Det känns som jag varit här i flera veckor trots att det bara passerat några dagar; jag kom i början på veckan. Det upplevs nog så för att vi fyller dagarna från morgon till kväll med roligheter. Faktum är att vi mesta tiden är utanför Carolines dörr. Och inte slutar det här, mitt upptäckande av Toronto fortsätter…

Så här kommer en fortsättning på vad vi hittills gjort;

Canadian Yellow Split Pea Soup

Inte bara vi svenskar äter ärtsoppa, det gör även kanadensarna. När jag fick höra talas om detta så blev jag såklart nyfiken. Och när Caroline erbjöd sig att laga rätten på kanadensiskt vis så kunde jag inte säga nej. För jag ville såklart smaka och få möjligheten att jämföra den mot vår klassiska svenska dito. Samtidigt fick jag möjligheten att berätta för henne hur vi äter ärtsoppa i mitt land; att rätten serveras på torsdagar på de flesta lunchrestaurangerna i vårt avlånga land (så även ombord på M/S Freya) och att vi äter den med efterföljande pannkaka, sylt och grädde. Och vilken roll drycken punsch har i sammanhanget (punsch är en alkoholhaltig söt dryck som är smaksatt med arrak och som dricks varm till ärtsoppan när det vankas kalas).

Bådas våra ärtsoppor görs på gula ärtor. Men medan våra svenska ärtor säljs hela med skalet kvar (när vi köper dem torra) så säljs den kanadensiska skalad med ärtorna delade. Vi svenskar verkar vara mer traditionsbundna kring hur vår soppa ska smaka medan kanadensarna verkar vara mer öppna för hur man kryddar upp soppan. Caroline serverade den smaksatt med kummin och över soppan droppade hon citronsaft. Och det gott folk är bland det godaste jag smakat när det kommer till ärtig mat. Men generellt säger traditionen att den görs på delade gula ärtor, rotsaker och timjan och till det serverar man vanligtvis bröd. Quebec är meckat för Canadian Yellow Split Pea Soup. Och den kan precis som hemma i Sverige göras vegetarisk eller med fläsk/skinka.

Casa Loma

I närheten av där Carolines ena son bor ligger Casa Loma; en herrgård som ser ut som ett slott i stilen gotisk-renässans. Från början var Casa Loma en privat bostad. Ägaren och tillika finansmannen Henry Pellatt lät uppföra sin lyxiga bostad med tillhörande trädgård i början av nittonhundra talet. Men knappt tio år efter att slottet stod klart beslogs togs Casa Loma på grund av obetalda skatter. Idag ägs Casa Loma av staden Toronto. Förutom att det idag är ett museum så är det även en populär inspelningsplats för filmer och tv, och så även för bröllopsceremonier.

Forks of the Credit

Denna naturpark med vandringsleder som tar dig uppför sandiga åsar, över ängar och genom höstens lövverk besökte vi en dag med höstvärme och sol. Först följde vi Meadow Trail vidare bort mot ett vattenfall, där vi sedan vände tillbaka och tog in på en ny stig. Området kring Credit River är makalöst vackert och antalet besökare begränsas för att det inte ska bli för många som trampar stigarna samtidigt. Jag har alltid förknippat Kanada med hösten, kanske för att de i sin flagga har ett rött lönnlöv. Och nog har den känslan förstärkts, för jag har sannolikt prickat in den vackraste tiden på året att besöka Toronto.

Cykelgruppen

Caroline är med i en cykelgrupp och varje vecka anordnas aktiviteter, inte bara cykling utan även annat skoj. Som denna fredag då vi möttes upp på en grekisk restaurang för att därefter gå till en irländsk pub med livemusik. Vi dansade och vid ett tillfälle jag blev uppbjuden av en förtjusande liten dam som säkert var uppåt åttio år. Hon ville att jag skulle snurra henne om och om igen och hon var så vacker och söt i sina färgglada kläder och smycken. Med sig till puben hade hon sin stickning och kvällen till ära hade hon sminkat sig. Jag fick veta av de andra att hon brukar gå dit, till puben. Och direkt tänkte jag, att så vill jag också göra när jag blir riktigt gammal. Tyvärr har jag inget fotografi på henne, fick aldrig chansen. Men jag vill såklart berätta att jag blev uppbjuden.

Än är inte Toronto-äventyret över. Så snart återkommer jag med en ny rapport.

// Coddi