När sista expeditionen på Grönland var avklarad drog vi raka vägen till Norge. Någonstans halvvägs passerade vi nollmeridianen och det firade vi med att äta en tvårätters och duka extra fint till middagen. Och jag gled glatt ner i något färggrant plagg som andades kvinnlig fägring, ensam tjej bland gossar som jag är…

Överfarten tog ganska exakt fyra dygn. Nu har de flesta mönstrat av här i Bergen där vi ligger förtöjda invid kaj. Men kvar ombord är jag. Min uppgift är främst att studera inför ett prov jag ska avlägga. Men jag hoppas ändå finna lite tid att upptäcka och se vad denna vackra stad har att erbjuda. Och även göra annat ombord som behövs.

Som häromdagen då chiefen (mekanikern) frågade om jag kunde hjälpa till när han skulle justera ventilspelet på Freyas ena hjälpkärra. En hjälpkärra är (för dig som inte vet) vad man kallar en extramotor som förser båten med ström (och som ofta används när man inte har tillgång till landström). För dig som hängt med länge på bloggen minns kanske att vi installerade en hjälpkärra på M/S Sunshine; en Volvo Penta på 13 hästkrafter och minns jag rätt så levererade generatorn 8 kw. Hur som helst, nu fick jag möjlighet och den äran att hänga med Isac nere i maskinrummet. Och jag som faktiskt mekat lite motor i mina dagar tyckte det var skoj.

En annan dag följde jag med kocken Jesse till mataffären, det hade gått närmare en månad sedan vi senast fått en leverans, så lite färsk frukt och grönt kändes fräscht och friskt att bringa ombord. Utanför butiken fann jag en reklamskylt som förkunnade att det var nedsatt pris och på norska heter det ”momskutt” vilket jag snabbt gjorde om till ”mom-skutt”; alltså en mamma som skuttar. Som jag. Kanske lite långsökt. Men hur som helst tvingade jag Jesse att fotografera mig medan jag stod och hoppade vid skylten. Sen gick vi in och köpte sallad.

”JESSE, du måste ta kort på mig när jag skuttar”

Är man i Bergen måste man fiska tänkte jag, chiefen och kocken en dag. Så en kväll drog vi ut med zodiaken och ett par fiskespön. Vi kunde inte hålla på så länge för det mörknade och därför kunde vi inte ta oss till de erkänt goda fiskevattnen. Men dock höll vi till kring vad vi trodde åtminstone skulle ge oss en hälleflundra på 60 kilo och ett par torskar som Jesse med nöd och näppe skulle orka bära in i byssan (och han är en stark man). Men allt vi lyckades få var bottennapp och i ett av dem fångade jag ett gigantiskt sjögräs med en sjöstjärna på. Jag tjöt av skratt och gossarna tyckte nog det blev lite underhållning trots allt. När det mörknade åkte vi tillbaka till fartyget. Utan fångst i lasten.

Mer roligheter är att vänta i Bergen, men nu måste jag vila ögonen på studiematerialet. Så vi hörs.

// Coddi.

Tjingeling!