Små incidenter…

– Vart ställde du kundvagnen?

Styrman tittade på Kapten, som tittade lika undrande tillbaka. Plötsligt var kundvagnen borta, den som nyss stod alldeles intill…

Vi brukar trampa våra skrammelhögar till cyklar bort till det stora köpcentret utanför stan. Dels får vi motion. Därtill fläktar det skönt i ansiktet när vi far fram på cykelvägen som löper utmed havet. Den tropiska värmen med de klibbiga nätterna är påfrestande att ha dag efter dag, utan avbrott för några svala dagar. Det blir rätt mycket stillasittande, i skuggan om dagarna. Därför är det gott att mota rastlösheten i grind med våra cyklar som tar oss längre bort. Bort till det luftkonditionerade varuhuset.

I den enorma matbutiken finner vi förutom drägligare temperaturer, även ett gediget sortiment. Framför allt lockar hyllan med de prisnedsatta varorna. Fina källor till protein, som gräsbetat nötkött som säljs ut till halv-halva priset. Även fläsk och fågel. Vi får snabbt ner vår matbudget till hälften, vilket kompenserar en del för den hamnhyra vi har nu. I normala fall ankrar vi enkom sommartid, men denna sommar är inte som andra. Så det vi förlorar på karusellen tar vi igen på gungorna, som vi svenskar säger.

Nu hade vi nästintill länsat hela hyllan med prisnedsatta varor och kundvagnen var fylld nästan ända upp till brädden. Vilken lisa för en lågbudgetseglare med frys ombord. Nästan klara, skulle vi bara leta upp ett par konserver. Och så plötsligt – försvinner vår kundvagn!!! Vi hade knapp vänt ryggen till och hux flux var den borta. Styrman misstänkte att någon mindre nogräknad person upptäckt våra prisnedsatta varor – och helt sonika lagt beslag på vagnen. Troligtvis ingen vegetarian med tanke på mängden animaliskt protein.

Febrilt började vi leta. Vi delade upp oss och vi sökte igenom gångarna fram och tillbaka. Någonstans i höjd med grönsaksavdelningen stötte vi ihop igen, bara för att konstatera att ingen av oss funnit vagnen. Var i helsike hade den tagit vägen, vi hade ju bara släppt ögonen ifrån den i ett par sekunder. Vi började skratta, mest åt mystiken. Skulle vagnen inte gå att hitta, skulle några nya prisnedsatta varor sannolikt inte gå att finna. Vi hade ju nästintill länsat hela hyllan. Vi kände paniken stiga…

Till slut, borta vid avdelningen för elektronik, fann vi kundvagnen. Övergiven. Tillsynes med alla våra varor kvar. Gissningsvis hade någon förvirrad kund tagit fel vagn och senare insett sitt misstag. Nu gick vi hårt hållandes om vagnen direkt till kassorna, där vi glatt betalade för maten. Ja, fattas bara annat när man betalar motsvarande 40 kronor per kilot för högkvalitativt nötkött. Vi bunkrar alltså inte för att börja segla i närtid, även om det kanske verkar så. Men detta är som sagt ingen vanlig sommar och vi har faktiskt bestämt oss för att stanna i La Linea i ytterligare en månad. Av flera skäl.

Framför allt vill vi stanna här för att fortsätta stötta våra vänner Greg och Connie. Greg som drabbades av stroke för två veckor sedan, som vi skrivit om.

Sen är det så, att det inte är mycket till idé att kasta loss. För framför oss väntar ett jobbuppdrag, i Cadiz – och det drar inte igång förrän i höst. Kapten Betong seglar lämpligt nog runt med en F-skattsedel och det är åt en svensk kund som jobb ska göras. Till Cadiz är det inte mer än 70 distans. Och med havet här fullt av späckhuggare, känns det inte så värst lämpligt att nöjessegla runt, runt, runt.

Vilket leder in oss på vår kompis Konstruktören. Förra veckan korsade han Biscaya och nu seglar han söderut längs med den spanska och portugisiska kusten. Tro det eller ej, men när vår kompis häromdagen bytte ankarvik från en ”rias” till en annan, blev han attackerad den korta bit han var ute på havet. Från ingenstans dök späckhuggarna upp och eftersom Konstruktörens båt är hårdsmält även för en ”späckis” (han har en järnbåt) så gav de sig på hans vindroder istället. Som nu är skadat. Aj, aj, aj!!! Späckhuggarnas beteende har kommit att bli ett stort problem för oss som seglar på Spanien och Portugal utmed Atlantkusten. Ingen vet vad man ska göra för att få dem att sluta.

På söndag fyller Greg år och vi ska fira honom. Inlagd på sjukhus och långt från familj och vänner, blir det inget grandiost firande. Men ändå fint och speciellt hoppas vi. Vi har arbetat med en särskild överraskning åt honom, vilken vi inte kan avslöja nu. MEN NÄSTA gång vi hörs ska ni få veta. Både överraskningen och hur det går för Greg rent allmänt, med rehabiliteringen.

Kan dock berätta lite roligt om Greg. När hans fru häromdagen berättade att vi (Styrman o Kapten) kommer för att fira hans födelsedag (som nu på söndag) blev han jätteglad. Jaaa, svarade han glatt. Varefter han lite underfundigt vände sig mot sin fru och frågade ”vill du också komma?” 😂

Så, so long…nu ska vi ut och svettas lite igen!

Skepp o Hoj!

En bild på ”Späckis” som Konstruktören tog…

Den rackaren skadade vindrodret…

Over and out!

2 reaktioner på ”Små incidenter…

    • Thank you very much for the praise. Most of the time, the blog works when it is translated by Mr. Google Translate. But even more fun is it in its original language, Swedish. I hope you want to continue following our adventures, the plans include sailing to the USA. You can absolutely pick ideas from my text for your writing. It would be an honour. // Helena

      Gilla

Lämna ett svar till Stephen Bentley Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s