Vad gör man när hemmet är en båt man sålt, men hjärtat fortfarande bor på havet? Jag befinner mig på Madeira, ombord på Nómada. Efter mina dagar i Lissabon så har jag fortsatt fundera över livets frågor. Förra inlägget funderade jag på vad mitt resande står för. Till att nu fundera över vart mitt hem är. Ja, vart är mitt hem, var bor jag? Om jag det visste…

När jag för snart två år sedan sålde Wilma var det rätt beslut, men samtidigt var det ett sår eftersom jag tvingades in i en värld av praktiska och känslomässiga val. En nitton ton båt blev för tung att bära ensam. Mitt i sorgen över att ha släppt Wilma, insåg jag att hemmet inte är skrovet under fötterna eller ankarlinan i händerna. Ett hem är något djupare än så, men nu råkade Wilma vara mitt hem.

Kanske var det en slump att mitt hem blev en båt, för ett hem kunde lika gärna ha varit en stuga på land. Ändå dras jag tillbaka till havet, till vågornas rytm. Är det möjligheten att kunna förflytta mig utan att lämna mitt hem som lockar? För ett hem är väl inte adressen där prylarna samlar damm, utan platsen där hjärtat finner ro? Jag vrider och vänder på begreppen och ombord på Nómada, med Madeiras klippor som fond, har jag fortfarande inte svaret. Kanske är ett hem just det jag söker, någonstans mellan horisonten och mig själv. Eller har jag redan funnit det, eller snarare dem, eftersom jag har prylar och en säng på tre ställen nu – ombord på Freya, i lägenheten i Halmstad och ombord på Nómada. Är jag kanske en obotlig nomad, dömd att förflytta mig likt Vianne i filmen Chocolat, som driver från by till by med sin dotter så snart en vind viskar om förändring? Vianne satte upp sin chokladbutik, spred värme men kunde aldrig stanna – inte för att hon inte ville, utan för att rörelsen var hennes sätt att leva.

Det känns som svaret dansar i vinden, undflyende och precis utom mitt grepp. Nej, jag är inte vilsen – jag känner mig grundad och trygg i den jag är. Men platsen där mitt hjärta finner ro ligger fortfarande precis utom räckhåll…

Behöver jag bara mer tid…? Är mitt hem i Halmstad, eller har jag till och med tre stycken hem?

Utmed Funchals gator i den gamla stadsdelen har lokala och internationella konstnärer förvandlat dörrarna till färgglada konstverk. Motiven sträcker sig från abstrakta mönster, till naturscener och kulturella teman. Dörrar, som symboliserar ett hem…

Vackra och roliga motiv…

På span med Konstruktören i Funchal på Madeira…

// Coddi.