Idag har våra vänner fått gamla bullar. Vår båtgranne Per har upplyst oss om att våra vänner faktiskt heter Andy och Måzart. Passande namn tycker vi.

Tjoppe och Helena!

Vi har varit på möte med båtklubben. På dagordningen stod bland annat att se över allas båtplatser, att man betalar för rätt antal meter och att man ligger på sin rätta plats. En härlig salig blandning av människor är engagerade i båtklubben men alla med samma intresse av båtar och dess kaj. Olikheten syns bland annat i vad vi har för flyttyg och hur vi lever och använder denna. Några har stora motorbåtar, andra en segelbåt. Någon har en pråm och några tokar som vi har en skuta osv. Mötet gick jättebra där vi planerade positiva förändringar för kajen och klubben. Inte minst att få igång ett bra samarbete båtägare emellan. För vår del så blev detta ett otroligt positivt steg framåt då vi haft en önskan att få flytta vår båtplats högre upp mot slottsbron och således centralare. Detta lyssnades på och vi fick vår önskan uppfylld. Vår nya plats är 150 meter uppströms i Nissan och precis nedanför Tropikcenter. Alla som drivit företag vet hur viktigt läget är. Vi bockar och tackar båtklubben Najadens engagemang och positiva inställning. Vi är mycket mycket nöjda! Nu återstår bara några få detaljer kvar innan vi är klara att dra igång verksamheten*smile*.

Land i sikte!

Tjoppe och Helena

Stå vid rodret!

Tjoppe och Helena

Tjoppe har som vi skrivit tidigare en rad olika kepsar. Ibland har han målarkepsen på, för att sen byta till elekrikerkepsen, eller snickarkepsen osv. Nyligen kom en ny okänd keps fram, frisörkepsen. Tjoppe fixade Helenas frilla när hon skulle på fest.

Det är svårt att hitta ett bra träspackel för diverse mindre skavanker i skrovet. Här testar vi med fönsterkitt. Frågan är om det blir shit med kittet?

Lägg till!

Tjoppe och Helena

Det här är frihet!

Två riktigt bastanta damer på 80 ton styck blir här isärputtade för att flotten ska kunna komma emellan. Inte dåligt av en tjej på 55 kilo.

Att tillverka plugg är ju riktigt roligt. Och fort går det. Känns som man var tillbaka i plugget och träslöjden på högstadiet. Vi två hade träslöjd ihop, Helena enda tjejen samt de flesta killarna i klassen. Och när Tjoppe såg att tjejen behövde hjälp så erbjöd han sig. Men han fick ett litet uppstudsigt svar "kan själv". Fast det svaret speglade nog inte alltid att Helena kunde själv men att hon var för stolt och envis och skulle klara det själv till varje pris. Envisheten sitter nog kvar än idag, men hjälp tas gärna emot. Eller inte. Beror nog på vem av oss man frågar..

Lätta ankar!

Tjoppe och Helena

Lägga däck var det som Tjoppe gjorde medan Helena oljade båten. Med lite trix och fix för att få bitarna perfekta så blev det tillslut jättebra. Nu behöver vi mer virke för att fortsätta lägga pusslet. I gamla tider använde man sig av ekspik eller däckspik även kallad. Vi har skruvat dit plankorna. Skruvhålen kommer vi täcka med plugg..

När däcket sen är lagt helt och hållet så slipar vi av hela däcket för att få det riktigt fint på nytt. Skönt att ha kommit så här långt, nu får vi äntligen börja bygga och vi har slutat rasera.

Första strykningen av båten med linolja och terpentin. Helena strök hela båten på bara en och en halv timme. Och det var välbehövligt, trät sög oljan som en bättre svamp. Linoljan luktar fantastiskt gott, iallafall för ett par med bakgrund från skärgård och båtar. Började först med att surra flotten men då det gick så fort att stryka båten så kändes det onödigt. Chansade lite men hade mobilen i fickan ifall flotten skulle glida iväg från båten, så man kunde ringa på undsättning. Men så roligt blev det inte.

Sol i sikte!

Tjoppe och Helena