(…och vi står med resväskorna packade…)

Kalamaria, Thessaloniki, Grekiska fastlandet
Dagarna rusar på och vi börjar bli allt mer klara att lämna Wilma för att resa hem till Sverige. Ena dagen hoppade vi på femmans buss som går förbi marinan, den tog oss till Thessaloniki och vid sista hållplatsen innan bussen vänder tillbaka så hoppade vi av. Efter en kort promenad kom vi fram till Port Police och med oss hade vi vår och Wilmas dokumentation. Nytt för i år är ju den grekiska seglingsskatten och nu var det dags för oss att registrera Wilma som ”out of use”, vilket behövs om man vill slippa betala skatt. Båten behöver inte stå uppe på land, utan kan ligga i vatten – men får såklart inte flyttas på efter det att man ställt av den. Vi visste inte riktigt hur denna rutin skulle gå till men en tjänsteman med gradbeteckningar på axelklaffarna hjälpte oss att fylla i blanketten (som var på grekiska). Därefter kopierades våra pass och passkopiorna och Wilmas gula certifikatintyg (i original) behöll de. Nu ligger det i förvar hos Port Police tills vi vill börja segla igen. Nu slipper vi den månatliga utgiften på 33 euro tills vidare vilket känns gott.

En annan dag tog vi bussen åt andra hållet, femmans buss med byte till buss K2 bort till IKEA där det stora köpcentra ligger. Vi var hungriga som vargar så vi klöste oss in på restaurangen och satte hörntänderna i den svenska nationalrätten köttbullar och potatismos. Det smakade sedvanligt gott på klassiskt IKEA-manér. Inte mammas hemmagjorda förvisso, men helt ok. Men var fanns LINGONSYLTEN? Inte på tallriken i vart fall. Vi spanade runt och på grekernas tallrikar såg vi köttbullar, pommes frites och brunsås. Ja, tyvärr föredrar till synes de flesta människorna på jorden denna (ursäkta uttrycket) jävla förstörda potatisen som går under namnet pommes. Någon lingonsylt existerade inte så långt ögat kunde nå och det är ju som att ofreda rätten kan vi tycka. Serveras den dessutom med pommes börjar det likna våldtäkt. Nä annorlunda var det den gången vi besökte IKEA i Frankrike, de visste hur rätten skulle serveras och smaka. Potatismoset var gudomligt gott, garanterat hade en bra och petig kock varit där och pillat och han hade sannolikt släppt i en generös klick smör i moset tillsammans med en väl avvägd kryddning. Ja nog om IKEA, för dit hade vi inget egentligt ärende annat än att fylla bukarna och vara kulinariskt nostalgiska. Efteråt gick vi till varuhuset intill och köpte presenning till att täcka styrhytten med när vi reser hem. Till saken hör att vi har slipat bort all färg på styrhyttens sidor och vi hinner inte plasta innan vi reser hem. Istället skyddar vi överbyggnaen så vi inte får in något ovälkommet vatten från ovan.

En tredje dag hoppade Kapten ner i plurret med dykutrustningen på. Han ville kolla hur våra lazylines satt fast i sjöbotten. Han blev väl inte jätteimponerad av hamnens latlinor, så vi schacklade i två egna förtöjningslinor i kättingen som löper på havsbotten. Nu är vi inte så särskilt oroliga, för till skillnad från förra vintern (då vi låg på blåsiga Naxos) så är det kav lugnt och stilla här allt som oftast. Sedan vi kom hit har vi inte haft en vindpust utan vi ligger liksom i lä för de vindar som kommer från Svarta Havet och vidare ner mot Egeiska Havet. Vi trivs som fina fisken och vi har bästa sommarvädret ännu med temperaturer på tjugofem grader om eftermiddagarna. Vi kan nog förlåta grekerna för den missade lingonsylten på IKEA då de håller oss med fintfint väder.

Väskorna hem är packade och i morgon bär det av. Det är med lite kluvna känslor för det är inte var dag man åker hem för att begrava sin älskade far. Men samtidigt ser vi fram emot att få träffa familjemedlemmar och vänner. Medan vi sprang runt (sprang och sprang…man springer förvisso inte riktigt ombord) och packade så slängde vi ett öga på vår Greklandskarta vi har på väggen. Vi hann att segla rätt många distans detta år. Vi har inte räknat ut hur många distans det blev totalt, men vi har i vart fall dragit ihop ett rätt snyggt mönster genom vårt röda trackingspår, eller vad tycks?!

Skepp o Hoj!
Ja, mina goda o kära vänner. Ni är säkert mycket välkomna till gamla Svedala, av många. Tyvärr under lite tråkiga omständigheter. Men så är livet, och det är Ni säkert helt införstådda med. Gör Er plikt mot en kär och nära anhörig. Ni blir säkert hörsammade av denne. Efter det så återvänder Ni väl till Wilma tänker jag, och fortsätter Er seglats. Ha det bra och lycka till!
GillaGilla