VART SKA JAG?

Nu har jag packat väskan igen. Denna gång reser jag lätt med bara ett handbagage och resan har två mål. Att ha varit hemma i Halmstad ett par veckor har känts riktigt gott. Så här länge har jag inte varit på hemmaplan under de senaste tio månaderna eftersom jag oftast bara mellanlandar, tömmer väskan och packar om inför nästa äventyr…

Resan jag nu ger mig ut på bär en särskild mening. Den hänger ihop med att tvåårsdagen (då Tjoppe lämnade oss) snart infaller. Jag minns hur jag där och då försökte blicka framåt och föreställa mig hur min framtid skulle bli. Och där jag nu står, på det sätt jag lever, hade jag aldrig kunnat gissa mig till. Även om jag ”hand i hand” med sorgen bar på drömmar. Nu lever jag ett liv som kan liknas vid en stretchig resväska; den rymmer massor och med den coddiwomplar jag. Mot olika mål, där kärnan handlar om att ha hjärtat fullt av äventyrslust och utan att krångla till det med stela resplaner. Och jag gör det för att jag känner att livet är en gåva. För att jag vet att tiden är räknad. Jag känner mig genomsyrad av tacksamhet.

Det låg inte riktigt i mina planer att åka på en rejäl smäll av pollenallergi så snart jag kommit hem från ishavet. Men det var kanske inte så överraskande eftersom hela Halmstad bokstavligen exploderade i grönska. Jag hann bli rejält sjuk innan medicinerna kickade in. Problemen debuterade faktiskt redan för två år sedan, någon har menat att stress kan trigga. Jag vet inte. Men den våren gick jag nästan aldrig utanför dörren eftersom jag vakade intill dödsbädden – så besvären blev aldrig så svåra. Sen året efter, förra våren, så blev jag rejält sjuk. Pollenallergin satte sig på andningen så jag behövde söka vård och börja medicinera mig. Men så drog jag upp till Arktis och där försvann symptomen så fort jag klev av planet i Longyearbyen. Denna vår så hade jag inte en tanke på pollen, isberg tenderar hålla tankarna på annat än grönska. Nu har jag lärt mig läxan så nästa vår kommer jag börja ta antihistaminer någon vecka före jag mönstrar av.

Så, vad har jag ägnat mig åt sedan jag landade i Halmstad? Här följer ett axplock…

NU ÄR DET KLIPPT!

Jag var till Joanna och blev fin i håret…

Joanna är min frisör som förverkligat sin dröm och startat egen salong. Salong ame soeur (ett franskt uttryck som betyder själsfrände) ligger i Drottning Kristina-passagen i centrala Halmstad. Jag började gå hos henne just som jag kommit hem från långseglingen (under seglingsåren klippte jag mig själv). Hur jag hittade superskickliga Joanna hänger ihop med att hon är god vän med min yngsta dotter Jenny. Och nu släpper jag inte Joanna, hon vet exakt hur jag vill ha mitt hår!

UTFLYKT TILL TYLÖSAND

Kanske Sveriges mest berömda badstrand, den i Tylösand – där det mitt i den finkorniga sanden står en klocka utplacerad. Den är vida känd eftersom den på tiden då jag var ung utmärkte platsen där de coolaste placerade ut sina badlakan. Och så är det nog lite även idag, ju närmare klockan du lägger dig, desto mer folk får du vara beredd på att ha omkring dig. Denna svala vårdag var det inte så många människor på stranden, men vädret var fint även om det låg lite kyla i vinden…

Jo, ni ser rätt. Konstruktören är hemma och hälsar på mig och familjen. Bästa, bästa Konstruktören som gör mitt liv så roligt eftersom han, liksom jag, gillar att hitta på saker…

SKATEBOARDING

Här susar jag fram på min Pranayama-bräda…

Vem hade kunnat ana att jag så här pass sent i livet skulle bli frälst i skateboardåkning?! Det är så vansinnigt roligt och jag och Konstruktören har nu varit ute många, många timmar. En hel del nya härliga platser har vi funnit där vi kan släppa loss våra hjul. En dag när vi var ute och jag kom susandes nerför en backe så hör jag plötsligt en barnaröst ropa; ”FARMOR!”. Det var mitt yngsta barnbarn Matheo som hade fått syn på mig när han var på väg till mataffären med sin mamma. Jag tror inte det hör till vanligheterna att barn möter sina mor- och farföräldrar på skateboard…

LUNCH PÅ GOLFKLUBBEN

En dag ville vi äta gott och det gjorde vi på Ringenäs golfklubb; en sanslöst god pocherad vitfisk med ljummen gubbröra samt brynt smör. Enligt min mening så finner man oftast påfallande vällagad och god mat intill golfbanorna. Och eftersom Halmstad är Sveriges golf-mecka så får man flera val eftersom golfanläggningarna är rätt många till antal. Fast tro nu inte att jag spelar golf, för det gör jag inte. Men jag gillar miljön. Något annat jag funderat över är hur det kommer sig att golfare är snygga. Jag syftar inte bara på kläderna utan jag upplever att många är snygga till utseendet, kroppsligt alltså. Kanske man skulle börja spela golf ändå…

PÅSKEN

Påsken firade vi med Konstruktörens familj ute på landet, så mysigt. Och som ni ser på bilderna hittade jag mig en alldeles särskilt fin vän i form av hunden Freja. Äggen är naturligt olikfärgade…

Jag har även passat på att ta Konstruktören till hjälp och fixat här hemma i lyan. Men om det berättar jag när jag är tillbaka i Halmstad igen. Nu bär det strax av, frågan är bara… VART SKA JAG?

// Coddi.

(ifall någon undrar så innehåller min blogg ingen reklam och de positiva upplevelserna jag skriver om är helt och hållet min egen skildring, inget samarbete förekommer)