Freya befinner sig med allra största sannolikhet längre norrut än någon annan båt på jorden just nu. Här, där isen tar över, är det blott 497,9 nautiska mil – eller 923 kilometer – till Nordpolen. Känslan är svindlande. När jag står längst framme i fören på Freya, är jag den person på en båt som är närmast världens topp. Inte närmast av alla – forskningsstationerna längre norrut slår mig – men som sjöfarare är detta så nära man kan komma. Positionen lyder 81°40.608′ N, 29°24.820′ E. Detta är vildmarkens yttersta gräns och inget land som gör anspråk på. Och i detta isiga rike spanar vi in djurlivet…
Ord räcker inte för att beskriva allt jag upplever, som mötet med isbjörnen. Här på internationellt vatten möter de sällan människor och de verkar helt oberörda av vår närvaro. Tvärtom är de nyfikna och närmar sig Freya om de vill medan vi ligger stilla. Jag fotograferar med min mobil, men får lite bilder av arbetskamrater som kan zooma lite bättre. Jag bjuder här på lite blandade sommarbilder från Arktis.
Foto: Linus Jansson (TACK, Linus)
Kärleksmöte mellan valrossar, månne?! Bilder tagna av Linus Jansson…
En valrosshona med sin kalf och andra blandade bilder, några från resan upp till packiskanten… (Foto: Helena Norberg)
Intensiva dagar gör det svårt att hinna tid för att lägga upp text och bild, men snart är jag tillbaka – så håll ut!
// Coddi.
projektsunshine.se 
Vilka vyer! Vilka bilder! Något avis är man. Men hur är det med kylan? Krävs det speciella kläder?
GillaGilla
Tack, ja visst är vyerna sanslöst vackra. Detta är en plats på jorden som till stor del saknar mänsklig närvaro i större omfattning, vilket gör naturen än mer vacker. Kylan nu när det är sommar är behaglig (förhållandevis). Vi rör oss kring nollan de flesta dagarna och ibland kan det snöa lite lätt. Solen går aldrig ner och lyser den från en klarblå vindstilla dag på eftermiddagen så kan det bli sådär vårskönt som hemma i Sverige, då kan man faktiskt klara sig med tunn tröja. Medan andra dagar är mer råa och kyliga. I kortare stunder klarar man sig bra med bara en tjocktröja – men ska man vara ute och jobba, ja då är det ordentliga och anpassade kläder som gäller. Lager på lager, där tyget kan ”andas”. Ögonen måste man skydda för den starka solen och det är ett arktiskt ökenklimat här. Vilket gör att huden, näsan, ögonen, håret… blir jättetorra. Många blöder lätt näsblod, vilket jag gör. Eksem kan också vara problem. Det är vaselin och andra hudkrämer och mediciner man får ta till hjälp. Men i år går det mycket bättre, jag tog med mig en luftfuktare som jag har i min hytt. Så nu är jag bara ”normal-torr” ha ha… Oavsett så är alla dessa yttre faktorer värt för att få vistas här. Det finns en del segelbåtar här, inte många – de går att räkna på en hand eller max två under sommaren. Men vi möter dem ibland och det är inga nybörjare till seglare och båtarna är idel solida; järnskrov och ett generöst pilothus är nog ett måste. Hälsningar från mig invid nordpolen!
GillaGilla
Vilken känsla det måste vara!
Det är så andäktigt vackert! Såå fina bilder.
Bilden med texten: is,is,is , Har man fantasi så ser det stora isblocket ut som en isbjörn 😄
Kram Birgitta o Johan
GillaGilla
Kram tillbaka, så kul att ni hänger med mig på mina äventyr via bloggen. Och visst ser stora isblocket ut som en isbjörn. Vi försöker ses i Göteborg framöver.
GillaGilla