Vi vaknade till en fantastisk vårsol, klarblå himmel och utlovade härliga 10 grader. Vi tog en långfrukost tillsammans innan vi hoppade i våra arbetskläder och stängde dörren efter oss. På båten har vi klivit upp en våning på allvar nu. Visst återstår lite detaljer nere under däck, vi ska sätta lite lister och olja garderober och fixa till sängar. Men det är sådant man kan göra lite i omgångar när man har en stund över.

Väl nere på båten så badade allt i sol. Vattnet glittrade och solglasögonen åkte på. Vi kollade av och mätte lite på båten innan vi for iväg för lite inköp av mer virke.

Tjoppe kollar in virket. Helena bockar av vartefter vi handlar det som står på inköpslista. Ja lista och lista, det är nu inget papper direkt utan en träkloss som hon antecknat på med byggpennan.

Trevlig personal på Optimera, ja och på alla andra ställen vi handlar också såklart. Just nu så har Optimera det mesta av det vi behöver för kommande bygge. När vi lastat in det vi behövde så tog vi ett snack med personalen. Vi hade lite frågor och vi fick god hjälp och dessutom ett anteckningsblock med almanacka och penna som vi kan skriva våra inköpslistor i. Den gamla träklossen kunde kasseras. Mycket nöjda åkte vi tillbaka ner till båten, konstaterade att anteckningsblocket passar som en smäck i byxfickan. Vi bestämde oss för att börja arbetsdagen med att ställa upp bord och stolar på kajen.

Ingen snö, ingen kyla…vi överlevde även denna vinter. Fast det brallar i lite i vinden. Vår giraff har fått sjalen på svaj. Och i vinden så ser han ut som en snabbt framfarande häst med manen ståendes i vinden.

Ekipaget på väg mot blåkulla månne, nu är det nära till påsk.

Inne på båten har vi kommit igång med däcksbyggnaden. Det ser lite suspekt ut med ett hus i ett hus med tanke på överbyggnaden. Konstruktionstänket har varit igång en tid och nu vet vi hur vi ska göra för att det ska se så marint ut det nu kan göra med en såpass stor byggnad på däck samt för att den ska vara hållbar och stadig för såväl kraftigt väder som för sjögång.

Väggarna kommer att vara svagt inlutade och taket är välvt liksom att hela byggnaden följer parallellt med relingen, svagt svängt och i fören på däcksbyggnaden så möts sidorna i en rund båge. För att få till detta så böjs alternativt lamellimmas virket.

Här har vi kommit igång. Det går åt att vara två när man ska få till rätt lutning och sväng på grejjerna. Konstruktionen stöttas upp vart efter.

Närmare tjugo takbjälkar ska tillverkas. Helena lamellimmar och skruvar.

Tre bjälkar i stöten. Vi har gjort några under veckan som gått.

Tjoppe ska kapa dem i rätt längd, men provar hållfastheten först. Med sina stadiga kilon så gungar han rejält för att se om de bångnar något under tyngden. Men de är omutbara, de verkar kunna stå pall för ett smärre världskrig, så stadiga är de.

Ett härligt team är vi när vi sätter fart. Helena står på tillverkningsenheten. Tjoppe arbetar ute med att kapa bjälkarna i rätt längd och skruva tid dem. En efter en börjar de ta plats och man börjar skönja utseende och form på den tilltänkta byggnaden.

Då och då stannar vi upp, tar en diskussion och mäter och kollar med med laserpass, vattenpass och måttband att allt stämmer. När vi slängde upp den stora övertäckningen så var det inte direkt millimeterprecision som gällde. Nu är vi ytterst noggranna, för denna blir ju permanent.

En triumfbåge månne? Här bygger vi runt.

Och när vi höll på som bäst så ringde mobilen. Tjoppes gamla arbetskollega och gode vän hade hamnat i nöd. Han stod med sin MC som inte ville starta vid en av stadens bensinmackar. Han behövde vår hjälp.

Vi for iväg med startkablar för att undsätta den gode vännen. Det hela var avklarat i ett nafs, det blev ett roligt brejk att kunna rycka ut och vara behjälplig. Efteråt så tog kompisen sig ner till båten för egen maskin och tittade in på vårt bygge. Tur att man hamnar i nöd ibland så man får anledning att träffa sina vänner.

Efter besöket så behövde vi en paus, en kopp te i solen satt inte fel.

Än värmde solen fast det blåste en hel del. Och så ringde mobilen igen. Någon ny kompis i nöd kanske?! Nä denna gång var det Tjoppes dotter. -Hej Pappa, jag åker till BB och föder nu!!

Nu kom spänningen på topp igen. Tjoppe på väg att bli morfar och då gick det inte riktigt att sitta still längre.

Tjoppe i väntans tider, min lilla tös ska bli mamma säger han stolt!!

Innan vi fortsatte med däcksbygget så gick Tjoppe och hämtade glaset till skylighten som vi fått levererat. Och så visar han upp den för Helena som inte sett glaset än.

– Jo jag får nog träna lite på att bli morfar, det är hög tid. Små barn ska man lyfta upp i luften och gulla med, så här!! Tjoppe visar Helena, och visst har han lyft små barn förut, tekniken sitter som en smäck!

Efter denna glasklara uppvisning så fortsatte bygget.

Vi höll på som bäst en stund till och tog sen lite möte och snack om hur vi lägger upp kommande arbetsdag. Det kändes rätt att avrunda för dagen, så vi åkte hem i inte en allt för sen tidpunkt.

Ute så var himlen fortfarande knallblå, även om solen stod lite lågt på himlen. Och vi åkte hem för lite god mat.

En god gulaschgryta med ris och fräscha grönsaker förgyllde vår tid i väntan på samtalet. Och halv elva på kvällen så ringer det.

-Hej pappa, nu har hon kommit och allt har gått bra!

Så trevliga nyheter, vi skålade för morfadern och för dottern och svärsonen som nu blivit familj. Och sen kröp vi ner för lite god sömn i bingen. Vi somnade på stört!

Flaggan i topp!!

Tjoppe och Helena