Vi kastade loss tidigt morgonen därpå för destination Lysekil.

 

Vädret var gott och vi hade mestadels sol längs vår tur. Denna tripp var lite längre än de tidigare, närmare 60 distans.

 

Helena njuter av solen på däck. När Danmark tog slut och Skagen försvann som skydd för vågor och vind, så rullade det en hel del. Vi fick vågorna in från sidan. Det är ju tur att vi inte blir sjösjuka så lätt. Det hör till att fiskebåtar rullar rätt så bra ute på havet, men detta minskas den dag vi har mast på. Vanligt är också att man har stödsegel på fiskebåtar, då minskar rullandet betydligt. 

 

Efter många timmar så närmade vi oss Lysekil. Med den karaktäristiska bohusländska kusten med de kala klipporna. Helena höll utkik efter sälar, men det bjöds bara på havsfåglar och brännmaneter.

När vi väl kommit fram till Lysekil och lagt till så lyfte Tjoppe luren. Vi hade hållit hemligt för Tjoppes pappa om att vi skulle dyka upp. Och när faktum stod klart, att vi kommit ända upp till Lysekil med vår stor koloss till båt, så stod glädjen högt i himlen. Det tog inte många minuter så var alla nära och kära på besök.

 

Det här besöket var mycket betydelsefullt för Tjoppe och säkert lika mycket för hans pappa. Det tog inte många minuter förrän det blev båtsnack. Många goda och kloka råd från någon som hållit på med båtar i hela sitt liv (och fortfarande är verksam trots att pensionsåldern passerat för länge sedan) och Tjoppe har någon att prata samma språk med. Så här var ju Tjoppes uppväxt, båtar och båtar. Senare kom även hans bror med sambo ner till båten, och Tjoppe sken som en sol när han fick möjlighet att visa sin lillebror vårt båtbygge. Denna lillebrodern är inte liten längre, idag arbetar han på hög position över hela världen med stooora fartyg. Tjoppe suger åt sig av brorsans kunskaper. Man kan nog lätt sammanfatta det att med pappa och dessa två bröder samlade på en och samma gång, så har man ett rätt så komplett gäng. Troligtvis så finns det inte ett enda svart hål på den marina kompetenskartan..Vi bugar och bockar inför dessa pojkar! Ni kan er sak!

 

ShipShape!

 

Helena och så Tjoppe såklart

 

 

Efter Anholt så tog vi sikte på ännu en dansk ö, Läsö. Denna ö ligger endast 25 nautiska mil från Göteborgs skärgård och därför är ön ett populärt resmål för segelfolk. Läsö är en egen kommun, danmarks minsta och här livnär sig öfolket huvudsakligen på fiske och jordbruk. Inte minst är ön känd för sitt Läsö-salt.

 

Här har vi lämnat Anholt, vi har många timmars färd framför oss..

 

 

Vädret är bra, stilla men lite grått men det klarnar upp mer och mer. Och vi roar oss under färden med mat, fika och kortspel. Vi spelar poker, ett tag övervägde vi att spela klädpoker men insåg det dumdristiga och komiska när vi båda två sitter på slutet med bara flytvästen på, och ingen vill förlora sista omgången.

 

Det blir ju inte så mycket motion när man är ute till havs, däremot en massa frisk luft. Och kakor och annat som får byxknappen att sitta trångt.

 

Vi kom till slut fram till fiskehamnen, där vår båt platsade in för att få ligga. Nu måste vi bara få berömma hamnen såväl här på Läsö som på Anholt för det otroligt fina mottagandet man får. På Anholt blev vi mötta av hamnkaptenen i en gummibåt, han körde ut till oss och hjälpte oss med att ange vilken plats vi kunde ligga på. Och på Läsö stod hamnkaptenen precis vid inloppet och mötte upp. Denna hamn var väldigt liten, iallafall om man har en sån här stor båt som man ska vända på. Och vi fick ligga utanför en fin gammal segelskuta som väntade på att få gå upp på varvet. Man känner sig väldigt välkommen fast man har en stor båt och inget verkar vara till något bekymmer. Så tusen tack, Läsö och Anholt för det fina mottagandet!

I hamnen så låg det många fiskebåtar och alla verkar fiska aktivt för de gav sig ut strax efter vår ankomst. Förundrat stod vi på däck och såg hur fiskarna hanterade dessa båtar, utan bogpropellrar precis som vi, och de hanterade båten så otroligt elegant på minsta möjliga yta. Till glädje såg vi också att fiskebåtarna var så välskötta, närmare hälften av båtarna såg ut som de varit på varv i år och blivit omdrevade och målade. Och den danska fiskebåtsblåa färgen tycker vi om. Även vår skuta har varit målad med samma kulör på den tiden den användes till fiske.

 

Vi låg som båt nummer tre. Här finns det få bekymmer vad det gäller båtar. Alla är glada och hjälpsamma.

 

Vädret lovade gott inför morgondagen så vi beslutade oss för att bara ligga över natten och därefter dra vidare mot Lysekil. Vi grillade på akterdäck och vår båt fick njuta av att guppa tillsammans med sina båtkusiner i hamnen. Det var skönt att ta det lugnt.

 

Men något behövde vi ju ändå se av denna ö bestämde vi oss för efter maten, så vi gick en sväng i hamnområdet.

 

Att fisket är dominerande på ön gick inte att ta miste på.

Och vi hittade en trevlig restaurang med bar på vår upptäcksfärd. Vi slank in och satte oss i baren och njöt av var sin irish coffee. Och medan vi satt där (det var en mycket gemytlig stämning, mycket trevlig personal) så fick vi se en fantastisk solnedgång utanför fönstret. Alla gäster stannade upp med sina glas och gafflar, till och med barpersonalen, precis när solen försvann ner bakom horisonten. Solen var alldeles brandgul.

 

Därefter lomade vi oss tillbaka till skutan och kröp ner i kojen. Väckarklockan var ställd på tidigt, så här gällde det att få ut så mycket sömn som möjligt. Ännu en lång dag ute till sjöss väntade.

 

 

Hamnen sover!

 

Tjoppe och Helena

 

Det verkar som de dagarna vi var på Anholt skulle bli de enda med riktig sommarvärme. Nu hoppas vi att vi har fel, för vi har hela augisti månad kvar. Här följer lite trevliga bilder på vad vi såg och gjorde under vår fyra dagar långa vistelse på denna ö.

 

Ön består av en hamn, en by, en massa strand och öken. Om det är en öken i vad som man betecknar vara en öken är vi osäkra på. Men den kallas öken och området är enormt där det egentligen inte växer så mycket då det mesta är täckt med sand. En dag gick vi runt med vänner, och vi gick i timmar innan vi kom fram till ett vattenhål (Tuborg).

Här är vi påväg ut från civilisationen, ännu finns det väg. Bil är ett rätt onödigt ting på denna ö.

Sanden på Anholt är av minsta korn vi någonsin skådat. När man tar sanden i handen så känns den som mjöl. Jämfört med sanden på Tylösand så är sanden på svenska sidan att betrakta som grus. Och det sägs att det är härifrån man ska plocka sand när man ska göra timglas. När man går i sanden så gnisslar det betänkligt under fotsulorna, vi blev aldrig riktigt kloka på hur detta gnissel uppstod.

Vi har just svalkat oss i vattnet och ska vidare ut i öknen. Under vårt besök så såg vi flera nakenbadare, men stranden är så vansinnigt lång (och det finns flera stränder att välja på) så man ligger aldrig tätt, tvärtom är det lite exotiskt öde. Att inte denna ö är invaderad av turister med glasstånd och full kommers har sina förklaringar. Dels är ön ett naturreservat, sen måste man från Sverige sett enklast komma hit med egen båt, men det är ju rätt så långt då det är 40-50 distans hit. Annars kan man åka färja från Varberg till Grenå på danska fastlandet och därifrån ta sig färja till Anholt. Men under de dagarna vi var på ön så gick det inte att köpa biljetter då alla var utsålda. Sen kan man flyga hit också, det finns en liten flygplats, en asfalterad remsa utanför byn. Det finns något bed´n´breakfast på ön och en camping, sen kan man säkert hyra någon stuga. Och alla med båtar har sitt eget bohag med. Så därför blir det aldrig trångt på ständerna, särskilt om man orkar att gå någon timme för att få ligga ifred.

 

 

Efter många timmars lång promenad i den 25-26 gradiga värmen så hände det..

 

Aldrig har en öl smakat så gott, en iskall Tuborg efter en lång ökenvandring. Vi beställde ett gäng smörrebröd och så satt vi där i ett par timmar och njöt. Det här med danska smörrebröd är ju en vetenskap i sig, hur man kan få en vanlig jävla macka (ursäkta uttrycket) att bli så komplett som en hel måltid. Vansinnigt gott, danskarna har lite bättre fantasi än svenskarna när vi ska plocka fram smörgåsmat kan vi lugnt konstatera.

 

Därefter fortsatte vi vår promenad genom byn.

 

 

Det finns en kyrka i byn, en liten och gullig som precis rymmer öns befolkning.

 

Jo det fanns även jesusbilder i kyrkan, men även ett gäng båtar var kyrkan smyckad med.

 

Vi fortsatte vår promenad genom byn och sen tillbaka ner till hamnen. Vi såg får som betade nöjt i gräset, och vi gick förbi en handelsträdgård där vi köpte biggaråer och grönsaker. När man säger till tjejen bakom kassan att man önskar lite dill och sallad så lämnar hon kassan och springer ut i landet och skördar direkt från jorden. Strax är hon tillbaka  med de finaste grönsakerna. Tala om nyskördat!

 

Kapten Tjoppe på landbacken!

 

Och tillslut så såg vi hamnen uppe från höjden när man bara har en lång nedförsbacke kvar. Den med skarpa ögon kan skönja vår skuta ute vid fyren vid hamninloppet.

Väl tillbaka vid vår båt så plockade vi på oss lite glas, bestick och tallrikar. Och vin och vitlökssmör och så vandrade vi bort till grillområdet.

Mycket klokt gjort av Anholts hamn är att de startar stora grillar varje kväll klockan 18. Och här kan allt båtfolk grilla och sitta och äta. Ett perfekt sätt att få bort folk från att grilla på bryggor och riskera säkerheten på så sätt. Konstruktören och Tjoppe stod för grillningen, Helena brädde på vitlökssmör och våra goda vänner hade köat vid fiskebåten i arla morgonstund. Så vad grillade vi då? Jo havskräftor, bara en klick vitlökssmör på stjärten och sen 3-4 minuter på vardera sida på grillen så är den klar. Mmmm..så gott!

 

Det var en varm kväll, god mat i glada vänners lag!

När vi kom hem till båten så var solen påväg ner. En otroligt vacker kväll.

Vi hjälpte varandra över stock och sten, en del behövde lite stöttning efter den trevliga kvällen med havskräftor, bröd, vin och sallad.

Vi sov gott och länge och vaknade till en fantastisk morgon..

 

Utsikten från båten. På stenarna satt små vackra duvor av brevduvesort. Vita, smäckra och oblyga. Fast ingen av dem hade någon post med till oss. Vi tog oss iväg för att leta upp en morgonkaffe..

 

Konstruktören hade under dagarna spanat in det enklaste kaffestället på ön. Inte mer än ett hål i väggen kunde man få sitt kaffe och det smakade perfekt när man satt på alla udda stolar och bänkar utanför.

 

Tänk vad bra det kan bli med det enkla ibland.

 

Konstruktören fick sitt efterlängtade kaffe!

Sen blev det helt enkelt för varmt för att stanna på landbacken, vi tog oss till stranden på nytt och badade och sov och åt lunch.

 

Härlig härlig sommardag, denna ska vi aldrig glömma!

 

Vi känner att vi var värda denna semester efter allt hårt arbete med båten. Nu laddar vi batterierna fullt!

Vad som sen följde var ytterligare en dag på denna härliga ö. Men kameran glömdes lite bort och det var ett vilotecken gott om något. Men vi cyklade runt på ön, hittade nya ställen att äta och dricka på och på kvällen åt vi helstekt gris med våra vänner. Därefter släppte vi förtöjningarna och åkte vidare till nästa ställe, Läsö. Men det är en annan historia!

 

Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav!

Se lugnet
svepa in i vikens famn
Lägga sig till rätta för natten
(T.Ledin)

 

Tjoppe och Helena

 

 

Ena dagen på Anholt så gick vi till öns finaste strand, som hos många anses vara den finaste stranden i norden. På vår väg tillbaka till hamnen så gick vi mycket nöjda längs med stranden. Under dagen hade vi badat länge i det långgrunda vattnet, så varmt så man kunde stanna i länge. Och sen torkade vi på stranden, läste, sov och åt grillad kyckling, ölkorv och brieost. På vägen tillbaka så sa vi inte så mycket, utan vi kände oss sådär vansinnigt nöjda med livet att inga ord längre behövdes. Helena tog upp kameran och filmade ett varv runtom. Detta ska bli vår lilla karamell inför kalla och mörka vinternätter.

 

En härlig syn att se Tjoppe och Konstruktören avslappnat vandra längs med stranden med skorna i handen.

 

På Anholts turistsida så varnar man lite för ön, för man riskerar att förälska sig i ön och den kan bli något av ett beroende. Vi tänker inte säga emot.

 

Havets Brus!

 

Tjoppe och Helena

Nu går det att gå in och titta såväl på musikvideon som på några av fotografierna som togs för någon vecka sedan. Kul med dessa två lite annorlunda projekt. Och vilka duktiga människor som arbetar med bild och ljud.

 

 

Här hittar ni videofilmen. Härligt med det glittrande vattnet bakom och vilken fin båt så säg! Man skulle alltid ha en trevlig och duktig musiker med sin gitarr sittandes på relingen och lira lite.

 

Och här går det att titta på några av Martinas fina bilder, länka in här och klicka er in på hennes blogg.

 

 

Vi tackar för förtroendet att få ställa upp med vår båt som statist.

 

Helena och Tjoppe

 

 

Vi hade otroligt härliga dagar på Anholt. Solen sken och riktig högsommarvärme hade infunnit sig. Lite galet var det då vi skulle lägga till. Anholts hamn är inte den största, men ett mer godhjärtat folk får man leta efter. Med 220 båtplatser så tryckte man in 450 båtar, varav vår stora koloss till båt som en. Som en trevlig person vi känner brukar säga; ”det går alltid in ett får till”. Och det är så sant så. Vi valde när vi kom fram till Anholt att släppa fram färjan och själva gå in efteråt. Lite osäker är man ju alltid när man inte varit på platsen förut. Så efter färjan så tuffade vi in. Tjoppe och vår vän konstruktkören vid spakarna och Helena längst fram på däck. Sakta glider vi in genom inloppet och Helena ser då att det är kö hela vägen in för en hamnplats, färjan har lagt till och efter den så väntar 5-6 båtar. Helena vänder sig om mot styrhytten och gestikulerar stort ”BACKA – DET ÄR KÖ!”. Ett stort svart rökmoln ur skorstenen bekräftade att Tjoppe mottagit informationen. Men som underbart är med de danska hamnarna så kommer hamnvakten ut i en liten gummibåt och instruerar oss var vi kan lägga till. Själva ute vid fyren får vi ligga, med en fanstiskt vy ut över havet. Dock utan ström och promenad över stock och sten för att komma in till hamncentrum. Men å andra sidan så slapp vi vara båt nummer 8. För så många båtar låg det utanpå varandra på sina ställen inne i hamnen.

 

 

Anholts hamn på kvällen. Likt plockepinn stod alla masterna upp i skyn. Vår båt finns någonstans bakom alla masterna.

 

Men nu gick vi lite händelser i förväg. Från början alltså. Vi startade från halmstad tidigt på morgonen. Sol och platt vatten. Tjoppe och Helena och Konstruktören.

 

Under resan så turades vi om att njuta av solen på däck, och vi åt ägg och bacon och fikade. Och Konstruktören testade fiskelyckan, men fick ingen napp.

 

Och efter några timmar kunde vi skönja ön långt bort. Med bara hav runtom så sticker den upp, den lilla danska ön.

Och vattnet blev klarare och klarare. Ju närmare vi kom desto mer grönt och turkost blev havet och man kunde se botten.

Det är ju smått otroligt att det ser ut såhär utanför Sverige, i Kattegatt.

 

 Som ett vykort, såsäg!

Och plötsligt så blev allt så kristallklart. Man såg botten, fiskar och maneter. Vi tittade förundrat ner och sen rusade alla upp i styrhytten för att kolla sjökortet. Båten sticker 2,40 och det såg oroväckande grunt ut. Men det var ett djup på 8 meter. När man tar sig till Anholt så måste man ta sig in på baksidan från Sverige sett för ön sticker upp ur denna sandbotten och det är för grunt på nästan alla ställen.

 

 

Nu är det inte långt kvar!

 

Och tillslut kom vi då fram, med det lilla pysslet att hitta ett ställe att lägga till. Men vi låg bra borta vid vår egna kant. Men det tog inte lång tid så hade vi en segelbåt upphängd på baksidan av oss och en på utsidan.

 

Vid denna tidpunkt så gör man ju det som man finner mest naturligt, när man lagt till i en dansk hamn. Man letar upp ett ställe att få sig en bit mat och en Tuborg. Och där satt vi i den ljumma sommarkvällen och svalkade oss medan solen gick ner!

 

Klart Skepp!

 

Tjoppe och Helena

 

 

 

 

 

 

 

Vi har som vi nämnt tidigare haft lite uppkopplingsproblem när vi varit i Danmark. Men förutom detta så har vi hållit lite hemligt att vi varit på väg till Lysekil för att visa upp skutan för Tjoppes pappa, vår konsult Felix af Lysekil. Nu är vi här och för någon timme sedan så lurades han ner till kajen för att med stor förvåning se oss på båten glatt vinkandes. Ett kärt möte då det var länge sedan vi sågs. Vi kommer att lägga upp såväl bilder som filmer och berätta lite kring vår senaste tids bravader. Först ut så bjuder vi på en film från vår resa mellan Halmstad och Anholt. En otrolig resa där båten bokstavligen badade i sol. Lättast avslutar man detta inlägg med Felix berömda kommentar; ”Så lite en har, så gött en mår”.

 

Skepp och Hoj!

 

Tjoppe och Helena

Hej, ännu ingen möjlighet att lägga upp bilder. Men lägger ett litet kort inlägg för att bekräfta att allt är mycket bra med oss.

 

Skepp och Hoj!

ViVi är med skutan på Anholt. Kom fram efter en fantastisk resa igår eftermiddag. När vinärmade oss denna nordiska exotiska ö så var vattnetturkosfärgat och vi såg botten kristallklart fast djupet var mer än sju meter. Väl framme så var det lätt kaotiskt för alla båtar som vill in. Vi harfått en plats vid fyren, precis vid inloppet till hamnbassängen. Här har vi ingen el så batterier, elverk och motorn förser oss med ström när vi behöver. Hamnen rymmer 220 båtplatser och igår bedömde hamnkontoret att här var 450 båtar. Alla hänger upp sig på varandra. Själva vaknade vi med två tyska segelbåtar på utsidan. Vi har vissa bekymmer med internet och mobiluppkoppling här på ön så vi vill härmed meddela att vi påbesättningenmår alla bra. Vi lägger upp våra otroligt fina fotografier när vi har tillgång till en riktig dator. Nä här, nu har vi inte tid med er. Vi ska iväg på utflykt på ön. Detta är Nordens paradis. 

 

Skepp o hoj

 

Tjoppe o Helena

Nu är det bara vår egna enkla kamera som huserar ombord, filmare, fotografer, musiker och fotomodeller har packat ihop. Iallafall för denna gång. Och nästan med det samma alla förvann runt husknuten så gjorde vi det vi känner till bäst..fortsätta bygga båt. Vi plockade fram målar-lådan och vår berömda glada färg – GRÅ! Men först slipade vi av däcket, dammsög (!) och torkade av hela däcket med rödsprit och tejpade kanten som gränsar grått mot vitt. Vilken fröjd för ögat nu när hela båten känns nymålad. Förvisso inte helt sant då vi har styrbordssidans skrov kvar några meter där fendrarna hänger och dinglar samt att det inte är måla-vitt-år i år, det var det förra året dock!

 

 

Nymålat däck. Under tiden när det torkade så hoppade vi mellan reling och dörröppning utan att sätta ner foten på däcket. Precis som leken från barndomen ”inte nudda mark”.

 

 

Och ännu en bild, från babordssidan så alla kan se att vi inte fuskat (smile). Fotona är tagna klockan sex på morgonen när däcket torkat klart och dagen lovar strålande solsken och en bra bit varmare än tjugo kvicksilver.

 

Sen en bild som stärker personligheten  hos Tjoppe. Han skulle ställa upp Helenas cykel på styrhyttstaket. Och givetvis så började han cykla fram och tillbaka på däckstaket. Helena stod nedanför på kajen och hoppade och skrek och bad att han skulle kliva av cykeln.

 

Om man cyklar på ett däck då måste ju däcket vara ett cykeldäck, eller hur!?

 

Till slut så plockade Tjoppe upp cykeln på taket och surrade den säkert.

 

 

Ett par livbojsfästen har kommit på plats. Livbojarna är under uppsnyggning. Det ska på med nya reflex och snören och text inom kort.

 

 

Här bjuder vi på ett bildbevis på att solen faktiskt sken även denna sommaren. Och vår fina pollare med förtöjningstross runtom. Vi går fortfarande och klappar och beundrar våra pollare.

 

En hyggligt sommarsvensk bild. Men bäst gör den sig tillsammans med nära och kära. Vi fick besök av ett par av Tjoppes barnbarn med föräldrar. Och vi satt i aktern och åt goda bullar och drack läsk och te.

Barnen tycker det är spännande med farfar och Helenas båt.

Och medan vi satt där så gled segelfartyget Tre Hjärtan förbi, med dunka-dunka musik och festande ungdomar ombord. Det var Måndagsklubben som var ute och kollade in det glittrande vattnet. Tänk så fort vårt mörka och kalla vinterland livar upp på sommaren bara solen och värmen visar sig. Och vi är med raska steg påväg dit, mot vintern. Men det glömmer vi nu..för nu skiner solen och de har lovat sol och värme i flera dagar i sträck. Och vi tackar!!

 

Ur den marina ordboken:

 

Koj!   (Undermålig sovplats i båt där förut friska människor blir vanskapta, kan med viss svårighet användas till att göra nya männsikor i).

 

Detta gäller dock inte på vår skuta!

 

Tjoppe och Helena