En längeseglares betraktelse

En del i vår resa är inte den rent fysiska, utan även den hälsomässiga och mentala också. Det är få förunnat att kunna ge sig ut på en resa utan krav på att ställa in sig på jobbet inom några veckor. Och få människor har så liten ekonomisk börda såsom vi har. Och ekonomin är mer än vi tror kopplat till tid, än någonting annat. Det är lite av en ekorrhjulsrevolt vi gör, där vi utmanar oss själva och ifrågasätter om vi verkligen behöver alla dessa materiella ting, ständiga it-uppkopplingar och andra onödigheter som vi gärna svärmar oss med.

Några saker vi tagit fasta på.

Mat. När man lever på begränsat utrymme med sparsam plats för matvaror så går det ju inte att prioritera skitmat, utan det blir riktig mat. Vi behöver energi ombord, basvaror som gör att vi ska kunna klara oss många dagar utan att behöva uppsöka affärer. På sina platser så befinner vi oss ute i klorofyllen och det finns varken McDonald´s eller ICA här. Så vad handlar vi då?

Det blir ytterst lite fabricerad mat. Basen är grönsaker i stora variationer där vi storkonsumerar tomater och lök. Blomkål, broccoli, skärbönor, morötter, champinjoner, skälkselleri, rädisor, grönsallad, paprika…. ja listan kan göras lång. En del frukt blir det också men den mognar lite snabbt så det blir inga överdrivna mängder. Till detta så finns en del nedstuvade konserver med krossade tomater, champinjoner, sparris, bönor…vi kan klara oss veckovis ifall mataffären skulle lysa med sin frånvaro.

Proteinkällorna består av ekologiska ägg, bacon, kött av olika slag och fisk, schysst korv ibland. Vi försöker välja kött som vi tror kan komma från lite bättre förhållanden, gärna ekologiskt men med alla betande kor och får vi ser här på alla betesmarker vi glidit förbi, så känns djurhållningen sund här. Det enda vi inte ser är hur grisarna har det i sina stall samt höns. Men det känns som att ett par lammkotletter oavsett här är riktigt bra mat. Vi köper kött i större förpackningar och fryser ner. Det lagas gärna grytor ombord men även våra vanliga enkla rätter äts men från grunden då. Det är värdelöst att köpa tillbankade frysta hamburgare när det ligger flera kilo köttfärs i frysen. You get it?!

Äkta smör, mjölk och creme fraiche eller grädde finns på lut. Bunkrat finns kokosmjölk som håller länge så tar färskvarorna slut så är det ingen kris. Sista paketet knäckebröd från Sverige är vi inne på nu. Men vi äter inte bröd varje dag, och mycket sällan mjukt bröd.

Potatis, ris och pasta finns men vi har oftast bara en generös sallad till maten, men ett par gånger i veckan blir det ändå att vi tar något av dessa tillbehör.

Mörk Choklad 70 % är vårt fikabröd. Vi äter en ruta till kaffet eller te´t på eftermiddagen, iallafall dagar som vi seglar då man behöver energi ofta. Annat sötebröd finns inte ombord (förutom lite dyrbar hemmagjord glass som vi försöker att spara på i oändlighet, den är lagad med kärlek på Victoriagatan i Halmstad). Men någon gång när vi hamnat i någon pittoresk stad så går vi på konditori och njuter av något sött. Som vi njuter då. Men det går veckor emellan. Jo, det finns en godispåse ombord. En påse Gott o Blandat ligger i medicinskåpet. Av någon anledning så måste Tjoppe äta sött om han blir illamående och därför ligger godiset bredvid allergimediciner och smärtlindrande preparat.

Vi dricker vatten, gärna med citron och lime i. Kaffe o te. Vårt unnande består nog i vin som vi tycker är gott till maten på kvällen. Inga söta drycker.

Ja och när man lever så här så blir det två ordentliga mål per dygn och något litet mer därtill. Då vi inte behöver gå upp i ottan som regel så blir vårt första mål någon form av brunch, ägg o bacon, en omelett, rester från gårdagen middag…inget slängs här. Middagen är efterlängtad och god, mycket mat så vi blir rejält mätta, lagat från grunden.

Resultat så här långt är att vi mår förträffligt i våra kroppar, vi känner oss starka och smidiga. Vi går stadigt ner i vikt så här långt, och då ser vi ändå till att vi alltid är mätta. Vi har sällan sug efter sött och skräpmat, och om man blir sugen så finns det inget ombord som man kan falla åt. (Och så tänker vi att när vi sen kommer iland så ska vi ge oss hän det vi suktar efter, men då har suget gått över). Matkontot är lägre än någonsin. Även om mycket av det vi handlar är lite dyrare så äter vi ju mer energität och bra mat, och på så sätt till ett lägre pris. Skillnaden är tusenlappar! Vi märker även att tänderna och tandköttet mår bra av detta.

Fråga. Måste vi ha mat som sysselsättning? Vi uppfattar att vi äter ofta när man lever i ekorrhjulet hemma. Mat (och tobak för en del människor) för att hålla oss vakna och pigga (för att vi inte har tid att sova), mat för att sysselsätta oss med när vi har tråkigt, mat för att umgås med varandra för man har glömt bort alla andra sätt. Kylskåpet fullt med mat för man är rädd för att planekonomin plötsligt ska slå till i mataffären med tomma hyllor som resultat. (Det är rätt länge sedan det var ransonering på mat i Sverige) Äter man riktig mat och hoppar över söta drycker och annat skräp så slipper man sug efter att hela tiden få stoppa i sig.

Fysisk aktivitet. Man kan ju tro att man blir stillasittande på en båt. Och jo, på ett sätt stämmer det. En lång segling tär lite på träsmaken. Men i övrigt så har man fullt upp ombord. Båten ska skötas, seglingen ska bedrivas. Det är rätt tungt bitvis. Och man hoppar ideligen och klättar, som små apor. I och ur. Så även cyklarna som ska stuvas upp och ner ideligen. Vi går och cyklar överallt. Det finns ingen bil, vi har inte kört bil på månader nu. Och när vi har ärenden att uträtta så kan det blir rätt långt vi behöver ta oss. I början så blev vi helt slut i mördarbacken på Anholt, men idag trampar vi på som två små illrar…man tänker inte ens på att man använder musklerna för framfart.

Givetvis så mår vi här som prinsar, vi känner oss alltmer fasta i kropparna och starka, diverse fysiska krämpor har gett med sig. Det enda negativa här är att Helena har problem med blödningar och man får ideligen blåmärken av att segla. Man stöter i överallt. Och det brister i blodkärlen i de små lederna i händer och fötter. Men nu har vi kunnat minska dessa besvär då det är stadiga seglingshandskar på och rejäla skor med sula. Och med anledning av ovanstående besvär så är ju cykling och promenad perfekt. Passar två 50-åringar där vi knappast längre faller in under katergorin ungdomar. Här i Holland cyklar personer som ser ut att vara rysligt gamla, de brassar förbi oss i fläktande fart med sina rynkiga kroppar och gråa hår men med största balans och kondition. I Sverige så ser vi nästan aldrig gamla människor cykla, vet att många skyller på bristande balans. Ja håller man inte igång sina förmågor så tappar man ju dem tillslut, och ju tidigare du lägger av att vara aktiv ju snabbare når du försämring. Häpp!

Fråga. Har vi i mångt och mycket inte gjort oss för beroende av bil, vi blir lata och även där vi skulle kunna gå och cykla så tar vi bilen. Man tar liksom bilen till gymmet, hur sjukt är inte det? Vi gissar att det är den ständiga tidsbristen. Tidsbristen består i att vi måste jobba så mycket för att ha råd med bil och annat. Något är stört. Vet ni hur mycket en bil kostar?? Vi hade för några månader sedan två bilar i vårt hushåll. Nu har vi ingen bil. Man blir stenrik på att inte ha en bil. Nu måste många ha bil för att kunna jobba, men det finns för många ett alternativ. En kollaborativ lösning kanske (samåkning, bilpool) och framför allt så kanske många skulle kunna klara sig på en bil istället för två. Det är praktiskt med två bilar men vi misstänker att man många gånger bara gräver sig djupare in i ekorrhjulet. Du måste jobba mer och du hinner mindre och inget får spricka i ditt tidsschema. Nä, sälj en bil, bli friskare och gå ner i arbetstid skulle kunna vara en lösning.

Ohälsosam stress. Jo om det var möjligt för läkare att skriva ut segling på recept så skulle det vara perfekt. Men kanske att vi kan försöka släppa lite på all den stimulatia vi har nästan hela dygnet runt. De flesta är nog mer eller mindre beroende av sin mobil, ipad och dator. Plockar man bort dessa så blir man rastlös rätt snart. Det behövs tid att hitta alternativen. Vi har högst begränsad uppkoppling numera, och telefon och sms-trafik kostar och vi kan inte alltid fylla på våra kontantkort. Så vi prioriterar starkt vilket gör att mobilerna mest ligger ombord som någon sorts prydnadssak med vackert skal. Det digitala vi använder är navigationssystemen, vilket ger en hel del hjärngympa. Uttråkad? Nej, man har hela tiden att göra..det är ett arbete att skaffa mat och vatten, planera färdrutt, städa, sköta om sig. Allt sånt som vi annars försöker hinna med i farten, som inte får ta tid i ett ekorrshjul. Nu kan man stå med tandborsten i tjugo minuter och göra ett schysst jobb. Så med andra ord så hinner man sy fickan som det gått hål i, man lagar punkan på cykeldäcket, man oljar in bänkskivan i köket, man vårdar båten och underhåller sitt hem. Visst behöver man förströelse, vi läser och spelar spel.

Fråga. Är det inte så att man gärna faller åt att springa ut i affärer och shoppa när lördagen kommer, istället för att rensa förrådet och ta skräpet till tippen, istället för att njuta av trevlig gräsklippning, istället för vila och koppla av när helgen äntligen infinner sig? Och hur ofta fastnar man inte i datorn och slösurfar istället för att ta tag i beting som ligger i pipen? Numera får inte ens matlagningen ta tid.  Nä, släng på en gryta på förmiddagen och fixa och röj lite i lugn och ro. Låt bilen stå hela helgen. Och starta inte upp en massa nya projekt hemma, utan ta hand om det du har först. Vår dåliga samvetes-lista gör oss säkerligen trötta. Avsluta sådant som du inte längre vill lägga din energi på (sälj golfklubborna om du aldrig är på greenen).

Vi märkte redan i Tyskland att människor var mindre stressade. I centrum så flanerar människor och alla har tid att stanna och prata. Men hemma så rusar alla på, vi går med fasta snabba steg dit vi ska. Kanske skulle vi börja gå baklänges för att göra det lite svårare och att det skulle ta mer tid. Ja det är lätt att skratta åt förslaget men det är allvarligt menat. Vi tror utan att ha vetenskaplig grund att luta oss emot, att många inte tror sig vara stressade men ändå är det. Vi tror att många är fartblinda. För att vi också själva har varit det.

Nä släng bort mobilen, göm bilnyckeln, sätt på kaffe och sitt och samtala med dina nära och kära. Ha tålamod och låt livet ta tid. Ja, låt livet få ta sin tid. Så kommer det säkert löna sig i saker som inte går att räkna i. Som bättre hälsa, bättre ekonomi, bättre fysik, tryggare barn och färre olyckor. Att prioritera tid är att investera i livet, det kan inte alltid vara kronor och ören som ska räknas.

Tack för att ni tog er tid att läsa…logga nu ut och gå och krama någon i din närhet.

 

Skepp o Hoj!

4 reaktioner på ”En längeseglares betraktelse

  1. Det var sanningens ord det! Jag brukar säga till patienter som saknar tålamod i behandling att "tid är allt vi har", ofta då de själva säger att de inte har tid med sjukhusdygn. Det vi uppfyller vår tid med är för det mesta påhittat av samhälle/människan ❤️

    Gilla

  2. Helt fantastiskt att läsa …blir lugn i hela kroppen och får sådana härliga " Ahaupplevelser"
    Blir lite avis på Edam……Verkar falla i min smak!
    Var själv med Mikael o dotter med karl och 5 småttingar på High Chaparall nu i 2 dagar och sedan en övernattning här hemma…..gissa om jag behöver segla ????
    Hur goa som helst … men det är ju speedad fart i 2 dygn ! och mycke käckt å ha… och sedan "mormor" kan jag få spela på din telefon !?!? Inget lugnt därinte ! Ska ut i blåbärs-och svampskogen en stund…. både ekonomi och lugn o ro…..eller ?
    Kram på er godingar !!!!!
    Hur mår bladet ?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s