-ÅH; FYY FAAAN!! Ljudet kom från badrummet. Vi har haft problem med avloppet då vattnet runnit dåligt ur handfatet. Nu stod Tjoppe på alla fyra och skulle fixa till problemet. Helena springer och tittar för att se varför Tjoppe skrikigt ut denna vokabulär.

-ÄCKLIGT!! Kommer det. Nu är Tjoppe inte en kräsmagad person så då måste det vara åtminstone jätteäckligt. När Helena får syn på Tjoppe så står han i skjortan och kalsonger, han hade inte dragit på sig arbetskläderna än för att skulle bara kolla lite granna närmare på problemet. Helena såg på skjortan, dyngsur och smutsfläckad och sen en stank. Blä, luktade skit.

-Jag plockade isär fel rör och fick allt skitvatten över mig, förklarar Tjoppe. Och nu håller jag för och kommer ingenvart för jag saknar ett par händer till. Jo det fanns mer äckelvatten att vänta om han släppte taget och Helena fick rycka in och trycka ihop rören och dra åt slangklämman och så var Tjoppe befriad. Berfriad från röret iallafall, men inte från skjortan och äckeldoften.

Stanken är tydlig i båten, det luktar…bajs! Som tur är har ingen annan än vi själva använt toaletten, om det nu är en tröst. Tjoppe torkar noggrant badrummet och kastar sina kläder i tvätten och fixar sig en dusch. Sen är han åter tillbaka och är rörmokare än en gång, på riktigt och på rätt sätt. Han ökar fallet mellan handfatet och kvarnen ytterligare och så får vattnet den avrinningen vi önskar. Det borde fungerat innan också, men det har väl blivit fel på tyngdlagen eller nåt.

Tjoppe har rörmokar-kepsen på, ja alltså inte en riktig keps, utan en symbolisk för vilket yrke han för stunden bär. Tjoppe är en man med många kepsar. Här har han dock bytt om och har rena (?) kläder på sig.

Strax därefter får vi besök på båten. Helenas arbetskamrat med flickvän. Vi visar runt på båten, och båda tänker samtidigt att…fy, och det som luktar bajs nere på undervåningen, vad ska de tro. Vi går vår runda och berättar och visar och kommer ner under däck. Och där luktar det..ja inte bajs iallafall. Utan mer som vanligt (vi tror detta iallafall så våra näsor inte bara hade blivit vana vid skitlukten). Vilken tur, vi pustar ut. I övrigt har vi skrattat gott de senaste dagarna, för vi har insett att aldrig har man väl visat upp sitt sovrum så i sitt liv som vi gjort senaste månaden. Nu gäller det att bädda om morgonen, vilket kan vara en bra hållhake för att få det gjort.

Under tiden som Tjoppe jobbat med avloppet så har Helena varit betydligt mer färggrann. Leveransen av färg har burits in på båten.

Många burkar är det, grundfärg och sen vit kulör till de stående ytorna och grå färg till de liggande ytorna. Med detta gjort så började vi blanda färgen för att grunda. Målet var däckstaket, äntligen ska det bli lite färg på det nyplastade.

Röra röra! Det tar säkert tio minuter innan man rört runt i färgen ordentligt så man kan blanda den enligt receptet. Och med en mindre burk med sig upp på taket så började Helena rolla.

Här grundar Helena och genast så blir det resultat. Färg betalar sig bra, har Tjoppe en vän som säger, och vi håller med. När Tjoppe plastade taket så var han stundom lätt irriterad, knäna värkte och han slog i huvudet i takstolarna titt som tätt. Nu blev det Helenas tur att brottas med platsen.

Tjoppe stack i väg på ett ärende. Plötsligt hör hon ett -HALLÅ!! Det är en kompis som kommit förbi, men Helena har inte så lätt att avbryta arbetet så hon ropar tillbaka att hon är på taket och målar. Kompisen frågar -Är det inte varmt däruppe? Det är svettigt, varmt och man får ont i knäna, men Helena slog inte i takstolarna med huvudet iallafall, kompisen fick svaret: -Allting är relativt, jämfört med 800 grader så är det riktigt svalt. Kompisen skrattade gott.

Vårt blivande soldäck, här kommer vi kunna sitta och avnjuta en kopp te eller ett glas vin i ett par baden-baden. Det blir ett annat år. Detta år blir det hårt slit liksom de senaste åren. Semester är inget vi har på sommaren, jo jo för visso från våra ordinarie jobb. Men det är bara för att kunna bygga lite extra intensivt under perioden.

Det här med måla är kul, förutom faktumet att det behövs många strykningar. Vår färg ska stykas två gånger med grundfärg och två gånger med kulörfärgen. Torktid däremellan.

Annars har koncentrationen legat lite mer akterut. Ett par fönsterramar har kommit på plats i styrhytten för att vi ska kunna se åt sidan och snett bakåt när vi är ute på det blå.

Nu är ramarna på plats, men vi glömde fota det färdiga resultatet. Nu kan styrhytten också målas men det blir efter däcktaket och däckväggarna är målade.

Och vår styrlåda som vi kallar den. Den har vi byggt upp sidorna på och fått till ett lock som fick måttas och mätas och mallas och tillslut hyvlas in på plats för att få den bra. Det här med båt är mycket speciellt och har man inte testat så ska man kanske inte göra det heller. För det finns ingenting som är rakt eller i våg. Denna skiva som var till vårt lock åkte guttaperkaboll ut och in mellan kaj och låda säkert tjugo gånger innan vi fick den perfekt. Och då är det bara en skiva bland allt annat som mallats och måttats så här långt.

Och tillslut så når man ju resultat, och då blir man ju onekligen nöjd, dels för resultatet och dels för att man inte behöver springa med den tunga skivan över relingen fram och tillbaka längre.

Nöjd Tjoppe pustar ut. Nu behövde då lådan en list att vila på mot brädgången. Och rita på insidan kräver en liten spänstig och vig person. Helena anmälde sig som frivillig.

-Nu kan du skjuta för locket så kan jag dra strecket, beordrar Helena. Hon brukar få ställa upp med sin litenhet, som visat sig vara en riktig storhet att besitta. I trånga utrymmet så sitter hon, handleder och fingrar som en smäck.

Vår styrlåda ska plastas och få ett svart lock och vita sidor så den matchar övriga båten. Vi hade nog skrivit tidigare att vi plastat klart för säsongen, men vi tog beslutet att göra styrlådan och göra klart skylighten som behöver plastas upp lite mer på sidorna, så kan vi få allt målat denna sommaren.

I vanlig ordning så rollar Tjoppe och Helena hantlangar.

Gammal färg måste slipas bort först innan plast och glas åker på. Och vi jobbar med mindre mängd plast eftersom det är ett pyssligt arbete. Man vill inte att plasten ska börja härda innan man är klar. Liten roller gör det lättare (men tar längre tid).

Inte här tog vi kort på lådan när vi var klara. Men så är klockan också rysligt sent när vi slutar vårt dagsverke. Så sent så det nästan är nästa dag. Och Helenas semester är snart till ända. Hon säger till Tjoppe -Vi hann ju rätt så mycket på semestern, men vi gjorde inte så mycket semester-aktigt! -Nä det blev lite skralt med den varan, en dag ute på sjön och en dag i Göteborg och Tjoppe fortsätter: -I höst när vi isolerat överbyggnaden så tar vi det lite lugnt någon månad, som vi gjorde efter att vi plastat skrovet. Helena nickar instämmande.

Alle man på däck!

Tjoppe och Helena