Vi har ägnat gårdagen med att mäta på båten så vi vet hur vår vintertäckning ska se ut. Så medan vi sprang där med måttstock och bräder och ögonmått så passade Tjoppe på att ge Helena 42 år, en tvåtumfyra-regel rätt i tinningen. Nu var den nog inte avsedd att hamna där med flit men Tjoppe kanske tyckte Helena var lite lat. Med ringande öron och huvudvärk så bjöds det på ett passande vin på kvällen. Ett av Systembolagets nyheter, ett Rioja Gran Reserva från 2001 som kostar endast 79 riksdaler och som vi ger 4 bräder av fem möjliga. Till det åt vi en mustig köttgryta och kokt potatis.

Undertecknade kommer nu att vara ledig från båten ett par dagar för att åter vara igång med projektet nästa vecka.

Tjoppe och Helena!

Företaget har nu en egen emailadress; gamlavannersskepp@bredband.net . Vi fortsätter att jobba vidare med bolaget och dess utveckling. Just nu ligger koncentrationen på att få fler ben att stå på, att utveckla verksamheten till att inte bara beröra båten. Vårt skepp fortsätter vi att jobba på  med precis som tidigare så där är det ingen skillnad. Men vi kan se fördelar där vi kan vinna tid för båten om vi själva kan styra vår tid. Och tid behöver vi.

Vi har nu satt punkt för rengöringen i kölsvinet och nu ska överbyggnaden börja ta form.

Baj om baj!   (=sjöterm för så småningom)

Tjoppe och Helena

En lång dag i kölsvinet och vi var nöjda men rätt så slut efteråt. Nästan hemma kom larmet på mobilen: båten strömlös. Tjoppe vände tillbaka in för att kolla upp medan Helena fortsatte hem för att fixa liten Jansson till nattamat då klockan blivit mycket. När Tjoppe kom hem efteråt så fiskade Helena fram kameran för att fota den något skitige sjömannen.

Ser ut som skokräm eller nåt i den stilen. Innan duschen så kom en välbehövlig skvätt whiskey i handen på Tjoppe, och då sken han upp*ler*.

Undrar just vem som frestar bäst, Norberg eller Jansson. Det förtäljer inte historien..

Tjoppe och Helena!

Vi tror ingen har varit nere i kölsvinet för en rengöring sedan hon byggdes 1960. Det enda som talar emot det är att vi fiskat upp en äcklig gammal diskborste. Rätt så äckligt skulle nog de flesta uttrycka det, vårt lilla tillfälliga krypin där vi skrubbar och avfettar och vattendammsuger och plockar och inte minst HALKAR RUNT.

Vi har hittills hittat bland annat ett par skyddsglasögon, en handske (det kändes som handen var kvar i), skiftnyckel, en lampa, penslar och mängder med bultar och muttrar. Mestadels består gojjan av dy och förmultnat skit som i en bättre avloppstank. Vi har inte hittat vår aborre än men har ytterligare en dag på oss. Sen vet vi från förre ägaren att det ska ligga minst två mobiltelefoner där också. Frivilliga är välkomna att halka runt med oss. Här kan man få krama propelleraxel som är lika stor som en själv, man kan få bli svart från topp till tå och lukta sur och gammal kompost. Utrusta dig i regnställ och en parfymerad klädnypa. VÄLKOMNA!

MEN! (Som Tony Irwing skulle ha sagt) visst blir det belöning av hårt arbete. Vi har gjort klart rengöringen så gott som i de bakre regionerna och har tagit en bild som visar rena fina spant som skulle kunna tillhör regalskeppet Wasa. (Fast vårat köl är i betydligt bättre kondition).

Idag har vi hällande ösregn så vi har en extra blöt dag att se fram emot. Vi ska dock ta lite kontor på förmiddagen. Vi är lite trötta också då blåsten i natt fick Nissan att stiga en meter på några timmar. Så vi gjorde ett nattligt besök och såg över förtöjningarna och kollade av grannarnas båtar att de mådde bra i stormen också.

Matroserna mönstar på!

Tjoppe och Helena

Nu har det passerat några dagar och vi har ägnat oss dels åt båten men även åt övrigt arbete samt lite åt fritid. Vi valde att ta en långpromenad ute i klorofyllen en dag.

Efter promenaden åkte vi till båten och kollade att allt stod bra till. Därefter åkte vi hem och tog det lugnt, spelade yatzy och tittade på parlamentet.

Och nu är vi i full gång med att göra rent nere i kölsvinet på båten. Vi har hyrt en vattendammsugare och utrustat oss med vattenslang, diskmedel och borstar. Nu ska det bli fint och snyggt. Vi tar en sida i taget och har slitit ur durkarna som vi också ska göra fina och måla upp. Det slog oss att den försvunna aborren kanske ger sig till känna nu, men han lär se rätt så makaber ut vid det här laget. Nu har vi hela veckan ut på oss att fixa fint innan vi ska lämna tillbaka vårt hyrdon.

Det som är tacksamt med detta annars  så kallat svingörat är att vi nu inte alls är beroende av fint väder. Däremot en dusch!

Mata kölsvinet!  (=sjöterm; nyblivna sjömän fick order om att "mata kölsvinet", dvs utföra skötsel och rengöring i de nedersta regionerna.)

Tjoppe och Helena!

På lördagen målades stävbalken svart en tredje gång av Tjoppe medan Helena jobbade för inkomsten. Därefter valde vi att vara lediga resten av helgen. Först blev det grillning hos Polaren Per och hans kompis Clabbe. Det blev en musikalisk kväll med munspel, banjo, gitarr och glesbygdssynt (dragspel). Därefter drog vi två vidare på en inflyttningsfest hos en arbetskamrat till Helena. Där bjöds det på dricka, godis och trevligt sällskap. Vid 23-tiden åkte vi nöjda hem.

Utsikten från Pers kanalbåt..Nissan i skymning

Samtal kring grillen..

När vi sedan åkte vidare för inflyttningsfesten så hittade vi bara ett enda ledigt ställe att parkera på. Dock var utrymmet minimaliskt. Som tur var åkte vi Miatan och som tur var så tyckte Helena att detta var en rolig utmaning. Här skulle bilen in och det snyggt också. En nöjd fickparkerar-expert poserar efteråt. När vi sedan skulle lämna vår parkering så hade vi en och en halv centimeter tillgodo till framförvarande bil. Inga problem det heller.

Som inflyttningspresent till vännerna hade vi givetvis något med båt-tema med, två värmeljushållare föreställande segelbåtar. (tack för en jättetrevlig kväll!)

Skepp och hoj!

Tjoppe och Helena

Ibland förundras man. När vi kom hem idag hade liljorna på bänken i hallen slagit ut och de är otroligt vackra..

Strax därefter förundrades Helena då Tjoppe slängde fram ett gäng varor från mataffären. I bästa här-är-ditt-kylskåp-anda så fick Helena tillgång till en massa matvaror som tex ägg, fetaost, charlottenlök, purjolök, bacon, paprika, vitlök, majskolvar, champinjoner, tomater och kronärtskockor. Nu skulle det improviseras!

Mmmm..det ser gott ut..

Sen var det Tjoppes tur att bli förundrad när denna maträtt kom fram. Helenas skördefröjd eller nåt fick den heta. En trevlig grönsaksfräs med bacon och vackra ägg- och fetaostbollar och till det majs och kronärtskockor. Annorlunda men mycket gott.

En ny kulinarisk skapelse..

Förväntansfull Tjoppe före dinering. Skål och trevlig helg!

Tjoppe och Helena

Vår båt ligger nedströms Halmstad City så att säga och det märks på allt möjligt som kommer flytande. Saker blåser i Nissan men till största del tror vi att Nissan fungerar som soptunna, tyvärr. En hel del roligt ser man komma guppande och en hel del oroligt ‘ler’. Döda fåglar har vi sett, cykelhjul, trädgårdsstolar (de fiskade vi upp), många ölflaskor, MacDonalds-emballage och en hel del idioter rent ut sagt som slänger i kommunens livbojar som ska användas vid livräddning. (Det är inte idioterna som flyter förbi utan bara livbojarna, men det borde kanske vara tvärtom). Här om dagen kom en flaska cognac flytande av modell Napoleon, halvfylld med Nissanvatten.

Synd att inte innehållet var äkta kan tyckas. En annan olustig sak är att vi lyckats ställa vår målarhink på något vasst och fått ett litet mikroskopiskt hål under. Detta märktes först när det började bli så rött överallt på flotten. Vi har nu lappat hålet men det hann bli rätt så många fläckar såväl på båten som på flotten som på oss själva innan vi avhjälpt felet.

Något riktigt roligt är att vi har fått ett par Halmstadbor som följer vårt arbete med stor entusiasm. De promenerar liksom många andra längs kajen och vi har växlat lite ord och skojat när de passerat. Nu visade det sig att mannen och Tjoppe faktiskt kände varandra sedan förut för länge sen, men det tog sin tid att upptäcka det. Mycket trevliga människor. Och häromdagen när vi stod och slet på flotten kom de förbi med fikakorg och vi blev bortskämda en stund. Det uppskattades rejält.

Nu har vi endast en halv sida kvar på sista strykningen rött att måla, plus lite svart. Sen kan vi lägga ner penslarna för det här året. Vi är mycket nöjda och väldigt glada för den värmande solen som infunnit sig de senaste dagarna. Härnäst ska vi göra rent och fint i maskinrummet samt börja bygga in däcket så vi kan stå där i vinter och jobba.

Man över bord !  (Napoleon)

Tjoppe och Helena

Idag har vi haft sommarvärme i Halmstad på eftermiddagen. Underbart. Vi åt lunch på däck och efteråt blev vi så trötta så vi tog en siesta. Tjoppe somnade bums.

Sen målade vi utsidan en andra gång med röd färg. Vi kunde stå på flotten i bara t-shirt och vi njöt.

Här bjuder vi på lite solbilder tagna den 23 september.

Nöjda bröt vi upp när det började skymma och åkte hem och stekte fläskpannkaka med lingonsylt.

Kav lugnt!

Tjoppe och Helena

Förr i tiden så hade sjömän ofta en trotjänare, en hund eller katt som följde med på alla resor. Skeppets hund hade en vaktande roll och ansågs tillhöra besättningen. Men då skärpta rabies- och karantänbestämmelser trädde i kraft 1978 tvingades dessa trotjänare gå i land för gott. Den kanske mest kända är det colombianska segelfartyget Gloria som gick i inrikes fart och som hade en trotjänare vid namn Chicote. Denne hundvakt mönstrade av så sent som 1994 efter 13 års trogen tjänst. Han dog strax därefter och det sägs att det berodde på brustet hjärta över att behövt lämna sjölivet. Länge var orden "hund" och "katt" tabu ombord men för senare sjömansgenerationer var skeppshunden och skeppskatten i huvudsak lyckobringande. Bland annat ansågs de kunna förutse om någon fara hotade fartyget, och om de smet iland just före avgång kunde vara klokt att göra likaså.

Nu har vi målat hela båten röd. Första strykningen är avklarad. Dock låg kamerabatteriet på laddning så vi kunde inte fota men det sker de närmaste dagarna lovar vi. Underbart höstväder med hög luft och sol och stiltje gör att vi kan jobba på och njuta av alla timmarna vi är på båten och flotten.

Svälja ankaret! (=sjöterm för att gå i land för gott, men det gäller inte oss två såklart)

Tjoppe och Helena