Kategori: Sorgen och livet efter

Grattis Tjoppe

projektsunshineLämna en kommentar

Vi stod på land, på ett varv i Lissabon, när beskedet kom som plötsligt förändrade allt. Alla förberedelser inför kommande seglingar blev i ett slag meningslösa; vår plan att segla till Gambia med solpaneler surrade på däck till ett välgörenhetsprojekt gick om intet. Likaså föll vår ansökan om B2-visum för att segla i amerikanska vatten. Och de mer långsiktiga planerna – att göra Wilma redo för arktisk kyla – blev aldrig av. När jag skriver dessa rader är det din födelsedag, Tjoppe. Eller skulle ha varit, om du fått leva…

Läs mer »

I grönländska vatten flyter jag fram

projektsunshine2 kommentarer

Otal är de gånger jag suttit och drömt om Grönland och andra arktiska platser. I sjökort och böcker har jag letat mig fram i vikar och fjordar – och i fantasin har jag besökt små samhällen. Men det stannade inte med en lös tanke; anledningen till att tog vi upp Wilma på varvet i Lissabon var för att förbereda henne för kommande äventyr och då framförallt för seglingar på höga latituder. Det var när vi just isolerat taket i pilothuset som cancerdiagnosen slog drömmen i spillror…

Läs mer »

Att flyga mina vingar

projektsunshine4 kommentarer

Då, för exakt ett år sedan, befann jag mig i det som skulle visa sig bli vår sista vecka tillsammans. Svårt märkt av sjukdomen som han var de sista dagarna, återstod inte mycket av det som jag förknippade med hans personlighet. Borta var livsglädjen och skrattet, likaså hans fenomenala förmåga att alltid finna lösningar på bekymmer och problem. Och den enorma tryggheten han genom åren utstrålat, den som inte bara jag hade förmånen att kunna luta mig emot. Livet ville annorlunda för oss två, han fick lämna det. Medan jag blev utkastad i något helt nytt…

Läs mer »

Att fira i skogen

projektsunshine4 kommentarer

Även om minnena från förra året gör sig påminda så mötte jag min födelsedag detta år med en betydligt muntrare sinnesstämning. Helt enkelt för att mina vänner inte gav mig något utrymme att falla ner i något mörkt hål av dystra minnen. Klockan 10 stod jag klar att lämna mitt hem, med ryggsäck och vandringskängorna på. Sen bar det ut i skog och mark…

Läs mer »