja ge riktigt sjökort med strömangivelser först en fem sjömil bort så vi kunde inte kontrollera detta där.

Jo insåg vi. Vi kommer ut i tidvatten igen. Och helt har vi tappat efter flera veckor när det vänder och åt vilket håll. Räcker vattnet för oss om det är ebb? Vi hittade lite uppgifter i vårt skeppsbibliotek ombord och jo, tidvatten på andra sidan slussen. Men vad väntar oss, ebb eller flod?

Det blev att snabbt ställa om sig i tanken. Vi hörde redan från en svenskbåt på Helgoland om den berömda klacken i Gouda där man kunde fastna. Som en uppgrundning där man kunde få bottenkänning i dyn. Var det därför, för att det var tidvatten som de sagt så?

Många frågetecken men vi åkte igenom slussen. Att slussa är ju numera lika mycket vardagsmat som att greppa tandborsten om morgonen. Sen igenom på andra sidan..men inte hittade vi någon klack att fastna i. Vi hade gott djup trots att vi kom i bästa lågvattnet. Helt klart så kan vi konstatera att man hör så mycket från alla möjliga håll. Och en del information har varit matnyttig men mycket är mest svammel utan substans. Information som att man ”kanske kan gå där” är ju rätt värdelös. Ja eller nej är frågan. Eller åtminstone hur.

Vi satt och styrde Wilma i kanalen efter Gouda-slussen och diskuterade kring allt vi hört. Så vad har varit bra information då och vad vill vi förmedla andra som vill gå kanalerna med en båt utan centerbord och som sticker 1,90 eller kanske något mer därtill.

Jo inga problem alls att gå kanalerna. Däremot får man räkna med att hålla sig i farleden så att säga, att göra avstickare blir begränsat. Att lägga till inne i städerna fungerar perfekt, där är det djup och det är service med dusch och soptömning och som regel internet. Vill man däremot hänga upp sig på dessa vackra naturplatser som är gratis i tre dygn så ska man tänka på ett par saker.

Man ska gå in med näbben och känna sig för och hålla koll på ekolodet. Med andra ord så får man glida lite fint fram emot bryggan, gärna i lite brantare vinkel för att inte ligga för nära kanalkanten. Är det tillräckligt djupt så märker du det för då kan du lägga till. Kör du fast så märker du det också för då suger det till och allt blir trögt eller stillastående. MEN DÅ kommer det riktigt goda rådet. Man ska BACKA ut i samma fåra som man kom. Försök inte gasa på framåt ännu mer för att köra runt eller försök inte lägga till ändå. Hittills har vi alltid kommit loss utan problem, och det är inte ett dugg dramatiskt att testa bryggor och upphängningsplatser med tveksamt djup. Det ska man absolut göra. Men backa tillbaka om det inte gick att ta sig fram där. I övrigt så har vi inga andra råd för resten är rätt värdelös information. Det fungerar jättebra, alla är hjälpsamma och det är otroligt trevligt att gå i kanalerna. I norra delen var det så var det så vackert att det gjorde ont i ögonen. Det är också där det är smala kanaler, pittoreskt med andra ord och kanaldjupet är mer begränsat. Vi träffade en annan segelbåt som stack 2,05 djupt som gått samma väg som oss, vilket kan vara en bra riktlinje. En hel del information och skrämselpropaganda kommer ifrån gamla uppgifter. Man har spontat och säkrat upp djupen de senaste åren där det tidigare har varit bekymmer och det är väl dessa historier som lever kvar.

Så det här när vi skriver att vi gått på grund ett tiotal gånger, som i och för sig stämmer, ska man inte avskräckas eller hänga upp sig på. Det är dy i botten och det blir inte bom fast, utan suger det fast så backar man ut. Och man får välja en annan plats helt enkelt. Så länge du går mitt i kanalen så är det aldrig ett problem.

 Lunch på Wilma. Bacon från grisar som fått gå utomhus (kostade ingen större skillnad mot annan bacon) och ekologiska ägg. Och hur god är inte mat som man får äta utomhus.

Men nu hade vi då passerat Gouda och vi hade gott djup. Vi sa till varandra att vi har ju inte suttit fast i botten på länge nu. Vi hade underbart sommarväder och vi tuffade på och började komma ner mot Rotterdam. Här tilltog trafiken rejält och kanalen blev än bredare och vi hade ett djup på sju meter. Vi kom fram till en bro och fick vänta på broöppning. Den blå båten Rival 2 låg där och väntade. Fritidsbåtar var enligt skylten hänvisade att ligga på höger sida om pontonbryggan.

Den blå båtens kapten ropade till oss att de öppnar bron om 20 minuter. Vi hade prickat tiden perfekt. Med tanke på att Rival 2 passerat oss på morgonen så måste de ha fått vänta vid många broöppningar. Vi hade haft tur vid varje bropassage uppenbarligen.

Totalt så var vi tre båtar som väntade på broöppningen och så blev det dags. Vi gjorde loss, lika så Rival 2 och den första segelbåten längst fram som var rätt liten. Alla tuffade på framåt. Men så stannar Rival 2 plötsligt. Helena ropar till Tjoppe –Backa! Han står still. Tjoppe lägger full back och vi får snabbt stopp på Wilma.

Han ropar framför att han sitter fast i dyn. Men va sjutton, sju meter ska det vara och på denna sidan iallafall gott och väl fyra meter i lågvatten. Han började komma loss genom att backa. Och för att inte vi skulle fastna framåt fick vi göra det samma. Men så…

Vi rörde oss inte ur fläcken. Vi satt också fast. Här ligger vi mitt i en stor kanal långt från landbacken med gott djup i sjökortet. Rival 2 ropar till oss att vi ska slänga över en tamp så han kan dra loss oss. Frun tar emot lassokastet från Tjoppe och fäster i deras blå skönhet. Han ger gas bakåt. Vid detta läget har bron gått upp och båtar från andra hållet håller på att köra igenom. Inom någon minut skulle det bli grönt för oss.

Vi kommer loss tack vare Rival 2. Men lagom till vi båda har löst situationen, som måste ha varit rätt underhållande för de som stod och tittade från sina balkonger i huset intill, så hann bron gå ner igen. Det måste ha sett lite dramatiskt ut för vi hade ju lite bråttom för att inte missa grönt ljus.

Här hade Rival 2 suttit och väntat i en timme på en broöppning och när de hjälper oss så hinner bron gå ner på nytt med en ny entimmesväntan som resultat. Hade han inte hjälpt oss hade han hunnit igenom. Så snopet.

Vi fick lägga till på nytt men denna gång så la vi oss på ”fel” sida enligt skylten. Kapten på Rival 2 som av naturliga skäl pratar holländska då han är flaggad därefter ringde upp tornet och pratade. Han frågade varför pilen var åt fel håll då man uppenbarligen körde fast på den sidan. Han fick till svar att de inte kände till att det fanns en pil på skylten där det stod SPORT vilket är fritidsbåtarnas hänvisning. Vi blev inte riktigt kloka på om de skulle kolla upp saken.

 Båten Rival 2 framför Wilma. I väntan på bro-öppning en andra gång. Vackert väder iallafall.

Att Rival 2 hade kommit loss smärtfritt berodde på att han hade centerbord. För vår del var vi tacksamma för att de drog loss oss. Vi hade ju kommit loss förr eller senare vid högvatten men nu gick det snabbt och smidigt även om den jädrans bron gick ner framför näsan på oss.

Vi kollade sjökortet, den angav att det skulle vara 4,80 meter där vi låg. Troligtvis så slammar det upp på den sidan om upphängningsplatsen av all trafik på andra sidan.

Efter en timme så öppnades bron på nytt och Rival 2 och Wilma gled igenom utan några fler missöden. Vi gick samma väg, Rival och Wilma, och tog senare av mot babord för att inte gå in i själva Rotterdam. Till slut hamnade vi i samma hamn. Genom en liten broöppning och en nittiograders gir till babord direkt efter. Så skarp att man fick backa en gång emellan. Där stod en glad hamnkapten och vinkade in oss. Rätt fullt i hamnen men vi fick en schysst plats precis bakom Rival 2.

Vi gjorde rätt för oss. Vi betalade mycket humana 11 euro till hamnkaptenen för natten. Vi trodde att på detta eminenta ställe att det skulle kosta minst det dubbla. Och till Rival 2 så lämnade vi över en flaska Bordeaux-vin som tack för hjälpen. Vi hade inte haft möjlighet innan då vi inte haft närkontakt sedan vi var förenade med en navelsträng mitt i dyn.

Så här ligger vi nu, i en liten hamn i ett ställe som heter Alblasserdam som ligger öster om Rotterdam. Perfekt litet ställe och vi har pratat en hel del med våra hjältar på Rival 2. Mycket trevliga människor, hjälpsamma och osjälviska som de flesta seglare är. (det är bara en som snodde vår plats när vi höll på att lägga till i Dokkum som hade ett tyket beteende, han tog platsen när vi höll på att backa in och så skickade han på oss ett finger. Och det var inte lillfingret kan vi lova).

Ja så slutet gott, allting gott. Här ligger vi nu två båtar som delade en liten upplevelse ihop i form av att köra fast i dyn, bogsera varandra och missa broöppningen. När allt kommer omkring så hade inte alls detta äventyr varit lika rolig utan dess incidenter. Inte hade vänskap kunna knytas så snabbt utan dess plötsliga situationer där man behöver hjälpa varandra. Se bara på de danska vännerna Erik och Christina som så hjältmässigt marscherade ut med deras segelbåt och räddade lilljollen när den drev iväg för oss.

Så summa summarum. Ska ni gå i kanalerna. Se för guds skull till att köra fast lite då och då, låt styrning krångla och jollar smita och se till att ha några öl eller en flaska vin på lager som ni kan ge som tack. Pengar funkar inte, men alkohol uppskattas. Den kan om inte annat ges bort i ny vända om man nog mot förmodan inte nyttjar sådan dryck.

Dock funderar vi på en sak. Om Rival 2 inte borde heta Loyal 2. Han känns definitivt inte som någon rival.

 Skepp o Hoj!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s