Nu är fotbollssäsongen i gång för fullt. För vår del så märks det mest på att Örjans Vall ligger uppströms ett par kilometer från vår båt. Och då bollarna hamnar i vattnet så färdas de neråt och inte allför sällan så fastnar de intill vår skuta. Häromdagen så hade vi två bollar mellan skrov och kaj. En fin läderkula som någon säkert blev ledsen över att den stack mot Danmark. Och den andra var en liten anspråkslös plastboll. Kanske minst lika saknad den.

Tidigare år så fiskade vi upp bollarna och hade dem ombord, men det började bli så många tillslut så nu får de helt enkelt ligga kvar i plurret. En tanke hade ju annars kunnat vara att sälja tillbaka bollarna och på så sätt hade vi ju kunnat finansierat vårt båtbygge.

Under den gågna veckan så har vi arbetat med relingen, förutom att vi haft fullt upp med allt annat i livet. Men vi hann med lite marint käk, och då inte sjömansbiff.

Från Gudagott så inhandlades denna marina kotlett. 

Och se här:

Vi blev så glada när vi vaknade och gick in på Klart.se för att kolla in dagens väder. En sol skulle infinna sig hela morgonen och eftermiddagen och sen skulle det mulna på lite till kvällen. Solen ser ju på bilden tämligen klar ut. Och vad händer? Det vilar någon slags förbannelse över Halmstad och då speciellt Nissan. Ett stort svart moln har legat stationerat över båten hela dagen. Inte ens fem sammanhängande minuter så hade vi sol. Men på kvällen stämde prognosen bättre. Då var det mulet, precis som lovat. Det kom även ett par droppar regn från solen till Tjoppes mindre glada vokabulär.

Något annat tråkigt som inträffat var att det kom en familj förbi båten. Nu är det inte tråkigt med familjer, men just denna familj som hade två barn i släptåg var riktigt besvikna på oss. Vi har tydligen förstört deras dag genom att avliva giraffen härom sistens. Nu hade barnen inget roligt mål längre längs deras kajpromenad. Vi låg inte på plus fast vi försökte sträcka på halsarna för att likna vår forne vän. Till faktum hör att giraffen var en lat jävel, han har mest kostat oss arbete. Det skulle skickas upp glass och annat stup i kvarten, och inte var han speciellt tacksam heller. Skulle inte förvåna oss om det är han som skickat molnet ovanför båten hela dagen som hämnd.

Men man kan ju se dagen som positiv ändå. Det har ju varken snöat eller haglat. Och de få stänk som kom från ovan var inte mer än att vi kunde bygga reling.

Den gamla relingen får samma öde som giraffen. Helena bänder bort en bit av den något till åren komna relingen.

Bitvis så satt relingen stadigt spikad i spanten. Men på andra ställen så kunde man lyfta hela relingen då spiken gjort sitt. Hög tid att ge båten en ny hållfast reling. Spantena är dock i mycket bra skick. Den nya relingen kommer att bultas fast i spanten samt att den kommer att plastas så det kommer att bli så starkt så.

Vi har innan vi byggde in brädgången lämnat ett brev till framtiden och en enkrona från 1972. Båten har en del bomärken vid detta laget. Och vad står det i brevet då? Ha ha…gissa det ni.

Knasigt men roligt.

Tjoppe vänder och bänder.

Limma och skruva, limma och skruva..

Sakta blir det bredare..

Tjoppe provgår på relingen. Nu återstår bara en långsida och akterpartiet.

Vi bröt upp därefter för att hinna med lite kontor innan sängdags. Hemmagjord pizza stod på menyn och det blev tidig sänggång. Trötta var vi efter denna solfattiga dagen och efter att ha sågats vid fotknölarna av två barn för giraffens bortfälle.

Motvind i seglen!

Tjoppe och Helena

Tjoppe och Helena

En vecka har förflutit. Under några dagar förlöpte Helena hemmet för en kurs. Hon hade några kämpiga dagar där det provades champagne och andra delikata drycker och inmundigade ankleverpaté, vaktelägg, pata negraskinka som kommer från vilda grisar som äter ekollon och där man ser ekollona som små delikata prickar i köttet, hummersoppa, ostar och förföriska efterrätter stod även på menyn.

Tjoppe var hemma och VAB-ade. VAB, det vill säga Vård Av Båt.

Vi kan konstatera att vi trivs bra på vår nya plats. Och som brukligt i vårt båtbyggarliv så bygger vi huvudsakligen utomhus under sommarhalvåret för att krypa in i vår grotta och bygge inne under vintern. Vår misil och tillika skorsten har vi målat klart och fraktat tillbaka till båten.

Här väntar skorstenen på styrhyttstaket.

Vi hjälptes åt att få till den svängda halvmånen av taket, den delen som sitter bakom skorstenen.

Och därefter kunde vi trä på skorstensröret.

Presenning på sen för nu väntar vi in plastarväder.

Istället gav vi oss på relingen, den gamla skulle väck. Tjoppe tog bort en fjärdedel. Och på babords sida vilket är lite lämpligare att börja. På nästan uteslutande styrbordssidan har vi förtöjt båten. Att slita bort relingen och därmed pollarna och förtöjningarna kräver lite tänk. Vi tror inte båten skulle ligga så länge vid kaj om vi kastade loss helt. Inte likt en väldresserad hund utanför butiken medan husse gör ärenden. Då mera som en unghund som fått vittring på en löpande tik.

Nu river vi det sista på båten, gammalt ska i land och forslas till tippen. Vi nyper oss i armen och tror knappt det är sant att det är den sista stora rivar-övningen på skutan. När Tjoppe tagit bort en bit av relingen så inspekterar han. Båtens spant ser mycket friska ut, och vår ventilation som sitter mellan varje spant inspekteras också.

Gammal reling tar farväl av båten.

Och hur bygger man då en reling. Det finns såklart flera sätt. Förr så gick de ut och letade upp rätt ek, rätt böjd där man kunde såga ur biten med samma böj som relingen krävde. Ett något svårt sätt idag då vi saknar en egen ekskog.

Vi började uppe vid stävbalken.

Oj vad plonkan sticker ut!

Den behövs tuktas. Vi hjälptes åt och skruvade den i båtens spant.

Första plankan på plats. Det ser lite tanigt och ostadigt ut. Men nu fortsätter vi att bygga på med nya plankor. Låter skarvarna ta slut på olika ställen hela tiden. Och så limmar vi och skruvar. Men andra ord använder vi samma teknik som när man gör limträbalkar. Och det är starkt så in åt h*e.

Tjoppe sågar bort lite av den plastade kanten, likt skägg, som sticker upp från brädgången. Att jobba på babords sida visade sig också vara trevligt då det är solsidan på eftermiddagarna.

Helena agerar levande tving. Hon håller i medan Tjoppe skruvar den limmade plankan.

Schysst kurva. Här har vi limmat och skruvat och den sitter fast i spanten rejält. Totalt blir det elva bräder i bredd för att nå rätt storlek på den nya relingen.

-Hej hej. Tjoppe drar skruv för glatta livet. När hela relingen är gjord så ska den slipas och formas i kanterna och därefter ska den plastas och målas.

Vi gav upp när det började bli sent och knorret i magarna kom. Innan vi avslutade helt tog vi lite diskussion. Vi konstaterade att vårt sätt att göra reling kommer att fungera mycket bra, det blir starkt och relingen blir lätt att forma och därefter plasta. Vi diskuterade våra nya pollare, hur de ska utformas och fästas. Då båten är en gammal dam på 80 ton så måste det vara rejäla saker som bultas fast i båtens spant. Likt hunden utanför affären är det ju bra om man inte använt sytråd som koppel. Vidare landade vårt snack på hur vi förtöjer båten när vi börjar närma oss pollarna. Då lamelltekniken går ut på att man sätter skarvarna omlott så är vi ju snart så långt gågna att vi måste slita bort relingen och därmed befintliga pollare. Vi kom fram till en bra lösning. Därefter plockade vi undan våra verktyg och gick in och åt gravad lax och till det en veteöl.

Något annat som hänt på båten är att vi numera inte behöver bli blöta när vi ligger och sover. Läckan i skylighten är fixad. Och nu har vårt rostfria galler kommit. Vi är enormt nöjda med gallret, snyggt arbete minst sagt.

Tjoppe stod länge och beskådade skylighten. Och så säger han till Helena;
-Skylighten är ju ingen stor pryl på en båt. -Nä, höll Helena med om. Tjoppe fortsatte; -Men den är sannerligen inte den billigaste delen på båten. Och så började han räkna ihop kostnaderna. Rostfria gallret, specialbeställda glaset, ekramen, gångjärn av modell rejäl och hög kvalitet (bara dessa kostade 1000 kronor). Och därpå byggmaterial, plast och färg med mera. När Tjoppe var klar med sin utläggning så har han räknat ihop. -Närmare 10.000 kronor har den gått på! Helena spärrar upp ögonen. Jo smakar det så kostar det.

Mycket glada är vi över vår dyra fina skylight. Och det har varit så generellt under vår byggartid. Att det kostar, oftast i tiotusenkronorsposter. För den som följt oss från början, minns säkert när vi insåg att när man bygger båt. Så tar det dubbelt så lång tid och dubbel peng mot vad man först planerade. Vi är nog benägna att säga att inte ens detta räcker. Det har nog såhär långt kostat det tredubbla och så även vad det gäller tiden.

Var det värt det? Svaret är ett rungande JA!!!!

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena

Ja vi har haft en trevlig helg med inte bara jobb, utan även nöje. Som den stora händelsen så startade vi motorn på båten och gav oss ut på Nissan. Huvudmålet var att flytta båten uppströms där vi numera har vår nya kajplats. Resan på vattnet blev ett trevligt inslag på en annars så arbetsam helg. Och kvällen avslutades med en öl på däckstaket i solnedgången. Ja värre dagar har man skådat i sitt liv.

Dagen började lite molnigt, men framåt eftermiddagen så klarnade det upp. Solen kunde titta fram och till kvällen så fanns det inga vita tussar kvar – utan bara en stor kvällsol som till faktum värmde.

Här ligger vi nu vid vår nya kajplats. Närmare centrum och mittemot så är husen lägre mot tidigare. Med andra ord så har vi kvällssol lääänge när vi sitter uppe på däckstaket och tar en kvällsöl eller liknande.

Detta är utsikten på insidan av båten. Gamla tullhuset som även besöksmålet Tropikcenter med diverse tropiska djur har varit inhyst i till att i dag vara kontor. Och på andra sidan Nissan så är vår utsikt följande;

Lägre och glesare bebyggelse och mera grönt således. Och vi är mycket nära stadens centrum.

Här har vi nyligen lagt till och Tjoppe lägger på nya förtöjningar.

De nya förtöjningarna har Felix af Lysekil splitsat. Tågvirket är av en fantastiskt hög kvalitet, likaså Felix arbete. Men som Tjoppe säger om sin far, ska han väl göra något så ska det göras ordentligt, annars kan man lika gärna låta bli. En devis som även verkar gälla på sonen tycker Helena.

Ja vi kommer att trivas på vår nya plats och vädret har ju lovat gott såhär långt.

Innan vi kom så långt så vi kunde trycka på startknappen och ge oss ut på Nissan så har vi arbetat med att tömma vår verkstad. Vi håller på att avveckla denna, inte helt självvalt då vi haft ett rivningskontrakt och det nu är dags att tömma lokalerna. Men tur i oturen så är vi nu såpass långt gångna i vårt båtbygge att vi faktiskt kan klara oss utan verkstad med lite god hjälp från vår egen båt och Tjoppes son som får husera det vi inte kan och vill göra oss av med.

Längst bak i båten, ett ännu inte iordninggjort utrymme får utgöra vårt förråd. Tjoppe kröp runt och dammsög ena dagen och nästa började vi fylla utrymmet.

Vårt färglager har här tagit sin plats. Färg till skrov och däck med mera. Många burkar är det, många burkar har vi kastat också.

Tjoppe sitter i bygglampans sken och filosoferar om hur detta utrymme kan användas på bästa sätt. Men det är ganska stort, den bakersta delen av skutan. Inte ståhöjd, men ett bra förråd dock.

Här följer en högst tråkig bild för er läsare, men värdefull för oss.

Färgkoden till våra vaniljvita väggar. Allt är uppmålat och sista burken kastar vi nu. Bättre färg har vi inte skådat, en fröjd att måla med. Nästa vinter är det dags att köpa ny för då ska vi förbättra de redan målade väggarna med ny omgång färg. Det kommer att bli ett halvtidsjobb att hålla båten snygg och uppdaterad i framtiden. Tidens tand gör att allt vill bli mer slitet, belastat, gå sönder..det är därför man inte ska ha förmycket i sitt liv om man vill hinna allt. Och som svar på alla som frågar oss vad vi ska göra när vi är klara med båtbygget så är svaret enkelt..vi ska måla och skura och förbättra! Det tar aldrig slut. Tack och lov!

Och här kommer färgkoden på våra röda dörrar.

Lite intressant är att det att våra förbipasserande söndagsflanerare ofta kommenterar våra dörrar, att de är så fina, höga och smala och att färgen är så snygg. Vi vill ju gärna hålla med såklart, men visa av erfarenhet så tycker ju alla människor olika. Speciellt kan man ha åsikter om andras val. Men på denna punkt verkar de flesta tämligen överens. Snygga dörrar och snygg färg! Vi tackar och bockar!

Och här är vår ljusgrå färg.

Som sagt så har vi kastat en massa och kört detta till tippen. I vårt tycke finns det två saker man kan göra för att få rent i själen och för att må bra – man städar och man kör till tippen.

Vad som står härnäst på agendan är att baxa ner vår skorten från verkstan. Den är numera svart, den står i verkstan som en enorm chackpjäs och väntar på nästa drag.

Hej och hå!

Tjoppe och Helena

Den tekniska avdelningen på ProjektSunshine fick inte youtubeinläggen att bete sig rätt i förra inlägget, så därför läggs filmsnutt no 2 upp i ett nytt inlägg.

Vi har fått ny kajplats 300 meter uppströms, och i samband med denna så passade vi på att se oss om i Nissan. Båten fungerade ypperligt, och solen sken och vattnet var platt.

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Följ med oss på en kort tur i Nissan.

Skepp och Hoj!

Tjoppe och Helena

Alla som tittat på vår lilla filmsekvens i förra inlägget, minns säkert hur Tjoppe berättade om vår skylight som läckte en aning. Och vår sopsäck som vi tejpat dit för att inte få in sågspån och ev vatten. Jättebra så långt.

Här är en bild på skylighten en solig dag. Locket har vi lyft av. Och på ramen under så har vi fräst i spår för att leda bort eventuellt regnvatten som letar sig in. Och så en rejäl list ska sitta emellan också.

Här kan eventuellt regnvatten rinna av och ner på det plastade däcket. Och det fungerar utmärkt, faktum är att vattnet inte ens verkar hamna mellan locket och ramen under.

Men så regnade det i dagarna två. Och vi menar att det regnade, inget uppehåll och det skvalade stundom. Och vi såg med fasa att det någonstans letade sig in vatten, som la sig i sopsäcken. Vi samlades båda kring skylighten för diskussion och felsökning. Vi väntar ju på en rostfri ram som ska sitta på locket ovanför glaset. Och i skarven mellan glas och ram så såg vi vattnet kunde tränga in. Vi har sikat kanten, men i väntan på ramen så är det bara gjort hjälpligt.

Nu var det så att ena kvällen när vi skulle gå och lägga oss, så kände vi på tejpen att den satt ordentligt. För ovanför oss så hade en skvätt vatten, kanske en tre-fyra deciliter samlat sig. Helena tryckte lite på säcken när hon satt i sängen och sa:

-Skulle vi kanske ta bort vattnet innan vi går och lägger oss, ifall tejpen lossnar!
-Nä, det är lugnt, svarade Tjoppe. Tejpen håller säkert.

Och så kröp vi ner och somnade bums.

01:30 så händer det.

Tejpen lossnar, och vattnet kan fara rakt ner i sängen. Och där ligger vi och sover!

SPLASH!! Regnvattnet landar nästan uteslutande på Tjoppe och vi far upp som skjutna ur en kanon.

Vad som sedan följde var att vi fick ta rätt på vatten och sängkläder och sopsäck mitt i natten. Till slut så kunde vi somna om – och innan vi släckte lampan på nytt så SKRATTADE vi. Så himla typiskt, så knasigt och så väldigt komiskt.

Nu väntar vi på ramen, som är på ingång och så ska vi fixa vår läcka.

I övrigt så har regnvädret bjudit på innejobb. Vi tog oss an skorstensröret i verkstan.

En rätt så roligt bild. Tjoppe fotar Helena i ena änden av röret där Helena står och tittar in.

Gamla färg- och plastrester och allmänt smuts blir här bortslipade. Helena kämpade på i ett sträck tills hela röret var slipat och rent.

Med radio och choklad som tillbehör så går det som en dans.

Tillslut så var momentet klart, och vi svetsade även på en liten arm som ska vara till ett fäste när skorstenen väl ska på plats igen.

Från slip-avdelningen till målar-avdelningen.

Här tog Tjoppe vid. (Nä det är inte bara Helena som målar, ibland byter vi)

Ett lager grundfärg, och Tjoppe börjar i toppen.

-Färdig, konstaterar Tjoppe. Och vi lämnar verkstan för lite torktid. Nästa lager blir svart.

Vi släcker lampan och ger oss ut i regnet.

-Hoppas maj månad blir bättre, säger Helena. -Mmm, Tjoppe håller med. Han säger inte så mycket mer för det behövs inte. För ingen har väl undgått hans tycke om regn. Och nu har de jäklans dropparna till och med hittat ner i sängen om natten.

Dripp-dropp-dripp-dropp!

Tjoppe och Helena

Vi visar här upp vår fina tv-möbel med tillhörande ställdon och tv-apparat. Vi får även se in i badrummet och i den stora hytten.

Glad Påsk!

Tjoppe och Helena

Påsken står för dörren och vi har vårstädat på båten. Känslan smakar gott. När det regnar arbetar vi med el och belysning på båten. Men faktum är att sedan vi rev överbyggnaden så har vädret varit överlag mycket gott. Mest uppehåll och sol, lite kallt några dagar men andra dagar har vårvärmen gjort sig påmind. Fika på däckstaket och ansiktena vända mot solen, livet känns extra underbara de dagarna.

Arbetet har senaste veckan varit koncentrerat till styrhyttstaket. Då den gamla styrhytten är en smal liten rackare som var brukligt på gamla fiskebåtar, så såg den lite tanig ut bakom den nya däcksbyggnaden. Och styrhyttstaket behövde då kaxa till sig lite. Med ett större överhäng och taket lite upphöjt så ska de båda byggnaderna harmonisera med varandra.

Bland det första vi gjorde var att plocka bort skorstensröret. När Helena tog bilden, så sprang hon fort upp på taket och tog det ena spännbandet och så lyfte vi röret upp på styrhyttstaket. Innerröret går nästan hela vägen upp så det krävdes lite styrka och högd för att kunna lyfta av det.

Tjoppe lyfter här skorstenen och vi baxar därefter ner det i bilen för färd mot verktan. Misstänkt likt en misil så sticker spetsen ut därbak från bilen och vi får köra med dörrarna lite öppna. Och vi undrar lite stilla hur vi ska förklara oss om farbror polisen skulle stoppa oss. Dåliga förklaringar hör nog till deras vardag. Och här springer de på två galningar som kör stridsspetsar i en picup på ett industriområde med den dåliga lögnen att det är en skorsten från en båt.

Som en sekvens ur en bättre bondfilm så kör vi försiktigt och välsurrad denna låtsasmisil till verkstan och där ställer vi upp den. Vi reser den upp och börjar båda att skratta. För hur kan längden vara så exakt att den gick att resa utan att slå i taket blev för oss en gåta. Löjligt perfekt!

Toppen på skorstensröret.

Tjoppe kollar upp och skrattar gott.

Och Helena gjorde sig kompis med skorstenen. Den ska bli svart och fin innan den träs tillbaka på sin plats på båten igen.

Tillbaka nere på styrhyttstaket så arbetades det flitigt.

Helena agerar pallbock. Plywoodskivan ska här mallas ut och skivan var lite väl stor utan detta extrastöd.

-Jo det går bra, deklarera Helena. -Fast lite tråkig utsikt! Glo in i en styrhytt är ingen hit.

Ja det mesta är runt och böjt på en båt så det är ett evigt måttande, ritande och mallande.

Med bara små detaljer kvar, böjen bakom skorstenen och lite sliparbete bland annat så väntar vi nu in plastarväder. Plus 15 grader vill vi ha innan vi plockar fram plast och glas som vi gjort så många gånger förut.

Kanske att man kan ha båtens namn på kantens framsida, idén kläcktes av en kompis och vi suger på karamellen.

Båten i April månad 2012. Nu har vi snickrat till taket på styrhytten. Helena vid sågen och Tjoppe på taket och bitarna har kastats oss emellan. När vi byggde överbyggnaden så gjorde vi likadant och den gången kom en dam förbi och tittade på våra virkes-kastar-konster i säkert en kvart och hon berömde ideligen. Med styrhyttstaket så kände vi att snitsen satt kvar. Fast denna gång utan publik, vilket i och för sig var skönt.

Nu kan vi snart gå över på att snickra ny reling. Uppehåll och plusgrader är beställt. Hör du det Pohlman!??

Kasta loss!

Tjoppe och Helena