Quidquid latine dictum sit, altum videtur!

Så kom då den efterlängtade dagen då man kunde lägga i några av sina lagringsviner i vinkällaren. Det här med att lagra vin är inte så märkvärdigt egentligen. Det mesta vinet på marknaden är redan drickklart när man köper den i affären. Men visst förändras vinet av tid, och då inte alltid till det bättre tyvärr. Men med rätt miljö och rätt vin så blir tre till fem års lagring mumma åt vinets utveckling. Till största del så betyder kanske lagringen att man har en chans att njuta av sitt vin en längre tid odrucken också. Har man kommit över små partier så vet man efter fem år att det finns inte en uppsjö av vinet kvar, kanske ingen annan än ens egen. Och då, den dagen man bryter flaskan i glada vänners lag och lagar god och passande mat till, så förhöjs känslan och sinnena. En del tycker kanske att detta blir dyrt, men enligt devisen att ”hellre ett litet välsignat glas än en hel dunk” så är detta faktiskt billigare nöje. Vin ska drickas med känsla i måttlig mängd då blir den som bäst.

En vinkällare brukar inte se ut som våran, den saken är säker.

Vi återvände till vår djuraffär, Arken Zoo för inköp av vår sand. Vi hittade akvariegrus i önskad färg och storlek. I affären kom vi att prata med killen som arbetar där, en himla duktig kis och möjligen biolog för detta kunde han på sina fem fingrar. Vi kom att prata om fiskar och akvarium och han svarade på vår lite konstiga fråga om man kan ha akvarium på en båt. Vid första tanke så låter ju detta inte så konstigt, men tänk ett akvarium fullt med vatten och fisk och så kommer man ut på sjön och det blir sjögång. Då skvalpar det över och stackars fisken blir sjösjuk, eller?! Vi tänkte att klart man ska ha fisk på en fiskebåt. Och vår dumma fråga visade sig inte vara så dum.

På Arken Zoo så hade de svaret, att man kan helt enkelt limma igen locket om man skapar ett  ekosystem för fiskarna, och med ljuset så styr man algproduktionen. Han berättade vad som krävdes, bland annat så var det en god idé att ha räkor i akvariet också. Så pekade han på ett akvarium och vi stack fram våra näsor och glodde. Och se där, där fanns det små röda räkor på botten. Killen sa att ha räkor var även ett bra raggningsknep, för man kunde alltid säga till tjejen att -ta med vinet du, så håller jag med räkor! Vi skrattade gott. Vi bestämde att suga på karamellen avseende ett litet akvarium på båten, kanske något att planera när höstmörkret kommer. Vi blev glada av det proffsiga kundmötet, denna killen skulle man kunna stå och prata med hur länge som helst för det var väldigt intressant. Vi lär återkomma!

Pisces natare oportet! (fiskar måste simma)

Förutom sanden så hade vi laddat med en skål sten och snäckor som samlats ihop längs livets resor under många år, den första stenen kommer från stranden i Freshwater Bay på Isle of White, kring år 1980-81. Där har vi båda varit.

Helena skär ett snitt i påsen och häller ut sanden i vinkällaren.

Så knasigt, man blir lite barn på nytt när man får skapa.

Första flaskan ut, ett vitt rieslingvin med mycket hög fruktsyra, nödvändigt för att kunna vara lagringsbar.

Med vinflaskor och sten och snäckor på plats så kom funderingen på om flaskorna verkligen skulle ligga sådär stelt och rakt bredvid varann. Nä lite omstuvning och det fick bli på annat vis.

Nu rymdes inte lika många flaskor, men så är ju vinkällaren lite av en möbel också och då ska man inte övermöblera.

Det här är ett spännande vin, Boekenhoutskloof en Syrah från 2005. En trevlig Sydafrikan och den är inköpt för över två år sedan och går inte att få tag på längre, då den kom i litet parti till Sverige. Planerad lagringstid är ytterligare tre år. Vi har druckit den förut, inte samma årgång dock, efter en lagringstid på fem år och vinet var fantastiskt. Vacker flaska och etikett dessutom.

Sådär, då är glaslocket på. Nu syns flaskorna ganska väl då fotot är taget med blixt. Annars, när man tittar så är glaset mörkare och miljön är sval och stabil, precis som vinerna vill ha det.

Under tiden Helena fixade till vinkällaren så höll Tjoppe på uppe på däck. Han kom ner och visade upp sin skapelse. Han hade kört ett bits med skruvdragarens hjälp rakt på tumnageln.

Aj aj, det gör ont. Det blev en blödning under nageln och då det inte finns plats för att svälla så gör det jävulusiskt ont. Tjoppe visade prov på sin vokabulär, till den grad att Kapten Haddock blev chockad!

Vi gjorde ett brejk och plockade fram lite mat och grillen och dukade för lite lunch. Solen var skön och värmde.

Solen glittrade sig i vattnet, vilken medicin. Till och med Tjoppes tumme mådde bättre nu.

En enkel grillad köttbit och en fräsch tomatsallad med rödlök och mozarellaost och balsamicovinäger på. Till det ett glas chataeu du l´eau (vatten) och festen var ett faktum.

Eller som det heter på latin; ”in vino veritas, in aqua sanitas” och som betyder; I vinet sanningen, i vattnet hälsan!

Efter en stunds mat och prat så började vi rensa upp på båten, städa är kul i synnerhet på våren.

Och därefter åkte vi och handlade lite virke.

Med nästan allt klart nere under däck så har vi kommit till läget att börja ovanpå däcket. Det blir sommarens projekt och vi var laddade upp till tandraden.

Så mycket mer hann vi inte denna dag, men så var det inte vilken dag som helst. Det var dagen då vinflaskorna fick flytta till båten och då solen stod högt på himlen. En fantastisk dag, och onda tummen glömdes fort bort.

Alle man på däck eller kanske crea diem; skapa dagen!

Tjoppe och Helena

(Quidquid latine dictum sit, altum videtur = allt som sägs på latin låter djupsinnigt)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s