Inför nästa resa, och nästa…

Ingen av er trodde väl att jag skulle sitta still i min tjugosex kvadratmeter stora lägenhet i Halmstad under ledigheten från Freya?! Nej, upplevelserna är inte över bara för att jag tillfälligt lämnat Arktis. Istället är det nya väderstreck som väntar…

Som en sann coddiwomplare är det inte nödvändigtvis resans mål som är viktigast, utan själva resandet är minst lika viktigt. Fylld av nyfikenhet, ibland utan att ens veta vart jag ska, låter jag äventyret styra.

Just nu är jag mitt i planeringen. Förberedelser som gör vardagen meningsfull. Och det är inte bara en (1) resa jag har framför mig – jag har bokat flera. Därför är det lite extra mycket att hålla reda på nu: vaccinationer och visum, för att nämna några.

Den första resan är nära förestående. Natten mot söndag lämnar jag mitt hem för att hoppa på ett flyg. En ny destination väntar och jag vet ungefär vad jag ska ta med, eftersom jag ska besöka en vän i ett bergigt land i Europa.

Övrig tid hemma har jag lagt på att skejta – varje dag faktiskt, eftersom vädret varit fint. Det har i sin tur fått mig motiverad att träna styrka och smidighet, för jag har fått för mig att jag vill kunna dansa på skateboarden. Medan jag åker alltså. Och jag vill kunna gå ner på huk och resa mig igen, helst på ett ben även om jag tror den blir svår. Om jag lyckas eller inte tror jag faktiskt inte har med åldern att göra, utan det hänger enkom på motivationen. Och att jag inte skadar mig. Jag tänkte att det vore häftigt att visa upp mina färdigheter lagom till min 60-årsdag.

Jag har också gett Fofo ett pass, min resekamrat som ni vet. Han har hittills lyckats flyga med mig utan resehandlingar. Men nu ska vi se om jag inte kan få någon tjänsteman på flygplatsen att ge Fofo en stämpel i hans pass. Kanske inte i dessa civiliserade länder, men när jag över jul försvinner på en långresa tror jag kanske det går. Om jag kastar med mitt blonda hår och ber vackert.

*Frågan är vilken flygplats som först kommer ge Fofo en stämpel i passet…???*

Min fantastiska kompis Marie var på besök hemma. Hennes hjärta klappar också för resandet, och hon har svart bälte i att pyssla (det är hon som sytt Fofos flytväst). När hon kom hade hon med sig en liten nalle till mig. I miniatyr, som hon tillverkat själv. En liten flicknalle knappt fyra centimeter hög med ett hjärta i famnen. Jag frågade Marie vad den lilla heter, och hon fångar ögonblicket klockrent och säger: ”Eftersom du har en nallebjörn som heter Fofo, får väl denna heta Fifi.” Jag höll på att dö av skratt, jag vek mig dubbelt likt en fällkniv. Ni läsare som är svenskar förstår säkert, då Fifi inte bara kan vara ett flicknamn på en nalle, utan också ett barnsligt ord för flickors del av kroppen där kisset kommer ut. Men vad fasiken, det passar. Så nu har jag både en Fofo och en Fifi. Sa jag att jag fyller sextio nästa gång???

// Miss Coddi Wompler.