Ännu en dag utan möjlighet till att måla. Men vi fortsatte glatt med att malla ut, såga till och skruva dit skivor på däck. Denna gång i fören.

När vi höll på som bäst så hörde vi en man i dörrhålet ropa: -HALLÅ!?? Vi la ifrån oss skruvdragare och mallar och gick fram till dörren och tittade. Där stod en trevlig äldre herre och sa; -Jag tycker ni är så flitiga som arbetar på båten och gör den så fin, ni är verkligen beundransvärda. Så sträckte han fram en handplockad bukett och lämnade över den. Sen promenerade han vidare. Vi stod lite förvånade kvar, men väldigt varma om hjärtat.

Mannen hann berätta att han brukar promenera förbi och se hur vi fortskrider med bygget.

 Vi fortsatte med att lägga däcket i fören, Tjoppe mallade och sågade kantbitarna och Helena borrade och skruvade skivorna. Sen ringde det på Helenas mobil. Hennes mammas gamla kusin Lasse ringde. Ett trevligt samtal då de inte setts på fyra år. Lasse har vi en del gemensamt med, då han trots sina 80 år fortfarande är yrkessam och arbetar på ett båtvarv. Kontakten gällde främst en adress som vi varit ute efter. Helenas mormor växte upp i Trollhättan och vi har en inplanerad resa dit. Och nu råkade Lasse känna till vart hans mamma tillika Helenas mormor växte upp. På Spannmålsgatan 9 i Trollhättan. Så nu ska vi dit vad det lider och gå i samma fotspår som ett par-tre generationer tillbaka. Att känna till sin historia tror vi är viktigt för att känna sig nöjd och orientarad i livet.

Riktigt glada över att denna dag, trots avsaknad av sol, ändå innehöll två trevliga äldre män som värmde våra hjärtan. När vi var klara med arbetsdagen så åkte vi hem, googlade på adressen vi ska besöka och åt en fantastisk middag. En liten aptitretare till förrätt, avokado med räkröra. Till varmrätt så blev det ugnsbakad kycklingfilé som först legat i marinad ett halvt dygn med purjolök, lime och timjan. Till det kokt potatis och sås på skyn från ugnsbaket. Mmm!

Trevlig spis!

Tjoppe och Helena

Hmmm..något målarväder såg vi aldrig till under gårdagen. Det regnade exakt varenda sekund hela dagen. Fast med en hygglig väderrapport inför kommande vecka så kände vi inte någon större frustration. Bäst att nyttja situationen bäst. Med andra ord så började vi arbetet med att fika och lägga upp snacket. Och så var vi där igen, upp och ner på stolen, fram med tummstockar och diskutera och hitta lösningar. Denna del av arbetet tillhör nog det roligaste..

Ämnet som stod på agendan rörde däcket, som vi måste lägga innan vi fixar ventilationsrör och brädgång på insidan. Då vi kommer att plasta även brädgång på insidan och skandäcket så skruvar vi plywood på däcket. Närmast brädgången ligger en upphöjning på däck, och även i fortsättningen så blir däcket så, då vi lägger en ca 40 cm bred remsa som vi fasar i kanten för en snygg övergång. I vår vilda diskussion har vi nu bestämt var dörrarna till det kommande däckshuset kommer att placeras.

Och hela tiden smattrade det på taket från regnet…

Först mallar vi däcket och sen sågar vi ut biten i plywood. Riktig lyxdag, som firades med nytt sågblad till Tjoppes stora glädje. Bra verktyg gör skillnad.

Helena skruvar fast skivan i däcket.

Sen fixade vi kantbiten, fast den har vi inte fasat och skruvat ännu.

Sen gjorde vi om proceduren på andra sidan om styrhytten. Och vi kunde använda samma mallar som på andra sidan, tala om att de kunde bygga båtar förr utan en massa matematiska uträkningar med hjälp av datorer. Vi kan konstatera att båten bara skiljer sig några millimeter på styrbord och babords sida på däck.

När Helena stod på knä och skruvade fast skivan på babordssidan så ropade hon plötsligt, för det regnade ju för fullt fortfarande, att: -Jag såg en blixt, det har nog börjat åska!! Tjoppe skrattade glatt bakom, och när Helena vände sig om så höll han kameran i handen. Det var kamerablixten hon hade sett blända till.

En till kopp te hann vi med innan vi började städa på däck. Sen åkte vi hem och åt en köttbit smaksatt med mango chutney och vitlök och till det en god sallad.

Kryssa lugnt!

Tjoppe och Helena

Hej och hå, då var vi inne i ett mer intensivt byggande. Riktigt roligt och nu hoppas vi på bland annat bra målarväder då brädgången är helt färdigplastad. Det kliar i fingrarna men i skrivande stund så har vi ett stilla men vackert regn utanför. Fast enligt Tjoppe så finns det inga vackra regn, han sågar all slags nederbörd.

Nere i maskinrummet så har vi fått upp lite rostfria lister, detta utrymme är där vi hunnit längst kan vi konstatera.

Rostfritt tycker vi om, praktiskt och underhållsfritt!

För ett par år sedan såg maskinrummet helt annorlunda ut. Ögat får nu betalt och utrymmet har vi anpassat efter de tankar som vi snart ska kånka ner..

Men nu lämnar vi maskinrummet för att se vad som händer där ovan.

Här tvättas skrovet fritt från slipdamm. Tyvärr sitter gamla tejpen från presenningen som berg, så den ger vi oss på nästa sommar. Någonstans måste vi hela tiden sätta gränsen.

Sen lite lunch och en tripp förbi verkstan..men vad är nu detta? Trädet på gården har blåst omkull och det har blivit en jättebuske utanför porten.

Ganska snyggt kan tyckas men visst problem att komma till med bilen. Tillbaka till båten och så plastade vi det allra sista på utsidan, toppen på stävbalken.

Först slipa och spackla och sen fram med plast och glasfiber. Tjoppe har fin utsikt från fören.

Sen tog vi en paus, ja vad vore livet utan pauser. En stund för spex och skratt. Innan vi åkte hem så städade vi och sen väntade en trevlig middag med gäster. Trevligt trevligt och det bästa av allt…en ny byggardag väntar!

På rätt köl!

Helena och Tjoppe

Nu är det länge sedan vi hörde av oss med ett inlägg..vi har haft fullt upp, dels med båten, men främst med våra andra arbeten plus att vi haft besök från ett gäng Stockholmsungdomar som la beslag på vår lägenhet här på Wallstreet. Själva har vi campat och således haft väldig knapp datortillgång. Denna vecka har vi bytt ut ungdomarna mot ett trevligt Englandsbesök. Ja det är således fullt upp..

Vi har haft den årliga Marinfestivalen här i Halmstad. Vi hade första parkett att se de fina båtarna. Gamla fina båtar. Men så helt plötsligt så kom det något konstigt i vattnet. Först på avstånd så vi såg inte riktigt vad det var..

Ett par strålkastare riktades mot vår båt..

Ja så kom den förbi, ett par ungdomar åkte förbi i en bil i vattnet och vinkade glatt som om det var det mest självklara. Och vi som trodde att vi var konstiga *ler*.

Och medan de andra mer riktiga båtarna åkte förbi så arbetade vi på vår flotte för att avsluta plastandet av brädgången..

Även nere i maskinrummet har vi arbetat undan en del. Den permanenta elen börjar hamna på plats. Stegen är åter uppställd och på sin rätta plats. Det börjar se riktigt prydligt ut.

När tidiga hösten infaller ska vi bära ner pannan och få igång värmen på båten.

Nu väntar snart lite ny ledighet och förhoppningsvis härliga byggdagar. Vi kommer att rapportera givetvis.

Alle man på däck.

Tjoppe och Helena

Vi har haft besök i staden av tre stora segelfartyg som ingår i Tall ships Race. Detta är ett av världens största havskappsseglingsrace och även ett ungdomsprogram där hälften av fartygens besättning måste bestå av såkallade trainees mellan 15-25 år. Tre magnifika fullriggade segelfartyg där den största är nämare hundra meter lång angjorde Halmstad och givetvis var vi där på ett litet besök.

Lite blandade marina bilder, titta och njut..

Ordning och reda på nagelbänken. Nagelbänk är ett bräde på segelfartyg där tågvirket för justering av segel förvaras och fastgöres.

Hissa segel!

Tjoppe och Helena

Efter en intensiv arbetsvecka så blev det äntligen helg. Vi bjöds på regn på morgonen, ett ganska stilla och skönt regn. Fast nu finns det inga sköna regn i Tjoppes värld. Iallafall så kunde vi med gott samvete ligga och dra oss länge på morgonen. Sagt och gjort, sovmorgonen blev så lång så vi missade frukosten och gick direkt på lunchen.

Sen ordnade det mesta upp sig, regnmolnen skingrade sig och en blå himmel och sol kom fram till förnämliga tjugofem grader.

Helena gav sig på att städa upp brädhögen som blivit hyggligt stor under månaden vi hållit på med brädgången.

FÖRE:

Efter:

Tjoppe höll under tiden på att titta på hydrauliken till styrningen och därefter gick han ner i maskinrummet och slipade och oljade golven i de två färdigmålade båsen.

Här ska snart fernissas så vi kan ta ner pannan så vi kan ansluta golvvärmen..

Därefter plockade vi fram våra plastattiraljer och plastade resten av brädgången första lagret. När vi kom runt båten och plastade sidan in mot kaj så behövde Tjoppe inte Helenas assistans. Helena passade då på att ösa lilla Trissjollen fri från regnvatten. Av en händelse så sken solen skönt, och det kluckade fint under båten så hon la sig ner ett tag och bara njöt. Tills Tjoppe kastade en kanna vatten över henne. Ja så går det när man smiter från sina uppgifter *ler*.

Nu hoppas vi på en bra plastar-dag då vi kan plasta med glasfiber. Väderleksrapporten ser lovande ut, utan några sköna regn.

Vi for hem och hittade gammal potatis i kylen. Det blev en härlig klyftpotatis med vitlök, dill och timjan och till det en god köttbit och grillad tomat som serverades på terassen. Kanske ett glas vin också, helg och allt.

Aj aj Kapten!

Tjoppe och Helena

I en härlig sommarvärme kunde vi då äntligen plocka fram plast, glasfiber, styren, aceton, rollrar och hinkar etc.

Det var fina 34 grader inne på båten och 35 grader utanför i skuggan. Plåttaket hjälper nog till att få luften att hetta till lite extra. Arbetskläderna klistrades härligt fast på kroppen och svettdropparna kröp ideligen fram på våra pannor.

En rivig tjej! Helena gav sig på att riva glasfiber.

Det kräver sin teknik att riva glasfiber, kanterna behövs rivas för att det inte ska uppstå några kanter i skarvarna på den plastade ytan. Och handskar är ett måste!

Om en pappa häller upp plast, får man en plast-pappa då?!!

Fatet med plast har vi hämtat från verkstan. Här laddar Tjoppe hinkarna med fyra liter i varje. I denna värme måste man arbeta med mindre mängder då plasten snabbt börjar härda (eller brinna som man säger).

Att plasta är lite som att göra en lasagne. Första lagret rollar man bara med plast, utspätt med styren för att det ska gå in i fibrerna och fästa ordenligt. Därefter blir det varvat plast och glasfiber till önskad tjocklek och så arbetar man bort eventuella luftfickor med stålrollrar. Plast är ett roligt material att arbeta med tycker vi båda. Men oj så knepigt det är att stå på en flotte och plasta när det är krabbsjö och blåst.

Som alltid så tar dagen slut och vi fick plocka ihop våra saker.

Denna dagen gick vi inte hem för att äta mat utan vi blev bortskämda av Tjoppes son med familj som bjöd på en fantastisk sommarmiddag och en grymt god bärpaj med vaniljsås till efterrätt. LYX!!! (Tusen tack!)

Gira babord!

Tjoppe och Helena

Vi började med en promenad ner till båten. Bilen hade fått stå kvar för kvällen innan då vi haft trevligt besök, lite barn och därefter en kusin till Helena. Trevligt och sent blev det när vi satt intill vattnet och åt jordgubbar, vetelängd och kaffe på maten.

Denna dag skulle bli varm, kvicksilvret hade redan passerat tjugofem grader, och vi började sedvanligt med att gå ut stenhårt, med en – FIKA!

Därefter plockade vi fram det vi behövde för denna dag. Vi har äntligen kommit in på nästa moment, av ett mer dammigt slag.

En bänk, 25 kilo spackel, två vinkelslipar, trasor…

Först slipade vi bort lite av den blå färgen på skrovet för att få bra fäste för spackel och kommande nya lager plast. Alla skarvar och ojämnheter spacklade vi igen. Och när det härdat så fortsatte slipandet.

Det var glest med människor på kajen, de flesta hade nog sökt sig till badplatserna denna stekheta dag.

Tjoppe jämnar till kanten på spygatten.

Och när vi var klara så var båten slipad och vi fulla med damm, en dusch stod på to-do-listan!

Kvällen var varm och skön och när vi åkte hem så åkte vi över på andra sidan Nissan för att ta en titt på båten från håll. Brädgången och spygatterna blir mycket bra. Nu väntar mer spackling och en dekor på brädgången i stävern. Sen kan vi börja plocka fram plast och glasfiber..

En välbehövlig dusch hemma och därefter Robban Broberg på TV, en härlig avslutning på dagen.

Kasta loss!

Tjoppe och Helena

Måsarna nere vid kajen har varit helkonstiga. Nu är våra naturkunskaper något begränsade, men dessa tre fiskmåsar höll på med en konstig dans och sång..nä, skrik kan det närmast kallas. Hade de varit två i antal så hade vi nog gissat på parningsdans, men tre?!! Efter att vi stått och förundrats över denna pippidans så fortsatte vi med projektet. 

Nu har vi hängt och klängt klart på utsidan av båten för denna gång. Den nya brädgången är på plats, och den ska nu spacklas och slipas för att bli jämn och fin inför kommande plastning.

Här pågår tillverkning av spygatter..

Två spygatter på varsin sida av båten..

Aktern klar..

-Ahhh, en ny variant på glassbåt. Klart vi måste ha en glass då. Vi hittade den när vi åkte iväg för lite införskaffning av virke..

Väl tillbaka på båten så arbetade vi på med stävern och fören. Det är ordentligt språng på båten så här hamnar brädgången högt över havet. Flotten, arbetsplattformen och handräckning innefrån båten krävdes för att göra jobbet.

Helena skruvar medan Tjoppe står på flotten och drar vitsar..

Ja och en och en annan var riktigt rolig, nästan för rolig för det blev svårt att utföra jobbet..

Tjoppe står i solen och skruvar..

Helena förser Tjoppe med verktyg och skruv..

Helena spanar in utsikten..

Jo visst duger utsikten när man sitter och jobbar och hänger i fören på skutan..

Sen blev det rast och lite förtäring. På glatt humör så småretas vi lite allt som oftast. Nu fick det sig någon kulmen för när Helena var snabb med en retsam kommentar, så sa Tjoppe att nu får hon passa sig. Han var blixtsnabbt i land och in på båten. Detta händer ibland och då lyfter han upp Helena och bär ut henne på kajen och hotar kasta henne i kalla Nissan. Varpå Helena ber om nåd. Ok, för denna gång säger då Tjoppe och släpper ner Helena –  på kajen alltså. Sen skrattar vi. Just denna gång så hann Helena undan, så när Tjoppe kom inhoppandes på båten och säger med en barsk-full-i-skratt-röst att -VAR ÄR DU???Då hade Helena gömt sig och nu är vår båt lite större än de flesta andras så Tjoppe hade att göra ett tag. Helena blev tillslut hittad, på lilla toaletten som hon kaklade för inte så länge sedan. Sen blev det – inte ett dopp i Nissan. Benådad på nytt. Och skratt!!

Därefter kom vi igång med jobbet igen.

På ena sidan av stävbalken så gick arbetet som en dans..

Men på den andra sidan så fanns en gammal rostig ankar-rulle som gjorde att vi fick riva en hel del för att få bort den.

Hål i båten!!

Äntligen fick vi loss ankar-rullen. Den har sett sina bästa dagar!!

Och med gemensamma krafter så fick vi bort den sista biten järn som stävbalken varit beklädd med.

Med kilometerlånga armar och krokiga ryggar så åkte vi hem och åt Tacos.

-Klart Skepp!

Tjoppe och Helena

Vi vaknade först halv tio på lördagen, för att vara Helena är detta en rekordtid, för Tjoppe mer en normal vana. Vi möttes av en klarblå himmel och temperatur som skvallrade om hetta. Detta tycker vi om, så vi masade oss upp gick ner till båten. Tog bilen till ett fikahak för lite frukost och så inhandlade vi lite mer plywood. Den går åt på något mystiskt sätt..

Sidan inmot kaj är sågott som klar nu avseende plywood och reparation av däck. Dock har vi lämnat två hål utan plywood i nuläget. Här ska det bli en specialen-plywood, då det ska bli en spygatt i brädgången på dessa ställen. För den okunnige och nyfikne så är en spygatt en anordning för vattenavrinning. Om det kommer mycket vatten på däcket så måste det kunna rinna ut någonstans helt enkelt, annars har man byggt ett badkar – inte bra. Och på fiskebåtar är ofta spygatten försedd med lucka som man kan stänga så inte fisken far ut när den ligger på däck. Nu kommer vi inte ha någon fisk av större mängd, och den är troligtvis i såfall redan fiskad av någon annan och ganska livlös så luckan hoppar vi.

Arbetet sker nu på utsidan. Tjoppe står på vår eminenta flotte och hyvlar och skruvar och kämpar. Helena sköter marktjänsten – bokstavligen. Hon har ingen flotte under fötterna utan just mark där hon på order av Tjoppe sågar till lämpliga bitar. Sen levereras de och annat från båten, ibland blir det körigt på bygget. -Kan jag få en 12 mm remsa tack, kan jag få en mall, tack. -Kan jag få en 22 mm bit som är 10 och 27 tack. -Vatten, tack. -Helena, ser du borren någonstans?

– Kommer pronto, blir svaret glatt. Vilket samarbete.

Sen blir det lite hungrigt där ute på flotten så då får Tjoppe hoppa i land. Vattenmelon är underbart gott i värmen och så även ägg och bacon. Ja all mat smakar bättre utomhus i värmen.

Vi höll på hela eftermiddagen med bara uppehåll för kissomat-stunder. Vid halv åtta på kvällen så tog Tjoppes ork slut rejält. Han hasade sig upp på kajen och blev sittandes på en bänk. Det är tungt arbete och samtidigt guppar det hela tiden då man står på flotten. Helena levererade en iskall öl till Tjoppe och hon städade det sista på kajen innan vi tog plats på nytt på flotten.

Denna gång för att avnjuta havets läckerheter, räkor och havskräftor. Vilken kväll, det var fortfarande över tjugo grader.

Tjoppe fixar glasen.

Sen skålar vi för ännu en lyckad arbetsdag. Tänk vad man ändå orkar, man sliter tungt en hel lång dag och en bit in på kvällen. Och ändå orkar man duka upp för fest!

Och när tallrikarna var fulla med skal och endast ett fåtal räkor kvar så tog vi fram ett metspö för att prova fiskelyckan. Vi agnade med de sista räkorna..

Tjoppe hoppas på napp..

Helenas tur..

Och här blev det napp. Vi var snälla och släppte i den lilla fisken igen för vi var ju redan mätta (fast det ser inte ut så på Helena..)

Åter en sen kväll vandrade vi hem genom staden, och det var i det närmaste en tropisk värme ute. Vilken skillnad från i vintras. Nu hoppas vi att det fina vädret fortsätter.

Fulla segel!

Tjoppe och Helena