Jag fastnar i orden. Börjar om och om igen i ett försök att få ur mig det som hindrar mig från att komma framåt. Det blev ännu en sväng till akuten. Denna gång var det inget tvättäkta gallstensanfall. Utan symtom som kunde tyda på en akut inflammation. Proverna visade inte på något katastrofalt, så jag fick åka hem. Med en inplanerad tid hos kirurgen på tisdag så hoppas jag gallblåsan nu håller sig lugn…

För första gången sedan tragedin klev över min tröskel har mitt mentala mående börja naggas i kanten. Antagligen för att jag är dränerad på ork på grund av de ständigt återkommande gallstensanfallen. Men kanske även för att förhöjda levervärden i sig gör att man inte mår särskilt bra. Ledsen är jag över att mina ansträngningar att komma vidare ständigt grusas. Det mitt hjärta vill är inte vad min sjuka gallblåsa vill. Och i väntan på operation är jag nu orolig för att jag måste ändra planerna igen. Allt jag önskar mig är att bli kvitt gallblåsan. Med livet i behåll. Så jag kan fortsätta söka solskenet och glädjen – och få meningsfullheten och skrattet tillbaka. Jag behöver resa. Jag är otroligt ensam i Halmstad. Men vet inte vart annanstans jag finner det som fattas mig. Men sannolikt behöver jag någon vid min sida.

På tisdag träffar jag kirurgen inför planerad operation, något datum för den är inte satt än. Men det är inte med någon självklarhet jag lägger mig under kniven, har tidigare råkat ut för inre blödningar i samband med operationer. Med fasa minns jag tillbaka på de ångestfyllda timmarna med blodtransfusioner som snart skulle visa sig vara ohållbara, för blodet någonstans okontrollerat rann ut i kroppen. Till slut blev det bråttom och jag tilläts bara ringa ett samtal innan jag snabbt rullades iväg till operation. Jag valde att så numret till min syster. Och när jag sövdes var jag övertygad om att det var kört, att jag inte skulle vakna igen. Sedan den dagen bär jag på en enorm dödsångest när det kommer till kirurgiska ingrepp. På tisdag har därför min läkare en stor uppgift att övertyga mig om att detta kommer gå bra. Livet har bankat rätt hårt på mig senaste halvåret. Så kanske inte så konstigt då att jag bär på en uns känsla av uppgivenhet. Jag står inför en tröskel.

”Berövad på mina låtar,

tömd på mina ord.

Omgiven av barrikader.

för jag är sjuk. ”

(fritt översatt textrad från Lara Fabians låt ”Je suis malade” )

//Coddi