Jag äger inte så många saker, men så har det inte alltid varit. Men i samband med att vi seglade iväg bantade vi ner antalet prylar till ett minimum. Sista åren rymdes allt vi ägde (som inte fanns ombord på Wilma) i ett litet förråd i Lysekil. Och det är ur detta förråd jag främst plockat saker för att bygga upp ett nytt hem. Mitt lilla hem i Halmstad…

I förrådet fanns en antik stol, tillverkad kring år 1880. Dammig, bortglömd och trasig hade den stått i förrådet i flera år. I det skick den var, hade nog de flesta tyckt den bäst hörde hemma på soptippen. Men inte jag. Jag har alltid gillat stolen och inte minst fascinerats av dess historia. Därför såg jag till att stolen kom ner till Halmstad. Och jag var inte sen att ta den till stans bästa tapetserare, Jenny Grahn.

Nu har Jenny lagt sin varsamma hand på den 140 år gamla karmstolen. Först behövde fogarna i träet limmas om. Sen visade det sig att den gamla stoppningen inte gick att rädda. Så Jenny tillverkade en ny, med sadelgjord, resår och tagel. Även tyget behövde bytas ut. Jag valde ett högkvalitativt och tidstypiskt (och svindyrt) tyg från England. Från textilföretaget Mulberry i ett mönster som heter ”Game Birds”. Stolen fick även nya dekorationsspikar.

Vad som mer finns att berätta om stolen, är att den följt med familjen (jag gifte in mig i) i generationer. Tjoppes farmor (född Coxwell) kom från England men växte upp på Copacabana i Rio de Janeiro i Brasilien. Med flyttarna över Atlanten följde familjens möbler, dels den handsnidade karmstolen jag nu låtit restaurera. På den tiden var det segelfartyg som gällde. Att stolen till slut hamnade i Sverige hängde ihop med att ”Granny” träffade en svensk man (Tjoppes farfar). På den vägen är det.

Jag älskar tanken på att stolen gett vila åt rumpor i såväl England, Brasilien som i Sverige. Vem som var först att använda den vet jag inte, men i vart fall har Grannys far suttit i den. Och vad jag mer vet, är att stolen är en möbel för män. Kvinnor tilläts alltså inte sitta i den. Såna tider var det då.

Så värst het som samlarobjekt tror jag inte stolen är, även om liknande objekt emellanåt dyker upp hos auktionsfirmorna. Så ett visst värde har den nog. Men för mig handlar det om affektionsvärdet. Den är inte till salu. Och det är med stolthet kommer jag vårda stolen och bära arvet vidare. Min fina stol som nu utgör min läshörna här hemma. Vad tycker ni? Visst blev den fin.

Det finns mer spännande saker i mitt lilla hem att berätta om. Men det tar vi en annan gång. Ännu ingen tid för operation men jag håller humöret uppe.

//Coddi.

Är det någon som är nyfiken på Jenny Grahn så finner du henne här; https://jgtapetserare.se/ .

TACK JENNY för hjälpen, för att du gett min stol ett nytt liv. Det märks att du brinner för ditt yrke och det är en fröjd att bli så nöjd.

Samt lite fakta om Granny (Tjoppes farmor, Felix mor) och hennes pappa.
Grannys egentliga namn var Enid Annie Viva (Viva var tilltalsnamnet) Norberg (född Coxwell) den 2 mars 1908 och hon dog den 21 december 2008. Hennes far (på bilden) hette Charles Loreth Coxwell och var född 1871. Kanske någon i kommande släktled en dag vill veta och då är det bra att ha det på pränt.