Genom Kielkanalen

Nu ligger vi i den bortre ändan av Kielkanalen från Sverige sett, i Brunsbuttel. Vi ligger precis innanför slussen där stora fartyg kommer förbi strax utanför hyttfönstret. Vi har ett underbart sommarväder och vi har valt att stanna här ett res-tomt dygn för att hinna med lite administrativa bestyr. Veckan så här långt har bjudit på mycket, men avseende internet-uppkoppling så har vi inte bjudits på något i princip. Och nu börjar kameran bli full med filmer och foton och vi vill SÅÅ gärna bjuda med oss av allt vi har fått uppleva.

 

 Vi fick en ampel innan avresan från kompisen Stellan. Den prunkar och blommar som aldrig förr. När vi seglar får den flytta in ombord men när vi lägger till så hänger vi upp den i bommen. Ofta till båtgrannars glada kommentar.

När vi gick från Strande och vi kom ner till slussen i Holtenau så fick vi cirkulera i närmare en och en halv timme innan vi fick köra in i slussen. Det var spännande och vi filmade det hela. Dock så är höjdskillnaden uppenbarligen för ögat i det närmaste obefintlig, för inte märkte vi att vi varken steg eller sjönk inne i slussen. Förra sommaren så gick vi slusstrapporna i Trollhättan och där fick man styra blicken rätt för att inte få svindel. Så olika det kan vara.

 

När vi väl blivit utspottade ur slussen och kunde fortsätta i Kiel-kanalen, eller Nord-Ostsee-Kanal som den egentligen heter, så fick vi uppleva det underbara med att ta oss fram i en slingrande kanal med vacker natur runtomkring. Vi mötte stora fartyg, vi såg mycket grönska, fåglar och åter fåglar, små samhällen, industrier. Och allt i ett fortskridande i sakta gemak. Vi turades om att köra och ligga på däck och slappa och samtidigt lyssna till ljudböcker. Däremellan behövdes det fixas med käk, äta och fika och prata om allt vi såg längs med vägen.

I kanalen får man inte köra nattetid, det är förbehållet handelsfartygen, så vi fick söka hamn innan kvällen.

Första natten stannade vi i en liten sidofåra som heter Lake Borgstedt. Ett lugnt och vackert ställe. Man får bara stanna en natt men vi hann med en promenad och detta var en vacker by där invånarna hade enormt välskötta trädgårdar. Priset var 16 euro för natten, internet fungerade inte men i övrigt så var det helt perfekt. En dansk båt som vi gjort sällskap med sedan slussen hade vi intill oss och det blev en familjär känsla.

Därifrån så fortsatte vi vår färd på kanalen och fick återigen en härlig dag. Solen sken och vi kunde sola på däck. Längs med kanalen så finns en cykel/promenad-led och överallt så står folk och vinkar när man passerar. Vi mötte en del segelbåtar, även svenska, och alla hälsar artigt och glatt vid passage.

 På andra sidan Gieselau-slussen
Lummigt lummigt och fågelkvitter från alla håll.

Andra natten tillbringade vi i en annan flod som förgrenar sig från Kielkanalen. När vi svängde av och kom in i den nya kanalen så var allt enormt stilla och orört. Fåglarna sjöng öronbedövande högt och vi gled sakta sakta fram genom den prunkande växtligheten på båda sidor om flodfåran. Andaktsfullt, så ingen av oss pratade utan vi satt bara och tittade. Det kändes som ett europeiskt amazonas. Efter en bit så kom vi fram till slussen i Giselau och där fick man hänga upp sig vid en brygga längs med sidan. Vi valde solsidan. Allt var magiskt stilla. Vi promenerade och mötte kor och åkrar och en bedårande natur. Men i övrigt så var det vi och naturen och några få segelbåtar till. Vi grillade på kvällen på bryggan, fläskfilé och nykokt färsk svensk potatis. Och vi åt vattenmelon där vi satt på bryggkanten och dinglade med benen i solskenet. Här fanns det absolut inget internet, hade varit fel om det funnits. Men å andra sidan så var det helt gratis att hänga upp sig här, dock bara tillåtet för en natt. På natten sov vi som två små barn i den stilla naturen, i tio timmar i sträck.

Vill du smaka? Frågar Tjoppe ungdjuren som går och betar bland gräset. Viss tvekan.
Men efter viss tvekan kan inte ens dessa kvigor motstå Tjoppes charm. Alla djuren var svart-vita (rasen Lågland) men en enda var rödbrokig.
Helena har vallat många kor i sina dar, men nu är det länge sedan hon levde bonn-mora-liv.
 

Hade dagen innan varit solig och varm så började vi med ett morgonregn. Ett varmfuktigt regn så känslan av Amazonas bara förstärktes. Vi tog det lugnt på morgonen och fixade lite på båten, korrigerade styrningsvajern lite och kollade oljan till propelleraxeln. När det slutat regna så genomförde vi projekt ”Fixa Windex”. När vi gick emellan Danmark och Tyskland så fastnade vår Windex i ett och samma läge. Detta är en pil som sitter i masttoppen och som visar just vindriktningen. Och för att att kolla felet krävs då att man klättrar upp i masten ända upp till toppen. Då det kan gunga rätt så bra däruppe så fann vi denna dag väldigt lämplig då allt var helt lugnt och stilla där vi låg. Helena tog sig upp och hon fixade till Wilmas Windex så den åter kunde snurra runt obehindrat. Samt gjorde en allmän översyn så att allt såg bra ut däruppe. En imponerande utsikt minst sagt, närmare 16 meter upp och inget för höjdrädda. Tjoppe stod nedanför och höll i linorna till säkerhetsselen som vi fäst i ett fall. Helena hade en kamera fäst på huvudet så vi hoppas att det kan bli en film inom kort som vi lägger upp.

 

 Helena lyckas få en om än liten suddig bild uppefrån masttoppen. Här såg hon ända till Mariannelund.
Utsikten däruppefrån. Det hade regnat på morgonen men någon timme senare så sprack himlen upp i ett strålande sommarväder.

Väl klarar med detta så var de andra få segelbåtarna redan borta. Så även vi släppte på förtöjningarna och drog vidare. Ännu en solig och varm dag. Mer ljudbok och hör och häpna, vi somnade på däck trots att vi sovit så länge på natten. (men inte samtidigt vill vi bedyra)

 På kvällspromenad i Brunsbuttel. Annars är detta mest en rätt livlig stad med stark marin anknytning.

Framåt kvällen så kom vi fram till slussen i Brunsbuttel, där vi nu befinner oss. En glad och trevlig hamnkapten dök upp och det kostar 10 Euro att ligga här per natt och här får man ligga i fyra dygn som mest. Vi måste ju tillstå att hamnpriserna är väldigt humana. Och då vi inte behövde betala för själva slussandet som normalt kostar 55 Euro så har vi blivit lite bortskämda. Att inte slussen kostade något alls visade sig bero på att de håller på att bygga ut ett nytt betalsystem så just nu så ligger allt nere. Här i hamnen verkar allt väldigt bra, men nu ligger vi i ett slussinferno med STORA fartyg höga som HÖGHUS som passerar några meter från båten. Spännande och mycket att titta på.

På kvällen efter att hamnkaptenen hade fått sin slant så testade vi internet. Inte not. Vi har märkt att det på många ställen finns ett internet men det går ändå inte att få in. Och det är lika för de andra båtgästerna också. Så trots inloggning och tillräcklig mottagning så är vi rökta på uppkopplingen. Men vi löste det ändå genom att snabbt kunna göra en internetdelning från Tjoppes telefon så vi snabbt kunde förmedla oss till omvärlden att vi mår bra. Men foton och filmer och längre inlägg blir det ju inte tal om, men det kommer….

Då vi tyckte att vi tagit oss igenom kanalen på ett lyckosamt sätt, till en väldig human kostnad där vi lagat mat från vårt eget lager så kände vi efter att ha passerat en italienare med en rykande färsk pizza i handen på väg till en gäst, att även vi skulle falla för dessa dofter.  Det doftade så ljuvligt och normalt så äter vi så gott som aldrig pizza. I våra stora projekt kring båtar så har det aldrig funnits budget för hämtmat och en massa restaurangbesök. Men så nu. Pizza med fyra ostar. All ost flöt på pizzan och blev till härliga trådar och det smakade LJUVLIGT. Vi var i Pizza-himlen. Detta var en fluffig pizza med ett väljäst bröd och inte alls lika våra svenska modeller. Lyckliga som barn efteråt gick vi en lång promenad genom Brunsbuttel och på huvudgatan hittade vi en HOTSPOT-station. Den planerade vi att återkomma till dagen därpå. (Och det är vid den som vi nu kan lägga upp alla våra inlägg och filmer. Hotspot-stationen ligger för övrigt på Olof Palme Allé)

Nu kollar vi in väder och målet är att ta sig igenom slussen och därefter till Cuxhaven. Vi behöver gå på morgonen för att få strömmen med oss. Vi kollar väder och ska se över våra sjökort så vi har detta för våra nya farvatten. Vi diskuterar om vi ska gå till Helgoland eller inte. Men vindarna ser rätt okej ut. Ja nu blir det något annat och nytt med tidvattenströmmar. Snart kan vi hala ner den Tyska gästflaggan till förmån för den Holländska.

Nu börjar Sverige kännas långt borta och länge sedan. Hoppas ni har det bra.

Skepp o Hoj

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s