Många inlägg är skrivna under inverkan av månen. Vi två är rätt lika på det mesta. Men vad det gäller sömnen så skiljer vi oss. Helena är en utpräglad morgonmänniska som vaknar tidigt, till gränsen mot fortfarande natt. Tjoppe är ingen kvällsmänniska, för han sover gärna alltid och vi vet inte vad en sådan kallas. Men han kan också vara vaken men han hatar mornar (och vintermörkret och regn). Så med rätt många timmar i ensamhet så har det varit ett ypperligt bra tillfälle att författa ett inlägg på morgonen när allt är lugnt och stilla och verktygen ligger och vilar.

 

Just vid detta tillfälle så ligger den bärbara datorn i knät och allt är tyst. Ovanför genom skylighten så syns månen, en fin halvmåne med lite dramatiska slöjmoln som försöker skugga den emellanåt. Men i övrigt är det en klar natt och säkerligen kallt. De har varnat för frost. Och det är ju inte bara båtbygge vi förströr oss med, i morgon är det den stora dagen då de flesta ska plocka upp sina båtar. Ett definitivt stopp för båtsäsongen och ensamma lämnas vi kvar, vid sidan av ett mindre antal båtgrannar. På samma gång skönt och tomt. Vi har ingen båt att plocka upp men kommer vara med och närvara när en båtgranne ska lyfta sin båt, man vet aldrig om det behövs en extrahand.

 

Vårt arbete i byssan fortsätter. Det är rätt rörigt ombord. Vi kan inte laga mat, köket består av verktyg. Sågspån envisas med att leta sig in ombord. Fläkten hänger på plats men allt är inte klart, bild kommer. Vi provade starta fläkten – jisses! Vilken kapacitet. Det blir nog jättebra. Och snart kan vi gå över på att installera diskbänken och få diskavdelningen i ordning. Vi pratar nästan dagligen om vår champagneflaska som vi bryta när vi fått ordning i köket. Det är då vi officiellt har byggt klart båten.

 

6 år, om man räknar in planeringstiden som föregicks köpet av båten.

Närmare 750 inlägg på bloggen

Alla timmar

Varenda krona

 

Det fladdrar förbi någon minnesbild från ett av alla tillfällen då vi slitit hårt och vi varit helt färdiga. Men enträget fortsatt för att vi varit tvungna att komma till en punkt innan dagen tar slut. Värk i kroppen, smutsiga och trötta. Till slut en dusch och lite mat. Och sömn. Andra minnen finns om fantastiska stunder, vi har stått och skrattat så vi kissat på oss. Vi har hittat lösningar, nått mål och kunna använda oss av resultatet. Stolthet och lycka. Vi har aldrig varit osams på dessa år, tvärtom. Som vi tidigare nämnt så har den mentala resan varit minst lika stor som båtbygget i sig. Det hade aldrig gått utan tilliten till varandra.

 

Nu känns det gott att veta att vi snart är klara. Det känns så otroligt skönt att vi snart är klara. Det känns nästan som vi kommer gråta en skvätt när vi öppnar champagnen och förkunnar båtbygget färdigt. Tårar av glädje och alla års ansträngning som samlas i en enda skål när vi reflekterar över tiden. En stor utandning.

 

Och för alla som följer vår blogg. Kommer vi sluta skriva efter denna champagneskål? Nej nej, var lugna. Resan har bara börjat. Vägen till att vi ska få klart så vi kan ta första gästen ombord tar sin egen resa och den ska vi få följa. Men helt klart är att det blir mindre sågspån i inläggen. Vi har massor att utveckla och förbättra, så på sina sätt kommer det nog knappt märkas att vi är klara, för vi bygger med något ändå.

 

Helena sa till Tjoppe häromdagen. -Tänk vilken makt ordet har. Om jag inte hade berättat om min dröm så hade vi ju aldrig köpt och byggt båten. Tjoppe höll med. Med ett par meningar så blev det en kursändring i livet som heter duga.

 

Och som ett litet avslöjande fast utan löfte. Så kommer en samlad version av bloggen som bok vad det lider. Den är påbörjad men det saknas lite tid för detta just nu. Men så fort det blir mer tid över så kommer det sammanställas och författas och bli till en inbunden bok som man kan ställa i hyllan. Något för oss, något för våra nära och kära och kanske något för den som vill få handfasta råd i hur man driver ett större båtprojekt. Så den som undrar vad vi ska ägna oss åt när bygget är klart, behöver inte oroa sig.

 

Fram och baksidan på boken så här långt.

 

En bild från förr..

Vår efterlängtade fläkt har kommit. Nu har vi monterat ner den, flyttat på kablar och motor och annat för att den ska passa i vår byssa. Ventilator på taket fattas i rätt dimension också så vi kommer tillverka en egen. Dels kommer det bygget bestå av en blå skärbräda. Vi arbetar med upphängningen och får flytta på elskåpet. Men vi anar slutresultatet. Fläktens kapacitet är 1000 kubik i timmen. Rätt bra för ett utrymme på 9 kvadrat.

 

Det är inte annat än med viss stolthet man konstaterar att det verkar finnas ett stort förtroende för vår förmåga att driva stora båtprojekt, för vår kunskap och våra höga krav på kvalitet. Bara den som gett sig in i renovera-stora-båt-projektet vet att det är på snudd på vansinnigt att ge sig in i leken, den kostar all din tid och alla dina pengar. Och man blir trött av alla besluten, och hur mycket du än kan så finns det miljoner saker att ta reda på längs byggets gång. Vi är inget undantag. Resan du gör med dig själv är minst lika stor som båtens förvandling.

 

I staden så finns skolfartyget Najaden, stadens stora stolthet och varumärke.

Vi behövde bättra på med lite ny färg på några av våra röda dörrar. Fint väder och blå himmel. Men varför tornar det alltid upp sig hotfulla moln så fort man tar fram penseln. Från landsidan så spred de ut sig och vi planerade för att få en rejäl skur på våra nymålade dörrar.

 

Inte likt andra så får vi en första väderprognos från vår skylight. Att ha ett takfönster är rätt mysigt. Är rutan blöt så betyder det regn, är rutan vit så betyder det snö. Är rutan blå så är det vackert väder. Och gungar hela himlen, ja då blåser det. Ser man träd, ja då ligger inte båten på samma plats som när man gick och la sig. Det är rätt så intressant att ligga i sängen och titta upp. Flygplan och fåglar far förbi och en hel del moln. Och klara nätter så får vi en äkta stjärnhimmel. Mycket romantiskt.

 

Vi går fortfarande i väntans tider på fläkten. Och under tiden så har vi ägnat oss åt stilla pyssel. Två nya ting har sett dagens ljus.

I helgen fick vi förmånen att vandra i lite olika hamnar. Något som alltid är trevligt för den som är en båtohav-fantast. Och med vårt eget projekt guppandes invid kaj, så är man alltid på jakt. Man håller ständigt utkik efter lösningar och ting som kan passa i vår miljö. Och mer än en gång så har vi löst något genom att få en idé från något vi sett på en annan båt, men oftast blivit övertygade om hur vi inte vill göra.

 

I helgen så växte det utmed piren lite vallmoblomster, Helenas favoritblomma, och den vajade i vinden med sin röd-oranga färg. Solen sken och båtarna blänkte i glittret från havet.

 

September månad har infunnit sig. Och sommaren ger en sista prägel innan gula och röda höstlöv tar över. Stilla dagar och sol och värme blir till stor glädje. Något som kan behövas då halva styrkan ombord fått sig en törn, är däckad för att använda ett båtuttryck och arbetar nu på att bli frisk. Ordination från Doktorn lyder att vila och ta det lugnt, vara mycket ute och göra det man orkar och det som är roligt. Vi funderade lite, något roligt… Vi drog flotten på utsidan och förtöjde den där. Tog ner bord och stolar och så bjöd vi in Konstruktören. Och så satt vi och drack kaffe i solen på flotten, pratade livet och båtar medan solglittret värmde våra ansikten. Snart är hösten här, förhoppningsvis den med hög blå himmel och färgsprakande trädgrenar där det prasslar om skorna när man går genom en park. Och inte den fuktiga, lövblöta och regnblåsiga hösten med annalkande stormar och mörka dagar. Hösten kan verkligen ha två ansikten. Vi hoppas på ett ansikte som ler.

 

Vi har tidigare kallat våra byggperioder för version 1:1 och denna nu för version 1:2. Övergången skedde i samband med att vi tog av överteckningen. Och båten fick se dagens ljus och så även vi, efter att ha gått som grottmänniskor inne ombord i fyra år. Och detta medan en galen giraff satt på taket och dikterade villkor. Plywood-giraffen som lyssnade till namnet Janne åkte i samband takrivningen till tippen och vi kan väl inte påstå att vi saknat honom så värst. Och med version 1:2 under ett och ett halvt år, där vi byggt styrhyttstak, byggt och plastat reling och inrett matsal och kök för att nämna några så närmar vi oss slutet på denna period. Någonstans måste man bestämma sig för att ”nu är vi klara”. För därefter så fortsätter ju arbetet ständigt, med utveckling och förbättring. Vi har bestämd när den punkten blir. Vi väntar på fläkt och diskbänk till diskavdelningen. När de är monterade – då är båten färdigbyggd. Då avslutar vi 1:2 och går över i 1:3. Som tar vid och den sista versionen är den sista. Den tar aldrig slut..det finns fortfarande en massa att göra. Men vi betecknar båten klar den dagen. Och vi kan sammanställa arbetstimmar, investerade kronor, byggresultat, upplevelser och händelser utmed vår byggresa. Tanken föddes 2004 genom en nattlig dröm. Och när vi kliver in i 2014 så har vi byggt klart. Tio år från tanke till färdigställande. Sex års dagligt arbete, i bland i kyla och mörker med en bygglampa som ända ljuskälla. Ihärdigt kämpande mot ett mål där vi varit övertygade men många omkring oss varit ifrågasättande. Ibland har vi varit totalt utslagna av trötthet men aldrig med sviktande motivation. Klart vi ska klappa oss själva på axlarna och säga -det här gjorde vi bra.

Och med vetskap om att de två sista tingen, fläkt och diskbänk, är beställda och snart anländer till båten så behövde vi inhandla en champagne för att kyla. Klart vi ska fira med bubbel. Kanske det skålas över glädjetårar, för visst kommer inte bara drycken att bubbla utan även känslorna, när vi tillsammans sammanfattar och minns vår byggresa. Vi har blivit ett sammansvetsat team, som gjort av pansar vid det här laget. Ja det är inte bara en fråga om ett båtbygge. Det handlar lika mycket om djup vänskap, kärlek och tillit.

 

Och så här ser båten ut idag:

 

 

 

 

Underbara helg.